fredag 18 december 2009

Allt fjäsk förgäves

Som vi har fjäskat för denna bilindustri. Både tidigare socialdemokratiska regeringar och den nuvarande borgerliga har bokstavligt talat grävt ner mångmiljardbelopp i infrastruktur och forskningsprojekt för att framförallt rädda saab men även för att stötta Volvo.
Nu ser vi resultatet. En riktigt svart fredag för hela landet.
Det här blir nu en valfråga där de röda skyller fiaskot på alliansen. Och visst kändes det som ett vågspel när Jöran Hägglund utsågs till ansvarig tjänsteman för hela spektaklet. Han har ju inte direkt rosat marknaden i partiet.
Men regeringen har ändå haft respekt för skattepengarna och för det faktum att staten möjligtvis hade kunnat köpa Saab, men knappast kunnat ha kompetens att driva bolaget.
Hade Mona Sahlin varit statsminister så hade bolaget varit statligt idag. Vilket gjort att jobben varit tryggade för en kort tid framöver. Men slutresultatet hade blivit detsamma och då hade det blivit dubbelt så dyrt.
Nu får vi tro att folket inom Saab har samma förmåga att ställa om på samma sätt som när man gick från att tillverka flygplan till bilar.

torsdag 17 december 2009

Stanna kvar tills ni är klara!

Till slut kom jag på vad som var riktigt, riktigt märkligt med turerna under klimatmötet.
Det handlar om tid.
Nej, inte tiden för när utsläppen ska vara halverade eller helt borta. Inte tiden för när USA kan ge riktiga löften. Inte ens den tid vi har på oss innan vissa nationer helt försvinner under vattenytan.
Nej, den viktigaste Tiden - den som alla har sitt fokus på - det är den 18e december 2009. Då ska klimatmötet vara avslutat och ALLA sliter nu sitt hår i förtvivlan för att vara färdiga med allt före detta datums utgång.
Visst är det märkligt hur det kan bli. Världen står inför sin största samlade utmaning och allt handlar om huruvida man kan fylla de där luckorna i pappren före 18 decembers utgång.

Mitt svar är enkelt: Sitt kvar tills ni är klara. Det har ni tamejtusan betalt för!
Världen väntar på era beslut och även om klimatåtgärderna brådskar, så hinner vi nog få till de där åtgärderna även om signaturerna dröjer till den 19 december.

onsdag 16 december 2009

Ledarna har inte fattat

Världens ledare verkar ännu inte ha fattat allvaret i klimatutmaningen. Det handlar fortfarande för mycket om att värna sin egen kortsiktiga tillväxt, framför att göra ett gemensamt krafttag för allas bästa.
För våra barnbarnsbarn kommer tillvaron sannolikt bli ganska bra. Antingen bestämmer vi oss nu - och då löser vi problemen innan den tar kål på allt för många människor. Eller så blundar vi och då blir det en naturlig reglering när klimatet dänger till oss på hakspetsen så att kanske över halva mänskligheten dör ut. Men sen väntar en ny morgon. Då är oljan och kolet slut och då är insikten om brukandets konst självklar.
Problemet är att vi offrar många på vägen. Våra barn, till att börja med. Det är därför de tusentals unga som rest till Köpenhamn är arga eftersom de målsättningar man pratar om ska vara infriade till 2050. Och - som de har tryckt på sina tröjor - hur gammal är DU 2050? Hur ansvarsfullt är det av dagens ledare att sätta upp mål som ingen av dem kommer behöva infria?

Det har visserligen hänt mycket. Miljöfrågan har gått från att tillhöra miljömuppar till att finnas på agendan på alla politiska toppmöten världen över. De tar det här på ett större allvar än någonsin.
Men räcker det?
Som det ser ut nu är svaret nej.

Granskarna har granskats

Grisskandalen har granskats av second opinion. Det ger en intressant bild av hur det gick till när ett särintresse fick myndighetsstatus.

fredag 4 december 2009

Gjorde vi verkligen rätt?

Om sverigedemokraterna berättar om invandrares brottslighet så är det ingen som köper det rakt av. I de flesta sammanhang måste granskarna alltid granskas utifrån vilka intressen de företräder.
Men när veganer avslöjar missförhållanden i grisnäringen, så ställer alla upp sig på deras sida. Argumenten ifrågasätts inte och ingen moteld anläggs. Inte ens av näringens egna företrädare.

Ledaren i dagens Lantbruk är talande. Den bör klippas ut och spikas upp på varenda LRF-expedition, inklusive i huvudkontoret. För har vi gjort rätt? Vi har ju inte bara i uppdrag att marknadsföra och värna den svenska produktionen gentemot konsumenterna. Vi ska ju också försvara, stötta och hjälpa medlemmarna. Regionalt tycker jag vi gjort vad vi kunnat. De uthängda bönderna har kontaktats flera gånger och vi har på många sätt försökt hjälpa dem i deras utsatta position.
Men utåt sett har vi väl ändå lagt oss ganska platt? Åtminstone tycker många av våra medlemmar det.
Vi har exempelvis inte talat om för särskilt många att Uppdrag granskning tackade nej till bilderna eftersom de inte var tillräckligt trovärdiga.

Skandalen har naturligtvis några korn av sanning och näringens företagare måste nu titta lite extra i sina stallar. Men vi som jobbar för näringen måste också verkligen tänka efter. För veganerna kommer tillbaka.
Har vi gjort rätt? För medlemsnyttan? För företagen?