I de röda kompromissernas land

Spännande nyheter rapporteras från de rödgrönas förhandlingsmalande. Kompromisserna står som spön i backen även på den kanten.
Positivt var att framförallt vänstern fick ge upp kraven på höjda skatter. Jobbskatteavdragen blir kvar om oppositionen vinner valet. Så då var det kanske inte så dumt att sänka skatterna för vanligt folk i alla fall?
Ge upp fick även miljöpartiet göra eftersom en ny skatt på förmögna ska införas. Peter Eriksson har ju tidigare uttryckt sitt stora ogillande inför denna skatt. Och det här är verkligen en skenmanöver. När denna skatt fanns tidigare så drabbade den endast de fattigaste av de rika. De riktigt rika, de trixade bort den där skatten snabbt, varför den också kallade en frivillig skatt.

En sak som förvånar är att de röda inte nämner den arvs- och gåvoskatt som man själv tog bort i början på 2000-talet? Har du redan glömt den Ohly? Är det inte galet att folk kan ärva förmögenheter utan att betala något till dig först?

Sanningen är att båda de här skatterna var byråkratiska kolosser som kostade mer än det smakade och som bara uppmuntrade skattetrixande. Att återinföra den ena av dem vore helgalet eftersom det bara skrämmer iväg kapitalet från Sverige. Igen.

28 april 1986...

Reaktor fyra i Tjernobyls kärnkraftsverk exploderar. Utöver de som direkt förlorar livet gav olyckan förödande konsekvenser för miljö och hälsa.
Då blev en tung majoritet av befolkningen mot kärnkraft och den energidebatt som politikerna lyckades begrava genom den intetsägande folkomröstningen 1980 väcktes till liv.
Sedan dess har alla pratat om breda överenskommelser som siktat på långsiktighet, men under täcket har samtidigt en majoritet av framförallt moderater och socialdemokrater strategiskt jobbat för att någon avveckling aldrig ska genomföras.
I riksdagen ska nu arbetet med att öppna för nya reaktorer påbörjas.
I teorin ser det ut som att vi kärnkraftsmotståndare inom kort kommer lida det slutliga nederlaget men i verkligheten kan reaktorkramarna ha vunnit en phyrrusseger.
För med möjligheten till nybyggnation följer ett antal krav:
- Reaktorägarnas ansvar vid olycka fyrdubblas från tre till 12 miljarder kronor.
- Inga statliga pengar ska satsas i ombyggnaderna.
Jämsides med detta fortgår utbyggnaden av de alternativa energikällorna. Vindelen växer, vattenkraften moderniseras och biobränslenas frammarsch är fortsatt stark. Därtill har vi ett elöverskott de kommande 10-15 åren.

Så vilka är de investerare som i detta läge går in och finansierar nya reaktorer?

Landsbygden i fiberplaner

Allt fler bygder i landsbygdsvärmland börjar nu ta saken i egna händer och planerar för egna byggen av fibernät.
I Kil har tre föreningar bildats med detta som mål. I Karlstadsregionen finns dessutom ett Leaderprojekt som gör en förstudie på området.
I Årjäng har kommunen tagit bollen efter Telias annonserade avvecklingsplaner av de små telestationerna. Framförallt bygderna mot norska gränsen är hårt ansatt. Blir Östervallskog först i väst med fiber?
I Sunne pågår också förstudier och några bygder har fått en första projektering.
I Grums bubblar det i såväl Värmskog som Borgvik och där finns ju också Säffles Fibernät i absolut närhet.

Det börjar likna nåt!

April - Kävlinge

Kävlinge kommun är april månads museieväktare. De ska stå där med skammen efter behandlingen av ett villaområde i Hofterup. Området byggdes under det bruna, vackra 70-talet och kommunen anser nu att detta är en kulturskatt som måste bevaras. Därför har en policy antagits som reglerar på vilket sätt husen får förändras. Området är indelat i tre grupper som alla ska bevaras olika "strikt".
Villaägarna är naturligtvis rasande över att de inte får måla om, byta fönster eller på annat sätt ändra husens utseende hursomhelst.
En av villaägarna säger så här i Sydsvenskan:
- Vi vill inte hålla kommunen med ett hembygdsmuseum. Vad blir nästa steg? Att vi ska gå klädda i 70-talskläder?
Jag uppmanar hela området att gå och köpa sig rosa färg och måla om alltihop! Hamnar ni i domstol så kommer jag ner och hejar!

Vinddebatten fortsätter

I samband med LRFs tre vindmöten i Kristinehamn, Tydje och Starrkärr har det blivit lite debatt om energikällans vara eller icke vara. De flesta är för vindkraft "men inte här" och missar därmed den möjlighet som finns i att göra goda affärer på ren energi. Varför tror ni stora, starka riskkapitalister och bolag investerar stort i vindkraft? För att det är kul? För att de vill göra en god gärning? Knappast. De vill tjäna pengar. Och varför skulle inte landsbygden kunna göra det samma?
I en insändare i NWT fick jag klä skott för min positiva hållning till vindkraften.
Och jag förtydligade LRFs ståndpunkt i nedanstående svar:

Smussel förstör för vindkraften
Vindkraften ökar produktionen av utsläppsfri el och den ger möjlighet till stora intäkter till landsbygden. Men den ska naturligtvis inte byggas okontrollerat. Det LRF anser ska styra, det är goda vindlägen och ett lokalt engagemang. Därför har vi ibland varit kritiska till de vindplaner som antas ute i kommunerna eftersom de ofta är väldigt restriktiva.

Men detta är ”bara” åsikter. Det är inte LRF som bestämmer vart verken ska stå. Vi gör inte bedömningarna mellan olika intressen och vi utfärdar inte tillstånden. Detta är myndigheternas uppgift.
Det vi gör är att på olika sätt informera om vad man ska tänka på om man vill bli en del av ett vindkraftsprojekt. Denna kunskap stärker positionen gentemot projektörerna.

Tyvärr ser vi att en del etableringar går snett. Framförallt på grund av att de som ska bygga smusslar och smyger med sina planer. Detta hemlighetsmakeri ogillar vi lika mycket som alla andra. En lyckad etablering förutsätter öppenhet och lyhördhet på ett tidigt stadium. Samt att så många som möjligt får ta del av avkastningen.

Vindkraften är en stor möjlighet för den lokala ekonomin. Genom att kommuner, företagare och invånare får möjlighet att bli delägare kan landsbygden ta en stor ekonomisk bit av den här växande kakan.
Eller ska vi göra som med vattenkraften och bolagsskogen? Låta vinsterna rulla iväg någon annanstans och fortsätta tigga efter mer bidrag?

Vårt löjliga överflöd

Bläddrade igenom andra boken i Jens Assurs och LRFs projekt Hunger. Bild på bild av hur det ser ut i våra stormarknader. Hyllkilometer med fil och mjölk med en valfrihet som bara kan beskrivas som onödigt stor. Kubikmeter med bubblat och obubblat vatten, trots att vi har världens bästa kranvatten. Och godis som skulle ge ett helt land i Afrika ont i magen.
Men jämfört med första boken träffade den ändå inte... förrän i torsdags då jag stod på Coop i Säffle och skulle handla. Fann mig själv i korridoren med snacks, letande efter ostbågar. Blev irriterad för att jag inte hittade några, trots att jag vandrade fram och tillbaka flera vändor... och mitt i detta överflöd studsade bilderna från Assurs bok tillbaka. Inte nog med att vi har 17 sorters filmjölk och åtta olika smaker på de krossade tomaterna... vi är dessutom så slösaktiga att vi slänger bort en massa av det vi köper. I butiken är vi som vargar som roffar åt oss så mycket vi orkar för att förbereda oss på den svält som aldrig kommer. Och när vi blivit mätta och feta så kastar vi bort det som blir över och gnäller över att maten är så dyr.
Visst är vi ganska löjliga, i alla fall.