Bredbandet måste bli bredare

Debattinlägg i VärmlandsFolkblad

Bredbandet måste bli bredare. Det konstaterade redan den statliga bredbandsutredningen våren 2008. Man förutspådde att den nödvändiga kapaciteten för att klara de vanligaste tjänsterna på nätet måste femdubblas fram till 2013.
Dessutom tillkom hösten 2009 regeringens egna mål om att 90 procent ska ha 100 mbit/s år 2020.
Båda dessa signaler diskvalificerar de tekniker som varit basen i dagens bredbandsutbyggnad; trådlöst och adsl via telenätet.
När tjänsteutbudet växer och antalet användare ökar ligger landsbygden mest pyrt till, eftersom det är här kapaciteten är sämst idag.
Det här bekräftas av statistiken som förs bland dem som testar sin bandbredd på bredbandskollen.se. Där syns att bara hälften av de som tecknat bredband via adsl får en acceptabel hastighet. Inte ens bland de som betalar för blygsamma 1,5-2mbit/s når upp i godkända nivåer.
Det här är allvarligt och alarmerande inför framtiden.
De bredbandsstöd som för närvarande rullar ut över landsbygden är de största någonsin. De riktas framförallt till föreningar som vill bygga fibernät och att det förespråkas en viss teknik är ingen slump. Endast en bas i fiberoptik klarar av att möta de växande trafikmängderna inom framförallt tv, telefoni och Internet. Det är också en teknik som klarar höga hastigheter över långa avstånd.
För landsbygden är detta en överlevnadsfråga. Tillgång på bredband blir alltmer en självklarhet för boende och företagande. Där detta saknas, blir det problem. Men om problemet vänds till en utmaning så siktas en infrastruktur som är bättre än vad som finns i de flesta städer. Det jämnar ut konkurrensen mellan tätort och landsbygd, det sänker hushållens kostnader för bredband, telefon och tv och det höjer värdet på fastigheterna.
Fibernätet blir en hävstång för landsbygdsutveckling.
På flera håll växer intresset för att bygga egna fiberoptiska nät. I Säffle är nätet färdigbyggt och i Grums, Årjäng, Kil, Sunne och Karlstad har landsbygdens eldsjälar formerat sig. Potten för utbyggnad i Värmland lär försvinna snabbt.
I stödsammanhang måste det också finnas en öppenhet kring att de lokala förutsättningarna för uppkoppling mot omvärlden varierar. Ibland finns en närhet till ett stort nät med många tjänster, medan dessa möjligheter saknas på andra ställen. Man kanske är utelämnad till en enda leverantör, men där så är fallet måste det göras avkall på kraven på öppenhet och fri konkurrens.
Fokus måste ligga på att rulla ut så mycket fiber som möjligt till så många som möjligt. Då läggs grunden till ett nät som om några år kommer vara lika konkurrensutsatt som telenätet är idag.

VF

Museieväktare november: fladdermusen

Fladdermusen är fridlyst i Sverige och det må väl vara hänt. Men när djuren orsakar obehag och sanitära olägenheter så har de oftast företräde, vilket gör att folk kan få svårt att bo kvar i sina hus. Undrar vad som skulle hända om de flyttade in i Rosenbad? Skulle de bli sanerade då, eller skulle de få bo kvar?

I Smedjebacken vädjade en barnfamilj 2008 om hjälp eftersom djuren innebar en störning med ljud nattetid och stank från fladdermusskit

I Traneberg utanför Hagfors har 85-åriga Runa Eriksson sökt tillstånd för att sanera vinden från fladdermusspillning. Länsstyrelsen nekar henne dock detta. Hon får varken städa, sanera eller bygga om så att djuren inte trivs. De är skyddade och går före kvinnas intressen. Någon ersättning från hon heller inte.

En familj i Varpnö utanför Halmstad blev också plågade av fladdermöss i hemmet, men fick till slut rätt att täta huset, så länge det gjordes vid rätt årstid
Enligt fladdermus är djuret ett av de artrikaste däggdjuren vi har med ett 1000-tal arter.

I Borås ska nu fladdermössen inventeras kopplat till utbyggnaden av vindkraften. De trivs tydligen vid verken och "kan tuppa av på grund av tryckfallet från vingarna och falla till marken och dö".

I Umeå ville en familj vräka fladdermössen, men fick nej av Länsstyrelsen.

Trygghet på Sicilianskt vis!

Tänk, dessa engagerade och hängivna ungdomar som försöker påverka sin samtid. Nu har de hämtat inspiration från den undre världen när de utvecklar sina effektmål. Radion rapporterar om hur de ger generösa erbjudanden till företagare som ska förbinda sig till att upphöra med pälsförsäljningen. De slipper då att drabbas av skadegörelse i sina butiker. Aktivisterna ser detta som en sorts tilläggsförsäkring som inte ens behöver kosta något. Trygghet på sicilianskt vis alltså!

Försvarets pinsamma fiende

Försvarsmakten har förklarat krig mot den gröna elproduktionen.
I ett reportage i SVT Väst kungörs ställningstagandet att ALLA vindkraftverk inom de nyinrättade stoppzonerna ska rivas. Alla beviljade bygglov kommer att överklagas.
Resonemanget är ihåligt som en schweizerost. För å ena sidan hävdas att man hela tiden gjort klart att de bygglov som beviljats på felaktig grund ska överklagas. Men å andra sidan så säger man att alla beviljade bygglov ska överklagas, utan pardon. Det innebär att man alltså redan nu vet att alla bygglov beviljats på felaktig grund. Är det verkligen så?

Och visst får man förtroende för försvaret när en av företrädarna säger så här:
"Vi ska erkänna att vi har inte haft en samlad bild över läget och vi har varit lite sena, det här skulle vi har gjort för ett par år sedan. Men de senaste 2-3 åren har utvecklingen exploderat"

Alltså: De som ska försvara folk mot krig och plötsliga katastrofer saknar alltså förmågan att bedöma och hänga med i svängarna när vindkraften byggs ut. Det låter som om verken ramlat ner ur tomma intet och plötsligt bara står där.
Försvaret hyser också en oro inför att flyga i områden där det finns fasta, obeväpnade objekt med snurrande vingar. Vilket får mig att fundera över hur lämpligt det är att ha den typen av personal i luften i befolkningstäta områden i mellansverige.

Sist men inte minst: Om en instans först säger ok till vindkraft så kan knappast vårt rättssystem ge utrymme till att man flera år ändrar uppfattning.

Sveriges beredskap är alltså god... men med vissa reservationer.

De tragiska riktlinjerna

10 miljoner kronor på tre år.
Utbildning av alla myndigheter med verksamhet utomlands
En gemensam webbplats.
Nya riktlinjer.
Vad handlar det om för dramatiskt? Jo det är regeringens storsatsning på etiska regler för att förhindra olämpliga sexuella kontakter och sexköp bland svenskar som jobbar utomlands, exempelvis militärer.
Har vi sjunkit så lågt, undrar jag? Har det blivit så illa att vi måste lägga så mycket pengar i en informations- och utbildningskampanj för att tala om för vuxna karlar att de inte ska springa på bordeller och bedriva otukt med småbarn bara för att de är utomlands?
Var finns förnuftet? Var finns anständigheten? Och var finns det goda uppsåt som man kan förvänta av de svenskar som åker ut i världen för att hjälpa utsatta människor?
Tragiskt, mycket tragiskt.

Museieväktare för oktober: Länsstyrelsen i Värmland

Reservat nummer 126 är bildat i Värmland. På länsstyrelsens hemsida står att det syftar till att skydda värdefulla arter i vattendraget Öjenäsbäcken i Arvika kommun. I beslutet inleds det dock med att det ska skyddas från framtida utbyggnad av vattenkraft, men det undviker man alltså i pressmeddelandet eftersom flertalet medborgare nog har fått för sig att vattenkraft är miljövänligt och att det då skulle upplevas som aningen tvetydigt om "miljön ska skyddas från vattenkraft".
Ytterligare ett område i Värmland är föremål för en liknande reservatsbildning, men där kommer markägarna sälja sig mycket dyrt.

Är det en ny trend vi ser. För om reservat kan bildas med denna motivering, innebär det att vi även kommer få reservat som syftar till att förhindra vindkraftsutbyggnad?
Eller varför inte bilda reservat för att förhindra andra former av investeringar för sysselsättning och ekonomi på landsbygden? Sommarstugor? Fiskecamper? Expanderande lantbruk? Sågverk? Idrottsanläggningar? Var går gränsen för statsmakternas ambitioner att förvandla landsbygden till ett tittskåp för förbipasserande turister?

Museieväktare för september: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har beordrat och finansierat ett arbete med regionala landskapsstrategier.
Sammanfattningen och handledningen avslöjar hur staten vill bevara och beskydda markerna från ett aktivt brukande. Alla som vill ha tillträde till den privat ägda marken ska ha rätt att tycka till. Ett citat som särskilt kan lyftas finns under styckena vilka som bör ingå i arbetet med att göra landskapsstrategin: "Men allra senast när planeringen kommer i ett ”skarpt” läge behöver den som har rådigheten över marken, markägaren själv, komma till tals."
Först då alltså.
Hur länge ska det vara ok att betrakta jord-och skogsmark som allmän egendom?
Och när ska naturvännerna inse att vi behöver använda dessa marker till att producera livsmedel och energi som medverkar till att vi når våra högt ställda klimatmål?

Museieväktare för juli: Gislaveds kommun mfl

En historia värdigt Grönköpings veckoblad har hamnat i Lantbruks senaste nummer. Det handlar om Claes och Kristina Krusenfjord i Burseryd i Småland som byggt ett traktorgarage till sin skogsfastighet. Garaget står mitt ute i skogen, vid en befintlig vägs slut - men dessvärre bara 87 meter från Västerån. Alltså 13 meter för nära enligt gällande strandskydd. Ån syns inte från garaget och ett annat fritidshus ligger betydligt närmare ån. Dessutom är jordbrukets ekonomibyggnader generellt undantagna från strandskyddet.
Men stelbenta byråkrater i Gislaveds kommun eller länsstyrelsen i Jönköping tar ingen hänsyn till detta och efter två års kamp är kravet fortsatt att garaget ska rivas.
Hur är det med näringslivsklimatet? Med synen på landsbygsutveckling? Eller vanligt, enkelt bondförnuft?
Paret Krusenfjord ska driva ärendet vidare. Det gör man rätt i!

Även mp har sålt sin själ

Lite sådär i skymundan har även miljöpartiet vikit ner sig betänkligt i kärnkraftsfrågan.
I debatten med Andreas Carlgren var Maria Wetterstrand skarp som ett samurajsvärd och det fanns ingen tvekan kring engagemanget. Men i efterdyningarna, när de rödgröna tillsammans deklarerade framtiden för kärnkraften i ett rödgrönt samhälle, lät det annorlunda.
För det första ska de bjuda in till partiöverläggningar i energifrågan. Ett förslag med tungt löjets skimmer över sig. För hur sannolikt är det att något parti "byter sida" vid sådana överläggningar?
Och vad avvecklingen beträffar så säger både s och mp nu att det inte är sannolikt att en reaktor stängs under nästa mandatperiod. Den där omedelbara avvecklingen som Wetterstrand gav sken för i debatten, finns alltså inte på bordet.
Enbart vp tror nu på en stängning före 2015.

Carlgrens jobbiga dag

Jag hoppas inte den 17 juni var den bästa dagen på jobbet för Andreas Carlgren. Jag tror inte det heller. Han må ha vuxit ur sin CUF-kostym men den grundläggande värderingen kring atomkraftens enorma risker och brister kan inte ha bleknat helt och hållet. Jag vägrar tro det och så skicklig retoriker han är så kändes det ändå som om argumentationen inte var så tät som den brukar vara när Carlgren kommer igång.
Nu är beslutet fattat. Ny kärnkraft kan byggas för att ersätta de befintliga, åldrande reaktorerna. För centerpartiet är det en tung reträtt och jag har länge hävdat att det är en onödig reträtt. Om det nu är så att det finns partier som vill behålla och bygga ut kärnkraften - varför inte låta dem driva igenom det då? Varför inte låta dem ta ansvar för sin egen politik?
Det rimliga förfarandet för centerpartiet hade varit att backa tillbaka, behålla sin ståndpunkt och acceptera att det finns en majoritet som vill annorlunda.
Men icke! Ansvar ska tagas fullt ut och det jäkligaste är att när nästa krångel i reaktorerna inträffar så ska centerpartisterna stå där och försvara sig.

Nåväl. Blir det då någon ny kärnkraft? När olycksansvaret ökar? När staten inte finns med som finansiärer och när industrins storsatsningar på vindkraft och effektiviseringar rullas ut?
Tveksamt. Ingen kärnkraft byggs utan statlig inblandning. Investeringarna är helt enkelt för stora. En reaktor kostar åtminstone 50 miljarder kronor och det är ett högriskprojekt som tar lång tid att genomföra. Vem har de pengarna i kvartalskapitalismens spår? Och hur sugna brukar näringslivet vara när det handlar om att lägga pengar i sånt som staten normalt ska ha ansvar för?

Förhoppningarna om ett lägre elpris är ju också bara ett villospår. Priset blir inte lägre bara för att vi bygger ny kärnkraft. Så funkar inte elsystemet längre. Det här vet naturligtvis industrin om även om man av politiska skäl inte vill säga det.

Så ska det bli någon ny kärnkraft så måste tilläggen om förbud mot statlig inblandning också rivas upp. Kommer centerpartiet ställa upp på ännu en kompromiss även då?

Räcker det med reservat nu?

10,5 procent av landets yta är nu museieförklarad i form av reservat eller nationalpark. Över 3 500 reservat finns det nu att ströva runt där naturen ska få vara som den alltid varit. Bara under 2009 tillkom 180 reservat. Raskt marscherat, minsann.
När räcker det, undrar jag?

Välkommen in till Forsmark!

Miljöministern är naturligtvis upprörd, men jag tror ändå att den gode Carlgren så där litegrann i smyg knyter näven och säger "Yesss!" efter att Greenpeace avslöjat den pinsamma säkerhetsbristen på Forsmarks kärnkraftsanläggning. 50 aktivister lyckades ta sig in dit och några kom till och med upp på taket.
Jaha, och det är den där anläggningen som försörjer oss med el, eller hur var det nu igen? Ska sånt där vara möjligt?
Säpo har inga kommentarer än, men någon måste väl ha tänkt tanken på vad som skulle ha hänt om en av de där aktivisterna hade tejpat kroppen full med sprängmedel?

Havsörnen i Värmland

Ett träd innehållande havsörnsbo har sågats ner utanför Karlstad och detta tilltag har polisanmälts av Länsstyrelsen. Så långt helt rätt, att förstöra för en hotad art på det viset kan ju inte accepteras. men döm om min förvåning när jag läser att maxstraffet för grovt artskyddsbrott är hela FYRA år i fängelse. Var finns logiken i det och hur mycket lidande kan du tillfoga en annan människa och komma undan med mindre?

Maj: Länsstyrelsen i Värmland

Sent om sider går utmärkelsen maj månads museieväktare Länsstyrelsen i Värmland. Och - nej - det handlar inte om reservatsivern utan om deras egna utmärkelse Årets slåttergubbe. Priset ska gå till en person som vårdar och bevarar ängsmarker och det delades ut första gången i år.
Den mest naturliga invändningen är att det kallades för "slåttergubbe", allra helst som att priset faktiskt gick till en kvinna. Men i min bedömning så oroas jag över att den museala delen av Länsstyrelsen flyttar fram positionerna eftersom denna halva av myndigheten i många fall urholkar möjligheten att bedriva ett aktivt företagande på landsbygden. Vilket i förlängningen orsakar en skada för den biologiska mångfalden och det öppna landskapet som inga slåttergubbar - eller gummor - kan reparera.
En klar förmildrande omständighet är att landshövdingen i andra sammanhang varmt värnar det värmländska lantbruket och att myndigheten lyder under en lagstiftning som man självt inte kan påverka.

Var spelare - inte politiker

Sveriges U21 match mot Israel är i fara, förkunnar fotbollsförbundet. Krav på diverse bojkotter med anledning av den vidriga attacken på fredsaktivisterna i Ship to Gaza är inte förvånande och kanske inte heller helt oberättigad. Samma sak krävdes ju inför OS i Kina.
Men det är ett orimligt ansvar att lägga på idrotten. Ska idrottsrörelsen bemanna ett folkrättssekretariat så att man inför varje turnering och varje evenemang gör en bedömning om det finns skäl att bojkotta? Och var ska gränsen dras? Ska vi exempelvis bojkotta Israel, men inte USA - vars övertramp ju också är ganska många vid det här laget?
Nej, det är ett orimligt ansvar att lägga på personer och organisationer vars verksamhet förbrödrar och förenar mer än några andra.
Så om säkerheten för de svenska spelarna kan garanteras så är det självklart att de ska spela.

I de röda kompromissernas land

Spännande nyheter rapporteras från de rödgrönas förhandlingsmalande. Kompromisserna står som spön i backen även på den kanten.
Positivt var att framförallt vänstern fick ge upp kraven på höjda skatter. Jobbskatteavdragen blir kvar om oppositionen vinner valet. Så då var det kanske inte så dumt att sänka skatterna för vanligt folk i alla fall?
Ge upp fick även miljöpartiet göra eftersom en ny skatt på förmögna ska införas. Peter Eriksson har ju tidigare uttryckt sitt stora ogillande inför denna skatt. Och det här är verkligen en skenmanöver. När denna skatt fanns tidigare så drabbade den endast de fattigaste av de rika. De riktigt rika, de trixade bort den där skatten snabbt, varför den också kallade en frivillig skatt.

En sak som förvånar är att de röda inte nämner den arvs- och gåvoskatt som man själv tog bort i början på 2000-talet? Har du redan glömt den Ohly? Är det inte galet att folk kan ärva förmögenheter utan att betala något till dig först?

Sanningen är att båda de här skatterna var byråkratiska kolosser som kostade mer än det smakade och som bara uppmuntrade skattetrixande. Att återinföra den ena av dem vore helgalet eftersom det bara skrämmer iväg kapitalet från Sverige. Igen.

28 april 1986...

Reaktor fyra i Tjernobyls kärnkraftsverk exploderar. Utöver de som direkt förlorar livet gav olyckan förödande konsekvenser för miljö och hälsa.
Då blev en tung majoritet av befolkningen mot kärnkraft och den energidebatt som politikerna lyckades begrava genom den intetsägande folkomröstningen 1980 väcktes till liv.
Sedan dess har alla pratat om breda överenskommelser som siktat på långsiktighet, men under täcket har samtidigt en majoritet av framförallt moderater och socialdemokrater strategiskt jobbat för att någon avveckling aldrig ska genomföras.
I riksdagen ska nu arbetet med att öppna för nya reaktorer påbörjas.
I teorin ser det ut som att vi kärnkraftsmotståndare inom kort kommer lida det slutliga nederlaget men i verkligheten kan reaktorkramarna ha vunnit en phyrrusseger.
För med möjligheten till nybyggnation följer ett antal krav:
- Reaktorägarnas ansvar vid olycka fyrdubblas från tre till 12 miljarder kronor.
- Inga statliga pengar ska satsas i ombyggnaderna.
Jämsides med detta fortgår utbyggnaden av de alternativa energikällorna. Vindelen växer, vattenkraften moderniseras och biobränslenas frammarsch är fortsatt stark. Därtill har vi ett elöverskott de kommande 10-15 åren.

Så vilka är de investerare som i detta läge går in och finansierar nya reaktorer?

Landsbygden i fiberplaner

Allt fler bygder i landsbygdsvärmland börjar nu ta saken i egna händer och planerar för egna byggen av fibernät.
I Kil har tre föreningar bildats med detta som mål. I Karlstadsregionen finns dessutom ett Leaderprojekt som gör en förstudie på området.
I Årjäng har kommunen tagit bollen efter Telias annonserade avvecklingsplaner av de små telestationerna. Framförallt bygderna mot norska gränsen är hårt ansatt. Blir Östervallskog först i väst med fiber?
I Sunne pågår också förstudier och några bygder har fått en första projektering.
I Grums bubblar det i såväl Värmskog som Borgvik och där finns ju också Säffles Fibernät i absolut närhet.

Det börjar likna nåt!

April - Kävlinge

Kävlinge kommun är april månads museieväktare. De ska stå där med skammen efter behandlingen av ett villaområde i Hofterup. Området byggdes under det bruna, vackra 70-talet och kommunen anser nu att detta är en kulturskatt som måste bevaras. Därför har en policy antagits som reglerar på vilket sätt husen får förändras. Området är indelat i tre grupper som alla ska bevaras olika "strikt".
Villaägarna är naturligtvis rasande över att de inte får måla om, byta fönster eller på annat sätt ändra husens utseende hursomhelst.
En av villaägarna säger så här i Sydsvenskan:
- Vi vill inte hålla kommunen med ett hembygdsmuseum. Vad blir nästa steg? Att vi ska gå klädda i 70-talskläder?
Jag uppmanar hela området att gå och köpa sig rosa färg och måla om alltihop! Hamnar ni i domstol så kommer jag ner och hejar!

Vinddebatten fortsätter

I samband med LRFs tre vindmöten i Kristinehamn, Tydje och Starrkärr har det blivit lite debatt om energikällans vara eller icke vara. De flesta är för vindkraft "men inte här" och missar därmed den möjlighet som finns i att göra goda affärer på ren energi. Varför tror ni stora, starka riskkapitalister och bolag investerar stort i vindkraft? För att det är kul? För att de vill göra en god gärning? Knappast. De vill tjäna pengar. Och varför skulle inte landsbygden kunna göra det samma?
I en insändare i NWT fick jag klä skott för min positiva hållning till vindkraften.
Och jag förtydligade LRFs ståndpunkt i nedanstående svar:

Smussel förstör för vindkraften
Vindkraften ökar produktionen av utsläppsfri el och den ger möjlighet till stora intäkter till landsbygden. Men den ska naturligtvis inte byggas okontrollerat. Det LRF anser ska styra, det är goda vindlägen och ett lokalt engagemang. Därför har vi ibland varit kritiska till de vindplaner som antas ute i kommunerna eftersom de ofta är väldigt restriktiva.

Men detta är ”bara” åsikter. Det är inte LRF som bestämmer vart verken ska stå. Vi gör inte bedömningarna mellan olika intressen och vi utfärdar inte tillstånden. Detta är myndigheternas uppgift.
Det vi gör är att på olika sätt informera om vad man ska tänka på om man vill bli en del av ett vindkraftsprojekt. Denna kunskap stärker positionen gentemot projektörerna.

Tyvärr ser vi att en del etableringar går snett. Framförallt på grund av att de som ska bygga smusslar och smyger med sina planer. Detta hemlighetsmakeri ogillar vi lika mycket som alla andra. En lyckad etablering förutsätter öppenhet och lyhördhet på ett tidigt stadium. Samt att så många som möjligt får ta del av avkastningen.

Vindkraften är en stor möjlighet för den lokala ekonomin. Genom att kommuner, företagare och invånare får möjlighet att bli delägare kan landsbygden ta en stor ekonomisk bit av den här växande kakan.
Eller ska vi göra som med vattenkraften och bolagsskogen? Låta vinsterna rulla iväg någon annanstans och fortsätta tigga efter mer bidrag?

Vårt löjliga överflöd

Bläddrade igenom andra boken i Jens Assurs och LRFs projekt Hunger. Bild på bild av hur det ser ut i våra stormarknader. Hyllkilometer med fil och mjölk med en valfrihet som bara kan beskrivas som onödigt stor. Kubikmeter med bubblat och obubblat vatten, trots att vi har världens bästa kranvatten. Och godis som skulle ge ett helt land i Afrika ont i magen.
Men jämfört med första boken träffade den ändå inte... förrän i torsdags då jag stod på Coop i Säffle och skulle handla. Fann mig själv i korridoren med snacks, letande efter ostbågar. Blev irriterad för att jag inte hittade några, trots att jag vandrade fram och tillbaka flera vändor... och mitt i detta överflöd studsade bilderna från Assurs bok tillbaka. Inte nog med att vi har 17 sorters filmjölk och åtta olika smaker på de krossade tomaterna... vi är dessutom så slösaktiga att vi slänger bort en massa av det vi köper. I butiken är vi som vargar som roffar åt oss så mycket vi orkar för att förbereda oss på den svält som aldrig kommer. Och när vi blivit mätta och feta så kastar vi bort det som blir över och gnäller över att maten är så dyr.
Visst är vi ganska löjliga, i alla fall.

Mars!

Mars månads museieväktare är Skövde kommun.
De tjänstemän och politiker som totat ihop vindkraftsplanen har verkligen ordet RESTRIKTION skrivet på insidan av glasögonen. Inledningsvis konstateras visserligen att man är för förnyelsebar energi, men sedan staplar man upp den ena begränsningen efter den andra. De bästa vindlägena diskvalificeras och någon hänsyn till var vindkraftsengagemanget finns, det har man inte tagit.

Tyvärr är Skövde inte den enda kommunen som resonerar så här. Risken är uppenbar att områden där det finns ett gott vindläge och ett lokalt intresse inte kommer nyttjas, samtidigt som de utpekade vindområdena kanske saknar förutsättningar för lyckade etableringar.

LRF har redan sågat det första utkastet till vindkraftsplan och en ny skrivelse är på väg...

För den som vill läsa Skövdes Plan För Förhindrande Av Landsbygdsutveckling kan kolla här:

Hunger

Följ fotografen Jens Assurs fotoprojekt Hunger på LRF:s hemsida.

Mera marker i Värmlands museum

nu har reservatsbildarna vaknat till igen. Två nya reservationer av skogsmark har inkommit till LRF
Järnskogsfjället, Eda kommun 252 hektar
Norskog Skallberget, Hagfors kommun 108 hektar

Märkligt om RUT

Vilket fasligt liv det blivit om RUT-avdragen. Att det är flest rika som nyttjar det var väl ingen överraskning. Men det finns ju massor med avdrag och förmåner som alla skattebetalare är med och betalar för, men som framförallt nyttjas av de mer välavlönade och välbeställda. ROT-avdrag, förmånsbilar, rikskuponger, uppskjuten reavinstbeskattning, med mera. Och som Jan Björklund klokt sa i Agenda (jo han kan säga även kloka saker) Varför är det rätt att lägga fem miljarder till Saab som bara köps av välavlönade, men inte okej med pengar till ett RUT-avdrag som ger jobb åt en yrkesgrupp som inte alltid har lätt att få jobb?

Snöhögsdirektiv på väg!

En man vid stockholms trafikkontor går nu ut och varnar för riskerna med att bygga snökojor. Gångarna i de stora snöhögarna kan rasa samman, en traktor kan komma och köra bort högarna när barnen är där inne och en massa andra farliga saker kan inträffa. Bildtexten i VF säger att snöhögarna kan "vara livsfarliga"
Åh så fantastiskt svenskt! Snart kommer vi att få ett Snöhögsdirektiv med kommunala tjänstemän som ska vara ute och besiktiga vilka snökojor som ska godkännas. Kanske ska vi till och med begära bygglov innan vi gräver åt ungarna.
Sist i artikeln får mannen den logiska frågan från reportern om det har hänt några olyckor i snöhögarna i rikets största stad. Han svarar:
- Det var väldigt, väldigt länge sedan jag hörde om något sådant.
Behöver vi säga mer...

Underhållande mästare

Tittar med stort nöje på ego-kampen mellan Patrik Sjöberg och Stefan Holm i mästarnas mästare. Tänk vilka tjurskallar som på något sätt aldrig kan släppa tanken på att den andre på vissa punkter varit lite bättre. Är båda missnöjda över sina respektive karriärer? Eller är det bara att de saknar den där polerade ytan som så många andra av våra elitidrottare har? För ingen ska tro att Kalla, Kallur, Haag, Klüft, Ferry, mfl är så där lättsamma och vältaliga till vardags. De är alla lika envist tjurskalliga av den enkla anledningen att det måste man vara för att klara av att utstå allt det som en elitidrottare måste gå igenom för att bli bäst.
Skillnaden är att Holm och Sjöberg inte har någon PR-image att plocka fram när det är lämpligt. Deras tjafsande är därför ärligt, uppfriskande och underhållande.
Men vem var då bäst?
Tja, inget slår ett OS-guld, men inget slår heller ett fantastiskt världsrekord. Som helhet kan dock Holm räkna sig som den långsiktige segraren eftersom han är fysiskt frisk och med huvudet på skaft, medan Sjöberg är hårt märkt att en hård karriär.

Frågor till förnekarna

Lika lite som en varm och blöt sommar kan bevisa klimatförändringen så kan en kall och snörik vinter avfärda den.
Men alla som vill vara bekväma, som vill att allt ska vara som vanligt och att vi kan blunda för det som majoriteten i forskarvärlden påstår, vädrar nu morgonluft. Att klimatpanelen IPCC klantat sig i några enstaka fall av alla tusentals forskarrapporter ger ytterligare vatten på förnekarnas kvarnar.
Några frågor till er som tycker att vårt västerländska levnadssätt är hållbart i all framtid: Tror ni att oljan räcker för evigt? Att kolet och uranet hela tiden nybildas i jordens inre i en takt som vi förbrukar det? Eller att vårt beroende av mer eller mindre instabila oljeländer är sunt? Tycker ni också det är tråkigt att miljömedvetandet i bilbranschen gjort att dagens nya bilar är bränslesnålare än någonsin - utan att vare sig prestanda eller komfort äventyras?
Det finns många skäl att sänka förbränningen av fossila bränslen. Klimatförändringen är bara ett av dem.

Debatt om PTS

Ledare i VärmlandsBygden 28 februari

En riktig Stureplansrapport. Så kan man kort sammanfatta bredbandskartläggningen för 2009. Den är grovt förenklat, strikt teoretisk och de som hållit i analysen visar på en farlig okunskap om hur verkligheten ser ut utanför Stockholms biltullar.

Tillgången på bredband har blivit en allt viktigare fråga och de områden som inte har denna infrastruktur av god kvalitet kommer hamna hopplöst efter. Tyvärr är det åter landsbygden som ligger risigast till.
Post- och telestyrelsen är regeringens förlängda arm i de här frågorna och deras tyngd i sammanhanget är stor. Varje år görs en rapport över tillgången på bredband och i den som sammanfattar 2009 slås fast att den digitala infrastrukturen generellt sett är bra. I stort sett alla har idag tillgång till bredband, exempelvis har 99,94% av värmlänningarna tillgång till bredband med minst 1 Mbit/s. I hela Sverige saknar endast 2 800 hushåll den tillgången.
Detta är naturligtvis inte sant.
Men det blir värre.
PTS hävdar att över 80% av värmlänningarna kan få tillgång till 10 Mbit/s. Den nivå som en statlig utredning anser kommer att vara nödvändig för att nyttja grundläggande tjänster om bara några år.
Vi ifrågasätter också om det verkligen är så att 32% av värmlänningarna har tillgång till 50 mbit/s?

Hur har man då tänkt? Ja, för att nå de resultat som rapportskrivarna visar upp, måste man utgå ifrån att telenät, telestationer och radiomaster har full effekt och högsta kvalitet hela vägen hem till alla potentiella kunder. Eller att denna nivå är lätt att uppnå med små medel. Och så är ju inte fallet. Kapaciteten varierar kraftigt ute på landsbygden och surfandet är på många håll en tålamodskrävande prövning mellan hopp och förtvivlan. Nästan alla betalar för en hastighet, men får en annan – betydligt lägre - och många möts av beskedet att ”telestationen är full”, dvs det finns inte plats för fler kunder.
Inget av detta tar dock PTS någon hänsyn till. Deras modell förutsätter att det alltid är på topp.

Har allt detta någon betydelse? Behöver landsbygden ha 50 Mbit/s om man idag klarar sig med 2? Ja, inget pekar på att utvecklingen kommer avstanna. Tvärtom, det blir fler användare och fler tjänster som kräver mer. Då blir det ännu fler landsbygdsbor som ska dela på den redan begränsade kapaciteten ute i nätet.
Därför måste den digitala infrastrukturen uppgraderas, på samma sätt som exempelvis vägnätet. Hittills har marknadskrafterna mest ställt ut löften om vad som komma skall men i praktiken sker det inte mycket i de glest befolkade områdena. De stora investeringarna koncentreras där det finns många lönsamma kunder på en liten yta.
Inte heller staten har tagit sitt ansvar, men har i alla fall kommit så pass långt att man ställt ut en strategi som anger målet 100 mbit/s till 90% av invånarna till 2020. PTS rapport ger intryck av att man redan kommit väldigt långt för att nå detta mål och det riktigt allvarliga är att de som sitter på besluten i regering, riksdag, regioner och kommuner läser tabellerna och lever vidare i tron att allt redan är klappat och klart.
Och det är väldigt långt från sanningen.

Årets fiasko!

Post- och telestyrelsen är februari månads museieväktare. PTS ligger också bra till för utmärkelsen årets fiasko om den statliga myndighetsfloran skulle komma på tanken att genomföra en egen gala som sammanfattar årets bedrifter.
Anledningen är den bredbandskartläggning som presenterades förra veckan. Där sägs att endast 2800 hushåll och arbetsställen saknar bredband idag. I hela landet!
Det sägs också att 56% av glest befolkade områden har tillgång till 10mbit/s. Idag!
I Värmland är nivån 46%
Detta är naturligtvis helt uppåt skogen fel. En teoretisk stureplansberäkning som helt saknar verklighetsförankring. Här ute vet vi hur det förhåller sig. Många stånkar fortfarande på vanliga telefonmodem, andra sliter sitt hår över hopplösa mobila nät och hur många kan få de 10 mbit som kommer vara en nödvändighet om några år? Att var tredje landsbygdsbo i Torsby kan få den nivån redan nu är skrattretande!

Avgrundsdjup okunnighet om landsbygden villkor och situation är en egenskap för den som kan få utmärkelsen månadens museieväktare och PTS klavertram gör dem nästan överkvalificerade.
För den som vill grotta ner sig mer i eländet, kan läsa mer här
Skövde kommun - som var snubblande nära att vinna i februari - klarade sig därmed, men ligger risigt till inför mars...

Debatt: Strunta i prognoserna!

Ledare i VärmlandsBygden 28 januari
Befolkningsutveckling. Ett ord så får kalla kårar att löpa längs ryggraden på politikerna i åtminstone hälften av Värmlandskommunerna.
Men vad är egentligen syftet med dessa bedömningar?

I Årjäng älskar man att retas med prognosmakarna. För denna avlägset belägna kommun ritades i början på 1970-talet en kurva i en länsplanering som förutspådde att siste Årjängsbon släcker ljuset runt år 2000.
Årjäng blev istället ett föredöme 1998-2008 är man en av tre kommuner i Värmland som ökar sin befolkning. Alla andra minskar. Tack vare att man utnyttjade sina förutsättningar maximalt.

Region Värmland lämnade i höstas sitt bidrag till prognosstacken. Det handlade om förväntad utveckling för länet fram till 2030. En ambitiös ansats i dessa föränderliga tider, där det hoppfullaste ljuset och djupaste mörkret på näringslivets himmel ligger så ofantligt nära varandra och där morgonkaffets kvalitet hos en direktör i fjärran land kan avgöra framtiden för tusentals anställda i vår lilla avkrok.
Men i alla fall: Eftersom Region Värmland ”ägs” av länets kommuner så fick ju rapporten inte vara hur frispråkig som helst. Att rita en linje som tömmer en kommun skulle ju leda till interna besvärligheter och därför uttryckte man sig med både hängslen och livrem. Tre scenarier till hur befolkningen kommer utvecklas levererades. Tre kurvor som gjorde att ingen kunde dra några slutsatser alls.
För ovanlighetens skull tackar vi Region Värmland för denna intetsägande rapport.

Vad påverkar då utvecklingen för Värmland? Och vad lär vi oss av att rita framtiden med hjälp av historien?
Vad vi vet är att folk flyttar till jobb. Hög arbetslöshet minskar omflyttningen, eftersom det ändå inte finns så stort utbud. När arbetslösheten sjunker så ökar rörligheten.
Men andra behov kommer nu in i bilden. Viljan att pendla och möjligheterna att jobba på distans ökar. Samtidigt växer spännvidden i boendekostnaderna. Gå ut på nätet och sök på villor som kostar under 400 000 kronor – vilket är mindre än en fjärdedel av snittpriset för ett hus idag. Du finner bland annat en 148 kvadratsvilla i Nykroppa för 375 000 kronor. I Karlstad har du svårt att komma under 1,5 miljoner för ett liknande hus.
Kanske kommer detta få betydelse i framtiden?
Och hur blir utvecklingen i vår omvärld? Är inflyttningen av holländare bara början när trängseln i städerna ökar.

Förre generaldirektören för Glesbygdsverket Pia Enochsson var på sin tid mycket kritisk till befolkningsprognoserna. De blir en självuppfyllande profetia, menade hon, för vem vill flytta till en kommun som beskrivs som dödsdömd?
Och däri ligger konspirationsteorin.
Är det möjligen så att prognoserna inte har till syfte att spekulera om framtiden utan faktiskt vill påverka den samma? Utgör de underlag som gör att beslutsfattare koncentrerar offentliga och privata investeringar runt de större orterna? Något som osvikligt leder till att prognoserna förverkligas och experterna i efterhand kan peka på att man hade rätt.
I så fall ska vi alla ta lärdom av Årjäng. För visst bor det väl fortfarande någon kvar där?

Osakligt gnäll på jägarkåren

Jag är inte jägare och lär inte bli det heller. Men jag har den största respekt för jägarkåren och ogillar att den blivit så utskälld bara för att den utförde en beställning från regering och naturvårdsverk. Att den jägare som sköt en varg två minuter för sent dessutom ska misstänkas för jaktbrott är helt sanlöst.
Vargjakten har fått debatten om jägarna att urarta helt och hållet, det finns de som tror att det enbart handlar om en mordisk hobby. Men se här, viltolyckorna ökar vilket skapar lidande och stora kostnader för samhället. Och vilka är det som ser till att viltstammarna håller en för mänskligheten "lagom" nivå? Som håller efter älgar, vildsvin och rådjur. Och vem skulle rycka ut i samhällets tjänst efter 10 år i Naturskyddsföreningens Sverige då vi har 1000 vargar, varav hälften går och smyger runt tätorterna?

Det plågade köttet

Jaha, du gode konsument. Vad händer nu med köttkonsumtionen sedan det "avslöjats" att grisar plågas i Europa och köttet vi importerar till stora delar slaktats utan bedövning. En ovanligt klok och resonerande artikel i Expressen skänker en del ljus åt den här frågan.
Men vad blir konsekvensen?
Kan vi hoppas på stärkt djurskydd i EU, exempelvis?

Ur askan i elden

Att Spyker köper Saab gjorde väl att VD:n Victor Muller lär bli utsedd till årets västsvensk. Sätt honom på en riksdagslista och du har tusen mandat för det partiet.
Ska man vara lite cynisk så är det ju en logisk affär, för lika barn leka bäst - även Spyker är ju en liten biltillverkare som i stort sett aldrig gått med vinst.
Även jag gläds åt beskedet, det är bra för jobben, för Saab och för Sverige. Men att andas ut, det skulle inte jag göra. För är det inte lite för många bil- och industriexperter som menar att Saabs största bekymmer inte är ägarbilden utan det faktum att allt för få vill betala för den kvalitet och det varumärke som Saab står för. Kan verkligen den där humlan flyga så särskilt länge till?
På samma sätt som Saab en gång i tiden sadlade om från flyg till bil, skulle hela regionen göra klokast i att utveckla något nytt som befriar dem från den hänsynslöst tuffa bilbranschen. Då kan Saab bli en liten nisch intill Spyker så kan majoriteten av personalen jobba med något annat.

Ett förutsägbart fall

De lydiga undersåtarna i Reinfeldts hov, Göran Hägglund och Maud Olofsson får en svidande dom i den senaste opinionsundersökningen. Sådana ska visserligen tas med stor nypa salt, men det ser onekligen dystert ut och det var en konsekvens som kunde förutspås. Båda partierna är till stora delar pragmatiska och kompromissvänliga. Sånt lönar sig ofta i praktiken och kan vinna framgång lokalt. Men en nationell, stenhård popularitetsmätning med en lättflyktig väljarkår, då är konstruktivitet ofta en belastning.
När nu centern börjar vackla i sitt tidigare ytterst korrekta EMU-motstånd så finns det fog att ställa frågan vari partiets ideologiska särart på riksnivå tagit vägen?

Ge varje gård en byråkratstyrelse!

Djurrättsalliansen slog till hos Reine Nilsson i Säve. Sedan fick han besök av först Svenska djurhälsovården och sedan Länsstyrelsen. Den ene kontrollanten sa att det var för mycket strö, den andre sa att det var för lite.
Om detta rapporteras det i ATL
När har vi gått för långt i kontrollhysterin? Ska varje gård kanske ha en kontrollstyrelse bestående av ett udda antal byråkrater som en gång i veckan har ett möte och med majoritetsbeslut bestämmer om gården är i gott skick eller inte?
Och glöm inte att installera personliga polermaskiner så att varje gris kan se extra blank och fin ut när spionkamrorna kommer!

Den sårbara kärnkraften

Två av tio kärnkraftsreaktorer står stilla. En tredje går på 30%. Samtidigt som vi förbrukar mer el än någonsin. Svenska kraftnät varnar för elbrist. Villaägarna skriker på skyhöga elpriser.
Några frågor förtjänar att ställas:
1. Ska vi ha ett elsystem som är så högt dimensionerat att det klarar en förbrukning som inträffar med många års mellanrum?
2. Är det inte farligt att vara så hårt beroende av en energikälla som är så gammal och känslig?
Min slutsats är att vi behöver fler, kompletterande energikällor samt att vi måste fortsätta satsa på effektiviseringar för att minska förbrukningen.

Sansat om vargen

Olof Liberg är rovdjursforskare med hög status och i en artikel i Aftonbladet i det kontroversiella ämnet vargjakt ger han en mycket sansad bild av hur vi ska se på vargen. Det handlar om att se jakten som en naturlig del i förvaltningen, på samma sätt som människan måste reglera övriga viltstammar för att det inte ska ge allehanda tråkiga effekter för samhället.
Inte bara Olof är sansad, artikeln är också ovanligt behärskad för att vara i en kvällstidning.

Mikael Karlsson är årets första museieväktare

Jägarkåren var snabb och effektiv i att avsluta den första vargjakten. Lika snabb var dock kritikerna. Jakten hade bedrivits på fel sätt, den hade gått för fort och nu ska alltihop anmälas till EU.
I radion möttes miljöminister Andreas Carlgren och SNF:s ordförande Mikael Karlsson och den sistnämnde demonstrerade sitt öppna förakt för de som lever i vargreviren. Han menade att det är fullständigt irrelevant att i den politiska processen ta hänsyn till deras åsikter.
Det är den typen av åsikter som gör att rovdjurspolitiken har så förtvivlat svårt att nå folkets försåelse.

Vargen har varit fredad sedan 1966 och då var den i stort sett utrotad. Till Värmland kom den 1983, men först i början på 1990-talet började stammen växa i antal. På mindre än 20 år har den gått från tio djur till över 200. Riksdagens etappmål är uppnått och den delen av politiken kan därför beskrivas som framgångsrik.
De vars liv och verksamheter påverkats av vargen har avkrävts en respekt för lagen, däremot har vargvännerna aldrig på motsvarande sätt respektera de berördas åsikter.
Nu är dock politiken ändrad med ett antal nya ingredienser som både ökar förståelsen och bevarar vargstammen. Politiken är inte längre enögd - och det irriterar Mikael Karlsson.
Han ingår i den alltför stora grupp människor som vill bevara landsbygden som ett museum, ett tittskåp för turister och byråkrater där så lite som möjligt ska förändras.
Därför utnämner jag honom till januari månads museieväktare.