onsdag 25 februari 2009

Budkavlen i media

LRF syns och hörs! Budkavlen om bevarandet av de öppna beteshagarna gav eko i media. Två tidningar och två TV-kanaler kom till Annica och Lars Jonssons gård i Väse och efter att ha försökt reda ut de komplicerade trädreglerna tog vi med dem till Ölme för att titta på godkända, respektive icke-godkända marker.

Inslagen hittar du här:
På bilderna är det Annica Jonsson och Karl-Axel Ström som blir intervjuade. De skötte sig utmärkt, tycker jag som gick bredvid och frös.

tisdag 24 februari 2009

Leve drottningen!

Victoria och Daniel har tillkännagjort sitt bröllop. Vi monarkister jublar. Republikanerna ojjar sig och menar att hovet bara kostar pengar till ingen nytta. Men hur mycket bättre hade det varit med en president? Hur stort pr-värde skulle det ge? Och hur fantasifull hade en sådan valrörelse varit med två föredettingar som gör upp om en post utan politisk betydelse? Och skulle det bli billigare?




torsdag 19 februari 2009

Granskad myggplåga

Folket i Nedre Dalälven har i åratal plågats av mygg. Besprutningsåtgärder har också genomförts bland annat i en nationalpark.
Forskare har dock kritiserat det hela och menat att ingen kontrollerat vad det här får för påverkan på annan djur och växtlighet och nu ska en forskare följa arbetet för att granska detta.
Ska bli spännande att se vad denne kommer fram till. Om det nu är så att andra arter mår dåligt av besprutningen så blir det en intressant att höra vem som de statliga naturvårdsbyråkraterna värderar högst: En snigel eller en människa. För det kan väl inte bara vara insekterna som ska kunna överleva, utan även människorna som bor där? Eller?

Praktfiasko om rovdjur

Naturvårdsverket emotsedda förändringsförslag om lokal beslutanderätt i vargfrågan blev inte ens en halvmesyr. Den blev ett praktfiasko, en byråkratisk lunta som slutar i att länsstyrelserna ska få rätt att besluta om skyddsjakt.
Enligt LRF:s guru på det här området, Britt Mari Nordquist så var det ett väntat fiasko. Som man frågar får man svar, och det var det här regeringen ville ha. Men många av oss andra trodde precis tvärtom. Att regeringen faktiskt ville åstadkomma en ordentlig förbättring och en start för förvaltningen av den snabbt växande vargstammen.
Men det är som vanligt. Man sitter i Stockholm och beslutar om sånt som man aldrig behöver bry sig ett dugg om.
Eländigt. Gör om annars ska ni skämmas!

Mjölkbönder möttes i Kil

Det blev ett mycket välbesökt möte för Milkobönderna i tisdags. Och anledningen var den situation som mjölkproducenterna nu sitter i. Efter ett gott år för många 2008 dyker lönsamheten raskt.
Många sa sitt hjärtas mening och uttryckte frustration över att det inte går att få ut bättre priser i handeln. VDn Erik Gummabon tycker jag hanterade situationen mycket bra. Han konstaterade krasst att läget var illa såväl för bönderna som för företaget, framförallt eftersom den historiska principen för Milko har varit att dela ut varenda krona till ägarna. Bra för dem, men mindre bra för företaget.
En grupp producenter i västvärmland har florerat flitigt i media och riktat hård kritik mot LRF för att vi inte gör tillräckligt. Men föreningen äger inga mejerier, ej heller några butiker. Prisregleringens tid är dessutom förbi. Frågan är också om det är en gångbar lösning att ropa efter nödhjälp från staten och stödköp från konsumenten. Detta är en taktik som kan förefalla enkel, men är den långsiktig? Jag tror trots allt inte det.

Det grundläggande problemet är att priset i butik är för lågt. Mjölken kostar mer i exempelvis Danmark och Finland och vi måste ha upp nivån även här. Inte för att det är jobbigt för många just nu. Inte för att företag riskerar gå i konkurs. Utan för att svensk produktion levererar mervärden som det måste gå att ta betalt för.

Samtidigt är den krassa verkligheten idag likadan som den varit i många, många decennier; att utvecklingen gör att alla företag inte kan fortsätta på samma sätt som tidigare. Anläggningar måste förändras, produktion måste på sina håll ställas om eller i värsta fall läggas ner. Så är det förmodligen oavsett vad som händer med prisbilden framöver.

lördag 7 februari 2009

Tyskland fasar

DN har rapporterat om hur uppgörelsen i energifrågan tagits emot i avvecklingslandet Tyskland.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=881479

Och här ligger en del av problemet. Sverige är ett mönsterland i miljöfrågor i världen. Nu kan vi inte kritisera något annat land som bygger kärnkraft. Inte Kina, inte Iran och inte Litauen. Vi blir ett föredöme i negativ riktning

Och hur hållbar är uppgörelsen inför framtiden? Det räcker med en ny regering så lär det bli en ny giv. Att Mona Sahlin skulle ansluta sig till de borgerligas förslag, ser jag som fullständigt uteslutet. Inte på grund av innehållet, utan på grund av ren partitaktik.

Ny kärnkraft?

Läs om problemen med att bygga ny kärnkraft på DN.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=881107

Mest intressant i det där är att vi kommer ha elöverskott under lång tid framöver, bla eftersom det satsas mycket i dagens reaktorer. Så de kommer inte stängas av och bytas ut i första taget

Det gick för lätt, Olofsson

Centerpartiet har varit kärnkraftsmotståndare sedan Fälldins dagar, men internt har det varit en delad opinion. Men jag tycker ändå att Maud Olofsson hade alltför lätt att förföra de 400 delegaterna på kommundagarna i Visby. Förhoppningsvis blir det ändå lite väsen när det är dags för stämma i maj.
Å andra sidan ser den som läser igenom uppgörelsen att det inte blir särskilt lätt för den som tänker sig bygga nya reaktorer för att ersätta de gamla.

Nu får vi verkligen hoppas att de offensiva satsningarna som centerpartiet fick igenom i gengäld blir något i hästväg. För nu har Olofsson och Carlgren verkligen något att bevisa, att alla de satsningar som aviserades i övrigt håller vad de lovar. Annars ska de verkligen skämmas!

Dubbelbottnat om kärnkraft

Jag ska erkänna direkt att jag hade svårt att sova den natten då jag hört att en regering med centermedverkan lagt en plan som innebär att nya kärnkraftsreaktorer kan komma att byggas. Och uppgörelsen innehåller högvis med frågetecken men för den som struntar i miljön, avfallet, uranbrytningen och det storskaliga beroendet av ett jäkligt farligt ämne borde fundera över det där som alla energiuppgörelser de senaste decennierna skrutit så mycket över: De långsiktiga spelreglerna inom energipolitiken. Har vi fått det nu?
Svaret är nej.
Beskedet från regeringen är att nya reaktorer kan byggas för att ersätta de nuvarande - när dessa tjänat ut. Om det kommer byggas några, det vet dock ingen idag. För staten ska inte bistå med en enda krona och ägarnas ekonomiska ansvar vid olyckor ska utökas. Det gör nyetableringar allt annat än okomplicerade.
Samtidigt ska det satsas på alternativ energi i aldrig tidigare skådad omfattning.
Så vem vet då vad som kommer att gälla framöver? Blir det nya reaktorer och vad kommer de kosta och hur påverkar det konkurrensen mot alternativen?

Nästa viktiga fråga för framförallt industrin är: Innebär detta att vi garanteras låga elpriser?
Svaret är nej.
Vi inkluderas allt mer i en europeisk elmarknad och våra priser kommer därmed att anpassas uppåt. Dessutom sägs det i uppgörelsen att undantagen i energiskatterna ska avvecklas. Och vår industri har skattemässiga fördelar som till och med fått kritik av EU-kommissionen.
Den gör därför klokast i att börja vänja sig vid högre kostnader.

måndag 2 februari 2009

Energifrågan hemsöker regeringen

Om regionpolitiken gav regeringen en guldplatta i konsten att sälja en kompromiss så väntar nu ännu en.... energipolitiken.
I regeringen finns högvis med starka reaktorkramare och i syfte att hålla sams, så siktas allt fler tecken på att centerpartiet veknar. Jag tänker då inte på uttalanden från Stureplanscentern. Tvärtom vad många tycks tro så är inte de ställföreträdande partistyrelse, utan endast en avdelning bland alla andra.
Men senast i SR:s Ekot pratade Maud Olofsson om en kommande energiuppgörelse som ska samla hela regeringen. Där någonstans mellan raderna flaggades det för möjligheten att ersätta nuvarande reaktorer med nya. Under förutsättning att alternativenergi i vind och sol och annat får fortsatt utrymme. En naiv inställning och ett politiskt krumbuktande som lär ge hela partistyrelsen ryggskott. En satsning på kärnkraft kommer döda det mesta av alternativen - samt framförallt alla ambitioner att minska förbrukningen. Ska man öppna för det - så var åtminstone ärlig!
Men varför satsa på kärnkraft nu när alternativen växer som bäst? När stora protester väcks mot uranprospektering i bland annat Skaraborg och när priset på detta drivmedel är lika stabilt som en vapenvila på Gazaremsan. Varför aktivt välja att byta ut ett vanskligt beroende av olja, mot ett kanske ännu mer vanskligt beroende av uran?

Osaklig kritik?

Inlägget om regionkommunerna kan utifrån de största förespråkarna ses som aningen osakligt. Centerpartiet har ju drivit den här frågan väldigt länge, och efter regeringsuppgörelsen så framhöll man sig som segrare i den här sega kampen.
Beslutet innebar dock att alla de som stod redo att dra igång efter nästa val kommer att få vänta till 2014. Därav min slutsats att det var en förlust i själva sakfrågan.
Men så där går det till när en skicklig kompromiss snidas ihop. Då kan alla utmåla sig som vinnare.
Otålig som jag är, tyckte jag det var mjäkigt. Men samtidigt går det inte att blunda för att man permanentar två regioner och beviljar ansökningarna från ytterligare två. Utvecklingen går därmed inte att stoppa, även om största regeringspartiet vill det.
Den som eventuellt missat det kreativa pusslandet med ideologier kan läsa kompromissen själv.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=877905