onsdag 24 november 2010

Museieväktare november: fladdermusen

Fladdermusen är fridlyst i Sverige och det må väl vara hänt. Men när djuren orsakar obehag och sanitära olägenheter så har de oftast företräde, vilket gör att folk kan få svårt att bo kvar i sina hus. Undrar vad som skulle hända om de flyttade in i Rosenbad? Skulle de bli sanerade då, eller skulle de få bo kvar?

I Smedjebacken vädjade en barnfamilj 2008 om hjälp eftersom djuren innebar en störning med ljud nattetid och stank från fladdermusskit

I Traneberg utanför Hagfors har 85-åriga Runa Eriksson sökt tillstånd för att sanera vinden från fladdermusspillning. Länsstyrelsen nekar henne dock detta. Hon får varken städa, sanera eller bygga om så att djuren inte trivs. De är skyddade och går före kvinnas intressen. Någon ersättning från hon heller inte.

En familj i Varpnö utanför Halmstad blev också plågade av fladdermöss i hemmet, men fick till slut rätt att täta huset, så länge det gjordes vid rätt årstid
Enligt fladdermus är djuret ett av de artrikaste däggdjuren vi har med ett 1000-tal arter.

I Borås ska nu fladdermössen inventeras kopplat till utbyggnaden av vindkraften. De trivs tydligen vid verken och "kan tuppa av på grund av tryckfallet från vingarna och falla till marken och dö".

I Umeå ville en familj vräka fladdermössen, men fick nej av Länsstyrelsen.

tisdag 23 november 2010

Trygghet på Sicilianskt vis!

Tänk, dessa engagerade och hängivna ungdomar som försöker påverka sin samtid. Nu har de hämtat inspiration från den undre världen när de utvecklar sina effektmål. Radion rapporterar om hur de ger generösa erbjudanden till företagare som ska förbinda sig till att upphöra med pälsförsäljningen. De slipper då att drabbas av skadegörelse i sina butiker. Aktivisterna ser detta som en sorts tilläggsförsäkring som inte ens behöver kosta något. Trygghet på sicilianskt vis alltså!

tisdag 16 november 2010

Försvarets pinsamma fiende

Försvarsmakten har förklarat krig mot den gröna elproduktionen.
I ett reportage i SVT Väst kungörs ställningstagandet att ALLA vindkraftverk inom de nyinrättade stoppzonerna ska rivas. Alla beviljade bygglov kommer att överklagas.
Resonemanget är ihåligt som en schweizerost. För å ena sidan hävdas att man hela tiden gjort klart att de bygglov som beviljats på felaktig grund ska överklagas. Men å andra sidan så säger man att alla beviljade bygglov ska överklagas, utan pardon. Det innebär att man alltså redan nu vet att alla bygglov beviljats på felaktig grund. Är det verkligen så?

Och visst får man förtroende för försvaret när en av företrädarna säger så här:
"Vi ska erkänna att vi har inte haft en samlad bild över läget och vi har varit lite sena, det här skulle vi har gjort för ett par år sedan. Men de senaste 2-3 åren har utvecklingen exploderat"

Alltså: De som ska försvara folk mot krig och plötsliga katastrofer saknar alltså förmågan att bedöma och hänga med i svängarna när vindkraften byggs ut. Det låter som om verken ramlat ner ur tomma intet och plötsligt bara står där.
Försvaret hyser också en oro inför att flyga i områden där det finns fasta, obeväpnade objekt med snurrande vingar. Vilket får mig att fundera över hur lämpligt det är att ha den typen av personal i luften i befolkningstäta områden i mellansverige.

Sist men inte minst: Om en instans först säger ok till vindkraft så kan knappast vårt rättssystem ge utrymme till att man flera år ändrar uppfattning.

Sveriges beredskap är alltså god... men med vissa reservationer.

tisdag 9 november 2010

De tragiska riktlinjerna

10 miljoner kronor på tre år.
Utbildning av alla myndigheter med verksamhet utomlands
En gemensam webbplats.
Nya riktlinjer.
Vad handlar det om för dramatiskt? Jo det är regeringens storsatsning på etiska regler för att förhindra olämpliga sexuella kontakter och sexköp bland svenskar som jobbar utomlands, exempelvis militärer.
Har vi sjunkit så lågt, undrar jag? Har det blivit så illa att vi måste lägga så mycket pengar i en informations- och utbildningskampanj för att tala om för vuxna karlar att de inte ska springa på bordeller och bedriva otukt med småbarn bara för att de är utomlands?
Var finns förnuftet? Var finns anständigheten? Och var finns det goda uppsåt som man kan förvänta av de svenskar som åker ut i världen för att hjälpa utsatta människor?
Tragiskt, mycket tragiskt.