Dyr mat som ser billig ut

Möte i Kil igår om närproducerade livsmedel. Hur ska vi få fler som satsar på livsmedelsförädling och kommer det stora intresset från konsumenterna att hålla i sig? Det var några av frågorna.
Ja, Krisen lär väl påverka det här området också, men sannolikt kommer det finnas ett stort utrymme för närproducerat och regionala varumärken. Även om det kostar lite mer.
Min personliga - och högst amatörmässiga - inställning är att man måste lyfta varumärkena ännu mer. När Värmlandsgris ligger nerkastad i samma frysdisk som den danska fläskfilén, i nästan likvärdiga förpackningar, så tar man inte vara på varumärket. Vi hävdar ju att den svenska maten håller en högre kvalitet framförallt eftersom det tas större hänsyn till djur och natur. Mat som kommer nära ifrån belastar också miljön mindre.
Men säger vi att det lite dyrare också är lite bättre - då måste vi också visa det i butiken.
Gör egna sektioner för värmländska produkter. Med egna färger, design och belysning.
Då hittar folk det lokala och det blir också lättare för våra utländska besökare att hitta rätt.
Bo Thunberg på Kifa har helt rätt. Hur ska en matintresserad turist hitta värmländsk mat när vi inte törs visa upp den?

Vinden har vänt

Det gick att vända den tunga skutan. När det största partiet tidigt satte ner foten i regionfrågan och pekade med hela handen österut, så trodde nog de flesta som brydde sig att så skulle det bli.
Men vindarna har vänt. Stödet för det östra alternativet har gradvis sjunkit och nu har landstinget-som fattar det formella beslutet- bestämt sig för Västra Götaland.
Det är bra.
Nu är det upp till en ambvivalent regering att bestämma sig för hur man ska svara de regionsivrare som finns runt om i landet.
För Värmlands del återstår dock ett litet bekymmer i sammanhanget. Eventuella förhandlingar ska ju ledas av ett stort parti som länge tvekat och fortfarande lär ha många tveksamma inom sina led (s). Samt ett annat parti som överhuvudtaget inte vill se någon regionförstoring (m).

Mer vägpengar

Thon hotell i Charlottenberg. Vilket ställe, Olaf Thon är minsann inte en herre som sparar på krutet när det ska byggas. Två köpcenter i västvärmland hittills och fortsatt stora planer framöver. Det händer så mycket i Västvärmland att det har byggts något nytt där vid varje besök.
I hotellet träffades bärighetsgruppen för Värmland och pratade underhåll och investeringar i vägnätet. Mer pengar finns att fördela framöver och i gruppen finns möjlighet att påverka vart pengarna hamnar. Uppdraget för LRF i Värmland är nu att göra en sammanställning av önskvärda åtgärder i vårat län och det gäller att passa på, man vet aldrig hur länge de ökade satsningarna kommer att märkas, framförallt på vägnätet.

De tjänar ju i alla fall pengar

Vinstrasen i alla bolag är stora, när kvartalsrapporterna nu dimper in.
Men i tider då hela den finansiella sektorn, inklusive världens alla börser - står i brand så är det väl i alla fall bra att det blir vinster - framförallt så lyckas nog bankerna hitta sätt att fortsätta att lägga miljarderna på hög.

Förbjud reflexer!

Hörde idag att många barn upplever en falsk trygghet i reflexer som blivit för gamla. Efter ett år tappar de kraften så byt oftare är rådet.
När jag halkar runt i bilen på små vägar utan belysning tycker jag detta inte är tillräckligt. Visst syns du bättre med en sådan liten dinglande bricka från jackfickan, än om du inte har någon alls. Men skillnaden är inte särskilt stor. Nej ska du vara ute på vägarna när det är mörkt är det bara reflexväst som gäller. Nej, nästa insats för trafiksäkerheten borde vara att helt förbjuda reflexerna. Reflexväst är det enda som gäller om du ska synas på vägen.
Du ser exempelvis ingen som är ute och joggar längs vägen med enbart en reflexbricka. Och varför ska barnen synas mindre än en joggare?

Mäktig samling

En rejäl kraftsamling var det i Trollhättan måndag-tisdag. Över 120 förtroendevalda från LRF:s kommungrupper i Västra Sverige samlades för utbildning och utbyte.
En sammanräkning visade att församlingen representerade över 1 500 års erfarenhet av LRF-engagemang. Och då vågar jag påstå (utan att ha något att jämföra med) att medelåldern på gruppen ändå inte var särskilt hög.

Jag och P-O Olsson höll i infrastrukturfrågorna och det var en doft av svunna tider som gjorde sig påmind. Då kunde det i valtider bli upp till åtta monologer per dag-tre dagar i veckan. Tänk att man stod ut med sin egen röst! Men framförallt - tänk att eleverna lydigt satt kvar trots att de blev utsatta för sju sådana presentationer från partierna!
I Trollhättan blev det sex stycken seminarier fördelat på två dagar och det var nog precis så mycket som både vi och deltagarna mäktade med.

Noterade också att ju senare in på nattkröken - desto högre blev andelen vakna värmlänningar.