Statlig vård är en koloss på lerfötter

Jag och min kollega i Dalarna har gjort en kommentar till de utspel som KD gör ang statlig driven vård. Vi är övertygad om att det är den regionala nivån som är bäst och att det är olyckligt att en högt uppsatt politiker viftar med populismens trollspö i en fråga som är mycket mer komplicerad än så. Här är utspelet i sin helhet.

Ebba Busch åker land och rike runt och propagerar för att alla regionpolitiker borde få sparken – inklusive hennes egna partikamrater. Hennes tes är att om staten tar över alla vårdköer så kommer de magiskt försvinna. Som om staten rosat marknaden med det ansvar den faktiskt har. Över järnvägen, vägarna och energipolitiken, till exempel
 
Runt om i landet sliter nu tusentals ideellt engagerade valarbetare med att möta väljare. De allra flesta gör det på sin fritid, där vi bland annat förväntas förhålla oss till den nationella debatten där partiledarna ofta stångas i frågor där de faktiskt inte är ytterst ansvariga. För skolan och vården till exempel. 
Allra längst går Kristdemokraternas Ebba Busch som i yviga rallarsvingar mot oss regionpolitiker menar att det skulle bli mycket bättre om vi kastar in vårdens drygt 300 000 medarbetare i en gigantisk statlig omorganisation. När hon blev utfrågad i ämnet i SVT blev det dock buller utan innehåll. Hon kunde inte beskriva exakt varför det skulle bli bättre – mer än att det då skulle finnas en socialminister att trycka upp mot väggen om något inte fungerade. 
Eftersom inte heller utfrågarna hade koll på vården så fick hon på detaljnivå stå oemotsagd. Men nu har vi tröttnat på att hon populistiskt utnyttjar den oro som finns runt om i landet över vårdens alla tillkortakommanden.

Vi som har ansvar för detta på regional nivå möter många medborgare och lokal media som avkräver oss svar på hur tillgängligheten ska bli bättre, hur köerna ska kortas och arbetsmiljön förbättras. Frågorna är viktiga och möjligen väcker våra luddiga svar en del frustration. Men vi som sitter närmast verksamheterna vet att det inte finns något magiskt trollspö att vifta med för att alla problem plötsligt ska lösas. Inte ens hos en kristdemokratisk partiledare.
Det vi däremot är helt övertygade om är att vården ska styras här ute i regionerna – och att vi gemensamt med andra regioner samarbetar kring mer specialiserade uppgifter. En tungrodd statlig styrning är inte lösningen.
Vi vill också utveckla relationen mellan kommun och region för att patienterna ska få den bästa möjliga omsorgen. Detta kräver ledarskap och målmedvetenhet och det skulle definitivt bli betydligt svårare om allt ska dirigeras från huvudstaden.

Om man menar att staten är svaret på alla frågor, så kan man börja med att titta på de frågor som riksdagen idag har ansvar för. Hur långsiktig har planeringen varit för skötseln av våra vägar och järnvägar? För försvaret? För polisen? För energipolitiken?
Så därför är vår uppmaning till Ebba och andra centraliseringsivrare: Städa trappen uppifrån och visa att ni mäktar med de uppgifter ni redan har - innan ni tar på er fler.
 
Sofia Jarl (c)
Regionrådskandidat Region Dalarna
Erik Evestam (c)
Regionrådskandidat Region Värmland

Byråkratin kväver landsbygden

Debattartikel 

Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i Land Lantbruk. Han betonar vikten självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger.

Den får mig att minnas våren 2019. 

 

Då var det också valår, men till Europaparlamentet och de flesta ville först av allt slåss för en så låg EU-avgift som möjligt – i spåren av Brexit. Allra längst gick liberalerna som utan darr på rösten krävde att EU-stödet skulle avskaffas. 

Men nu låter det annorlunda. Alla betonar jorden, skogen och landsbygdens betydelse och ingen vill trampa på några ömma tår. Inte ens liberalerna. 

 

Att vi producerar mer mat här hemma är numer en självklar del i landets totala beredskap, men det är även viktigt i den stora omställningen till ett hållbart samhälle. 

Men för att skapa den här utvecklingen krävs mer än bara krispaket. Det krävs ett rejält omtag i hela synen på landsbygdens företagande. Idag används juridiken för att driva på en utveckling där landsbygden ska förvandlas till ett museum – ett tittskåp för tillfälliga besökare. 

Det är en urban norm där brukare av skog och mark ses som svårlösta miljöproblem, allt medan städerna dagligen ersätter matjord med betong och asfalt.

I vardagen ser vi detta inom snart sagt alla områden. Villkoren blir fler, tillstånden krångligare, taxorna högre. Vi har myndigheter som hellre fäller än friar och hänvisar företagen till domstol när regelverket är tvetydigt. 

Företagarna blir villrådighetens krockdockor.

Problemet är växande och eftersom de flesta är verksamma i ett flertal branscher så slår regelverken till i alla delar av företaget. 

Det startas reservatsprocesser i din skog trots att inga pengar finns till ersättning. Och i den skog du får använda, där måste du först räkna antalet fåglar. Du får inte sprida gödsel på helgen, du ska söka krångliga tillstånd för vattenkraftverk som snurrat i hundra år, du ska ta orimligt dyra vattenprover till gårdshuset du hyr ut och du får absolut inte använda strandlinjen för utveckling.

Listan kan göras nästan hur lång som helst.

Detta är det största hotet mot landsbygdens entreprenörsanda. Mot föreningar som vill skapa liv i sina bygder, mot företag och mot enskilda medborgare. Det blir därmed ett hot mot hela länets – och landets – utveckling. 

Därför behövs ett alexanderhugg i regelträsket, där vi skapar ett samhälle som bygger på tillit och förtroende. Där myndigheter - såväl statliga som kommunala, blir möjliggörare istället för bromsklossar.

Det är bara då vi får hela landet att växa.

 

När partitaktik blev viktigare än landsbygden

Kommentar till artikel i Nordmarksbygden angående strandskydd

Den senaste tiden har olika partier försökt iklä sig rollen att vara landsbygdens företrädare. Det är en debatt vi gärna tar, men det landsbygden behöver, det är mer handling – och mindre politiskt rävspel. 
Beskrivningen av förslagen kring strandskyddet är ett sådant exempel. 

För några veckor sedan lade regeringen fram den av centerpartiet framförhandlade Strandskyddspropositionen. Reformen är mycket efterlängtad och skulle innebära flera steg i rätt riktning. Bland annat krymps strandskyddet runt små sjöar och vattendrag, men framförallt införs nya, generösa dispensskäl för de som vill utveckla boende eller företagande längs strandlinjen på landsbygden. Dessa områden kan vara hur stora och hur många som helst och det innebär större möjligheter till enklare och friare liv på landsbygden, där människor i högre utsträckning kan utveckla sina verksamheter och förverkliga sina drömmar. Eftersom det finns enormt mycket strand och vatten – inte minst i Årjäng – så finns det inte heller någon risk att allemansrätt eller naturvärden tar skada. Tvärtom – genom ett enklare strandskydd blir det möjligt för fler att komma ut till besöksmål i naturen. 
Tyvärr har M, KD, SD och V har meddelat att de kommer att avslå proppen i sin helhet. De är dock inte överens om anledningen. Vänsterpartiet tycker reformen är för omfattande, medan de övriga tycker den är för tam. 

Vi är medvetna om att det finns mer att göra och hade gärna gått lite längre. Men det är tveklöst så att reformen innehåller flera viktiga delar som skulle ha fått stor betydelse för våra bygder i Värmland och Årjäng. Vi vet att det är många som gått och väntat på lättnader, men när klubban faller i riksdagen så står det klart att alla har väntat förgäves. När frågan kommer upp på den politiska dagordningen igen, det är en fråga som nu ska ställas till företrädare för moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. 
Varför offrade ni förbättringar för landsbygden av partitaktiska skäl?

Erik Evestam (C)
Kandidat till Region Värmland, Värmland
Anette Eriksson (C)
Kommunstyrelsen vice ordförande Årjäng

Bättre mobiltäckning, enklare strandskydd och satsningar på det enskilda vägnätet

Debattartikel publicerad i SäffleTidningen

Utvecklingen av hela Värmland och Säffle kräver fler reformer – stora som små. Det handlar om att ge mer frihet och möjligheter till både människor och företag att förverkliga sina idéer, samt att staten garanterar servicen i hela landet.

Några av reformerna vi tänker jobba för de kommande åren är:
God mobiltäckning och tillgång till bredband är helt avgörande för landsbygdens fortsatta utveckling. Säffle var tidigt med att bygga snabbt bredband och det nätet når idag ut till alla delar i kommunen. Däremot vet vi att mobiltäckningen är dålig på många ställen. Därför vill vi ha en statlig mobiltäckningsmiljard för områden där marknaden inte vill investera. Detta är viktigt för både boende och näringsliv.

En lokalpolismiljard behövs för att stärka polisnärvaron i hela landet. För ökad trygghet vill vi också införa statsbidrag för att upprusta kommunal vägbelysning.
Vi vill ha en god och jämlik vård i hela landet. Detta gör vi genom att flytta vården närmare patienterna och sätter vårdcentralerna i centrum.

Vi vill tillåta gårdsförsäljning av alkohol- en viktig reform för att utveckla besöksnäringen.
Gör det enklare att bygga och utveckla strandnära. Den strandskyddsreform som vi förhandlade fram inom Januariavtalet hade inneburit de mest långtgående förenklingsförslagen sedan strandskyddet infördes. Att reformen stoppades är förödande för svensk landsbygdsutveckling. Därför kommer vi återigen gå till val på att förändra strandskyddet. Säffle är en kommun som har en enorm utvecklingspotential om vi får nyttja våra strandnära lägen för boende och näringslivsutveckling. Kommunen ska ha det avgörande inflytandet då vi känner våra egna områden bättre än statliga instanser. Vi vet att detta kan ske utan att viktiga värden runt våra stränder hotas.

Öka underhållet av de enskilda vägarna, inklusive insatser för att förbättra snöröjningen. Det enskilda vägnätet är lika långt som det statliga och har stor betydelse för näringsliv och boende. Det är oftast en enskild väg som ska hantera transporterna både till och från företaget. För att inte tala om alla arbetsresor, arbetspendling, skolskjutsar och fritidsresor mm. 
 
Daniel Bäcktröm (C), Riksdagskandidat
Erik Evestam (C), Regionkandidat
Dag Rogne (C), Kommunkandidat

Varför vill du fortsätta krama oljan?

 I en artikel i SäffleTidningen kritiseras klimatarbetet av skribenten Per Johansson. Här är min replik:

Per Johansson läxar återigen upp en hel forskarvärld och i ett fritt samhälle finns förmånen att hävda att det som skrivs i tiotusentals artiklar av tusentals klimatexperter i världens alla hörn - har fel.

Men även om du är fast i din övertygelse så missar du alla andra fördelar med omställningen.

Hållbarhet är ju inte bara miljö utan även social och ekonomisk hållbarhet krävs. Och det vi nu ser runt om oss är att omställningen skapar både jobb och tillväxt. I hela landet.

Det ska framställas fossilfritt stål, det byggs nya batterifabriker och på snart sagt alla områden jobbas det stenhårt för att byta ut den fossila kolatomen mot den förnybara. 

Vi ser också att även livsmedelsproduktionen behöver följa med så att vi blir bättre på att producera den mat vi äter. Vilket i sin tur ger öppna marker och biologisk mångfald.

För ett län som Värmland och en kommun som Säffle finns här mycket att vinna. Vi har gott om råvaror i skog och mark och vi har en industritradition som kan hänga med i utvecklingen. 

Utöver nya jobb så minskar den här utvecklingen sårbarheten och importen av olja från diverse tveksamma stater. Vi kan också bli exportörer av den gröna tekniken till andra länder.

Omställningen är inte fri från utmaningar. Det kommer krävas förändrat beteende både av oss i privatlivet och av offentlig sektor och företag. Men det är heller ingenting nytt eftersom vi gjort den här omställningarna förut och alltid funnit att det nya faktiskt är bättre än det gamla. Så kommer det bli även den här gången. 

Om vi bara slutar krama oljan. 

Sent uppvaknande om matproduktionen

Debattartikel i Värmlands Folkblad

Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i Land Lantbruk. Han betonar vikten självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger. 

Den får mig att minnas våren 2019. Då lät det minsann annorlunda.

 

När partiledarna intervjuas i lantbrukspressen är de helt fria överraskningar. Alla betonar jord- och skogsbrukets betydelse och ingen vill trampa på några ömma tår. Inte 2022 i alla fall.

Uppenbarligen ansåg man att valet till Europaparlamentet i maj 2019 var av mindre betydelse – trots att ingen bransch är så beroende av EU-politik som just jordbruket. Liberalernas förstekandidat Karin Karlsbro gick utan tvekan längst genom att kräva att EU-stödet behöver avskaffas. Även andra ville – i spåren av Brexit – slå hårdare vakt om en lägre avgift, än om ersättningarna till jordbruket.

 

När säkerhetspolitiken nu snabbt förändrats är det skäl att påminnas om varför jordbruket tar en så stor del av EUs budget. De sex grundarländerna i EG ville - i spåren av andra världskriget - se till att få upp produktionen av mat, höja inkomsterna för bönderna, jämna ut villkoren mellan länderna och få en säker leveranskedja med rimliga matpriser. 

Detta var exakt 60 år sedan. 

Som helhet har politiken varit framgångsrik, men när underskott byttes mot överskott och unionen växte så var det lätt att glömma bort det ursprungliga syftet. För Sverige har detta varit extra speciellt eftersom vi har de mest jordbruksointresserade politikerna i hela EU. Att det var våra kandidater som 2019 ivrade mest för sänkta ersättningar till bönderna var därför inget nytt.

 

Men nu har något hänt. På ytan låter förvisso 2022 som vilket valår som helst där storstadsjournalister försöker piska upp en stad-mot-land-konflikt och alla politiker svär evig trohet till landsbygdens intressen. 

Men det finns en mycket stor skillnad. Först kom pandemin och sedan kriget och det har gjort att matproduktion gått från att betraktas som ett ”särintresse” till att bli en självklar del i landets totala beredskap. Det faktum att självförsörjningen gått från 100 % till 50% sedan 1980-talet är nu ett problem på allas läppar.

För oss i Centerpartiet är det här dock inga nyheter. När jag var en blygsamt placerad kandidat till EU-valet 2019 var jag den enda i värmlandsdebatterna som försvarade EUs jordbrukspolitik eftersom vi alltid sett alla de värden som svensk livsmedelsproduktion har. Vi drev också fram de krispaket som antagits av riksdagen under 2022.

Men detta räcker inte. Det uppvaknande som gett avtryck i statsbudgeten måste nu genomsyra hela samhällsapparaten. Myndigheter, såväl statliga som kommunala, måste bli möjliggörare, istället för bromsklossar.

Det handlar då inte om några storstilade reformer utan om ett koppel små och stora beslut som behöver förändras för att ge möjlighet för fler företag att starta, fortsätta - och växa. 

Värmlands Folkblad

 

 

 

 

 

Den rödblågrönbruna röran

Det är en märklig politisk tid just nu. Snart känns det som att vi har ett block per parti där oresonligheten är i det närmaste total. Ett valår ska det kanske vara litegrann sådär, men det är svårt att se vilka spänningar som ska släppa efter 11 september?

Så här är i alla fall läget just nu:

Moderaterna: Vi har det enda regeringsalternativet. Däremot får inte SD ingå i regeringen - eller så kanske de får det i alla fall. Däremot får Liberalerna vara med - om inte SD säger nej förstås.

UPDATE AUGUSTI: Liberalerna behöver egentligen inte vara med. Men vi åker gärna runt och propagerar för kärnkraft tillsammans.

SD: Porta liberalerna från regeringen, annars får Kristersson inte SDs röster.

L: No way!

UPDATE AUGUSTI: Vi vill visst vara med, annars blir jag ledsen och köper mig en korv med bröd.

S: Vi vill gärna regera tillsammans även med Liberalerna.

Liberalerna: No way!! Numer är vi emot allt och alla, det gick ju jättebra när V gjorde så för ett år sen.

Kd: Hårdare tag! Eftermiddagsstryk i träslöjden i utanförskapsområden. Förbjud socialistiska regeringsbildningar!

Vänsterpartiet: Ingen sossestatsminister om inte vinster i välfärden förbjuds!

UPDATE AUGUSTI: Vi vill såklart också ha en statsrådspost. Annars röstar vi som SD!

S: No way! Inga kommunister i vår regering!

S: Vi vill visst förbjuda vinster i välfärden - men först efter en rejäl utredning för att skapa tillräckligt många luckor så att våra partikamrater i branschen inte drabbas för hårt.

Kakabaveh: Jag fäller allt och alla så länge jag andas riksdagshusets luft - vilket tydligen inte är så länge till.

UPDATE AUGUSTI: Jag vill ha 100% i skatt för dem med de högsta lönerna. Samt helt skattefritt för mig själv! Livet ut!

Centerpartiet: Ingen regeringsmedverkan där V eller SD ingår. Och där vinster i välfärden förbjuds.

MP: Snälla sossar, kan ni stödrösta på oss! Och vart har vi lagt den där kolbiten?

Opinionsinstituten: Det finns ett högerblock och ett vänsterblock.

Högeblocket: Vänsterblocket håller inte ihop!

Vänsterblocket: Högerblocket håller inte ihop!

Jag: Ska vi inte hålla ett val och rösta om det först? Hur många björnskinn kan man egentligen sälja innan ens tilldelningen är beslutad?

En mörk dag i USAs historia

Det har varit en mörk vecka i landet som åtminstone själva beskriver sig som världens friaste. Där man kan utveckla och utvecklas. Där inget är omöjligt och där den personliga friheten är inhugget i sten. 

Men under Donald Trumps korta tid som president hann han tillsätta tre domare i Högsta domstolen och vips ligger fältet öppet för nya tolkningar av konstitutionen. Nu senast har den konservativa majoriteten grävt djupt i det sena 1700-talets värderingar och kom fram till att kvinnor nu ska fråntas rätten till sina egna kroppar. De anser plötsligt att det 14e tillägget från 1868 tolkades fel i domen Roe Vs Wade 1973. Den dom som gjorde abort till en rättighet för landets alla kvinnor.

Därmed bröts en flerhundraårig trend där de mänskliga rättigheterna succesivt stärkts.

Som om inte detta vore nog. I samma "domslut" kring aborträtten konstaterades att det kan behövas en översyn av andra rättigheter, exempelvis rätten till samkönade äktenskap.

När en av de blivande "domarna" Brett Kavanaugh utfrågades 2018 ställdes han mot väggen av senator Kamala Harris som frågade om han kunde nämna en lagstiftning som reglerar vad en man kan göra med sin kropp. Något svar fanns inte på den frågan, men klippet blev det mest delade i mina flöden ever. 11 000 delningar och över 1 miljon visningar. Jag tyckte då att detta var en underhållande pinsamhet. HD ska ju verka utifrån principer och inte utifrån egna, eller partipolitiska åsikter och varken Kavanaugh eller någon annan flaggade i sina utfrågningar för att personlig frihet och mänskliga rättigheter i "världens friaste land" skulle flyttas bakåt ett par hundra år. 

Men nu vet vi bättre och skrattet från vår sida har minsann fastnat i halsen. 

Därför är det bra att Centerpartiet nu kräver att aborträtten ska säkras i grundlagen. För är det något vi lärt oss av historien så är det att inga demokratiska rättigheter kan tas för givna. 

Inte någonstans.

Den som vill se klippet från en stammande Brett Kavanaugh får besöka min facebook.

Hög klimatnota för minskat skogsbrukande

För ett tag sedan gjorde NWT reportage om en skogsägare som kämpade för att få behålla sin mark. Detta fick skogsdebattören Sebastian Kirppu att raljera och kalla henne okunnig, vilket jag inte kunde låta stå obesvarat. Idag publicerade NWT min replik.

NWT har beskrivit hur en skogsägare i Torsby är orolig för vad som ska hända med den skog som staten vill ta ifrån henne. I en insändare raljerar skogsdebattören Sebastian Kirppu att hon är okunnig och behöver läsa på bättre. Fakta kvarstår dock att statens agerande skapar en otrygghet som också går ut över den biologiska mångfalden.

Staten har idag möjlighet att ta skog från enskilda markägare - vare sig de vill det eller inte. Staten kompenserar med en ersättning för intrånget och för de som inte har generationer av skogsägande i blodet kanske det är svårt att förstå varför man inte nöjer sig med detta. Men tänk om någon tar ifrån dig ett familjealbum med bilder på barnbarn och högtider - och sedan ersätter dig med vad albumet kostade i butiken. Skulle du uppleva det som en bra affär? Eller om någon kom in i ditt hem och förbjöd dig att använda vardagsrummet eftersom staten betraktar gamla parkettgolv som så värdefulla att de inte får trampas på?

Att raljera över en enskild människas bevekelsegrunder för sitt skogsägande tycker jag därför är synnerligen osnyggt.

Alla har olika utgångspunkter i den snåriga skogsdebatten. Skogen och marken binder koldioxid när den växer. Träden binder mest när de är yngre, marken mest när skogen är gammal. Avverkade träd används till byggmaterial, möbler, kläder, förpackningar, samt till energi och bränsle. Träfiberns möjligheter tycks vara ändlösa och den är därför bärande i arbetet med att byta ut det fossila mot det förnybara.

Samtidigt som innovationerna kring träfibern blir alltfler, ser vi att skogsbruket blir alltmer hållbart. Vi har mer skog än någonsin, mer gammal skog, mer lövträd, mer grova lövträd och mer död ved. Allt detta är bra för den biologiska mångfalden. För den som gillar reservat så bildas det nya sådana nästan dagligen.

Detta har gjort att cirka 25% av skogsmarken på olika sätt skyddad för naturvård. Alltså betydligt mer än de handfull procent som Kirppu nämner i sin artikel.

Frågan är dock egentligen en helt annan: Om vi på ett radikalt sätt ska minska brukandet i skogen så måste vi reda ut konsekvenserna. Att den enskilde skogsägaren ska betala är enligt alla rättsstatens principer helt uteslutet. Och om staten vill göra det utifrån den strikta hållning som råder i dagens artskyddsförordning så kommer det kosta skattekollektivet hundratals miljarder i ersättningar, utebliven produktion, samt tiotusentals förlorade jobb.

Den notan kanske inte bekymrar Kirppu - men däremot de flesta andra.

NWT

I skogen är förvirringen total

Replik på en artikel i Land Skogsbruk:

En ”vanlig” företagare kan ta reda på vad som gäller för verksamheten. I skogen är förvirringen total och de krav som myndigheterna nu ställer är praktiskt omöjliga att genomföra.

Pierre Kjellin har i en debattartikel menat att skogsägare, på samma sätt som en däckverkstad, måste anpassa sig när marknad och regelverk förändras. Problemet är du inte kan jämföra situationen i ett annat företag, med att bedriva jord- och skogsbruk. Jag har själv testat.

Skogsstyrelsens nya tolkning av artskyddsförordningen har skakat om Skogssverige. Debattören menar dock att vi ska hacka i oss denna nyordning och jämför med situationen för en däckverkstad. Men jag vågar påstå att det är ganska stora skillnader. De regler som omfattar verkstäder, restauranger eller bussbolag är tydliga och lätta att hitta – även om det säkert finns många även där som tycker regelbördan är för omfattande.

Det största utrymmet i debatten har upptagits av situationen för alla vilda fåglar. De ska skyddas på individnivå alldeles oavsett om de är sällsynta eller ej. Vilket innebär att inga fåglar får störas – däremot får vissa av dem skjutas. Vilket skapar märkliga incitament i skogsägarled.

Men som verksamhetsutövare försökte jag ändå göra rätt för mig genom att fråga ansvariga myndigheter vad som gäller – för detta har de nämligen skyldighet att upplysa mig om. Jag vänder mig till Skogsstyrelsen och min första fråga gäller exakt vilka arter som jag behöver ta hänsyn till i våran skog. Jag får då en länk till bilaga 1 i artskyddsförordningen där det finns en 60 sidor lång förteckning över arter som omfattas, så länge de märks med bokstaven n eller N. Dessutom bjuder myndigheten på en länk till ett domslut i EU-domstolen, översatt till lätt svenska. (Ja, jag är ironisk).

Till stöd finns också den så kallade rödlistan där cirka 1 400 arter som påverkas negativt av skogsbruk beskrivs. 

Jag följer upp svaret med nya frågor. Nu när jag har listan över arter vill jag veta vilken typ av hänsyn som Skogsstyrelsen tycker jag ska ta för var och en av dem.

Jag får ett hövligt svar från en (stackars) handläggare som menade att de fått ganska många frågor den senaste tiden men att de skulle återkomma så snart som möjligt. Det gjorde de aldrig.

Jag går vidare. En av de uppenbara störningarna av fågellivet är alla de turister som vistas i det reservat som vår skog ligger i. Betraktas detta som ett problem undrar jag och riktar mig till Länsstyrelsen. Ska jag hindra besökarna att gå på min vandringsled? Ska jag sätta upp skyltar eller införa ett maxantal på leden per dygn? Här kommer det inget svar alls.

En som däremot fått svar är en skogsägare i Jämtland. Han fick ett beslut med en lång lista över hur inventeringen av fågellivet skulle gå till. Som bland annat innehöll krav på att notera om den tretåiga hackspetten var av han- eller honkön. Ärendet ligger nu för prövning i domstol. 

Det borde även publiceras i Grönköpings Veckoblad.

Sammanfattningsvis: En ”vanlig” företagare kan utan större bekymmer ta reda på vad som gäller på sin verksamhet. I skogen är förvirringen total och de krav som myndigheterna nu ställer är inte bara orimliga – utan praktiskt omöjliga att genomföra.

Det är som om en däckverkstad bara fick byta höger bakdäck mellan februari och juni.

Myndigheter förvirrar skogsägare - och varandra

I februari meddelade Skogsstyrelsen att Artskyddsförordningen ska tolkas så att det ger ett strikt skydd åt alla fåglar - på individnivå. Det innebär att inga fåglar får störas med främsta fokus på häckningstiden. Detta gäller alltså oavsett om fågeln är sällsynt eller ej.

Detta innebär ett utvidgat och fullständigt inventerings - och kunskapsansvar för varje enskild skogsägare.

Ungefär en månad senare meddelade Naturvårdsverket att Skogsstyrelsen måste ha missförstått det hela.

Statens ansvariga myndigheter är alltså inte överens om vad som ska gälla.

Skogsstyrelsen i Jämtland har dock inte vilat på hanen utan utdelat ett föreläggande till en markägare som gjort en avverkningsanmälan. För att skoja till det litegrann lade jag ut detta på min Facebook den 1 april, vilket fick de allra flesta att tro att det faktiskt var ett aprilskämt - vilket det alltså inte var, tyvärr.

För att ändå illustrera hur vilse vår skogliga myndighet har gått i denna fråga kommer här föreläggandet i sin helhet och det krävs ingen djuplodande kunskap om skogsbruk för att inse att det här är krav som innebär att skogsbruk blir i stort sett omöjligt att bedriva:

Skogsstyrelsen har idag meddelat följande till en skogsägare ang inventering av de fridlysta fåglarna tretåig hackspett, spillkråka och lavskrika.

a. Inventeringen ska ske så att inventeraren går längs linjer som

ligger på maximalt 100 meters avstånd från varandra och på

sådant sätt att ingen punkt i beståndet ligger mer än 50 meter

från linjerna.

b. Inventeraren ska gå genom beståndet och notera allt denne ser

och hör och markera detta på en karta. Det som noteras ska

bland annat inbegripa följande:

i. Noteringar av sedda fåglar av respektive art. Det ska

om möjligt noteras om det rör sig om hanar, honor eller

årsungar.

ii. Noteringar av läten, exempelvis trumningar eller ungar

som låter.

iii. Aktiva bon, alltså bon där häckning pågår.

iv. Färska, men obebodda bon.

v. Träd med färska ringhack av tretåig hackspett.

vi. Färska hack från spillkråka.

c. Inventeringen ska ske vid minst tre tillfällen under tidsperioden

1 april till sista juni 2022. Minst ett besök ska ske under april

månad, minst ett besök ska ske under andra halvan av maj, och

minst ett besök ska ske under andra halvan av juni.

d. Inventeringen ska ske under tidig gryning fram till sen

förmiddag.

e. Inventeringen ska ske vid lämpliga väderleksförhållanden,

vilket innebär att det inte får vara kraftiga vindar eller kraftig

nederbörd.

Inventeringen ska presenteras skriftligen och skickas till

Skogsstyrelsen. Det presenterade materialet ska minst

innehålla följande:

a. En metodbeskrivning som visar hur inventeringen har

genomförts.

b. Uppgifter om vem som har genomfört inventeringen.

c. Uppgifter om när inventeringen genomförts med start och

stopptid för respektive inventeringstillfälle samt datum för

inventeringstillfället.

d. Noteringar av väderleksförhållanden.

e. Resultatet av inventeringen.

f. Slutbedömning där de insamlade uppgifterna sammanställts

och det framgår en bedömning från inventeraren angående

fåglarnas fortplantningsområden samt viloplatser

Den Sverigedemokratiska interndemokratin

Det är högkonjunktur i den demokratiska list-fabriken. Alla partier håller nu på att slutföra sina laguppställningar inför höstens val och oavsett om du är liten eller stor, så är processerna ganska likartade.

Utom i Sverigedemorkraterna förstås.

För när alla andra partier strävar med nomineringar, möten och diskussioner som leder fram till en regionalt beslutade riksdagslistor så bestämmer SD centralt om de 60 första platserna - allt för att säkra de partiledningstrognas framtida försörjning. De allra flesta av dessa topp-60 sitter redan idag i riksdagen. Först därefter kommer de regionala namnen, chanslöst långt efter.

I Värmland är det partiets andlige ledare Runar Filper (vars hår ingen lokal sverigedemokrat törs kröka) som styr över det mesta. Hans senaste bravad är att han på känt hockeymanér värvar en stockholmare till att toppa listan för Region Värmland. Det nuvarande toppnamnet puttas bryskt ner till en tredjeplats. Gissningsvis är det få av partiets medlemmar som vet vem Mikael Strandman är, men nu tar han alltså sig själv och sin familj och flyttar till Värmland och enligt intervju i Värmlands Folkblad så har han en del tankar om hur vården i hans nya hemlän ska bli bättre. Det ska bli intressant att höra.

Skyhöga bränslepriser är inte hållbarhet

Frustrationen över höga drivmedelspriser växer och det är fullt begripligt. Nu samverkar ett flertal faktorer på sämsta möjliga sätt och utvecklingen är ohållbar. 

Hittills har inblandningen av förnybara bränslen varit en stor framgång för vårt klimatarbete. Utan att vi bilister märkt något alls, så har andelen fossilt bränsle sänkts gradvis. Än så länge är stor del av biobränslena importerade från framförallt övriga EU-länder. Men målet är att den tydliga inriktningen ska locka fler att producera bränslena här hemma. För potentialen i Sverige och Värmland är mycket stor.

Samtidigt är det helt klart att om vi ska lyckas med den nödvändiga omställningen så måste den vara hållbar för alla. Att sälja in hållbarhet med att alla måste få det lite sämre, det är helt fel väg att gå. Vi ska såklart inte gå och frysa i hemmen eller inte ha råd att skjutsa barnen till sina fritidsaktiviteter. Något blir kanske dyrare, annat billigare. Något blir lite krångligare, annat lite enklare men som helhet måste det hållbara samhället vara bättre än det samhälle vi har idag. För vad är annars poängen?

På lång sikt måste vi därför bort från de fossila bränslena. Men på kort sikt måste vi hitta sätt att dämpa den effekt vi nu ser. Förslagen duggar just nu tätt, men att på bred front sänka skatten för alla innebär att mest pengar hamnar i städerna, samtidigt som sänkningen per person blir blygsam.

Lindringen måste därför riktas till de som behöver det bäst. 

Till de branscher som inte har något alternativ - än. Och till de människor vars vardag trasas sönder av den här prischocken.