Värmland behöver fler som utvecklar landsbygden

Svar till Peter Sörensen (karlstadspartiet) VF angående strandskydd och besöksnäringens utveckling.

 

Värmland behöver fler entreprenörer som vågar testa sina idéer och ibland också utmana befintliga system. Och just strandskyddet är en hopplös lagstiftning som begränsar framförallt landsbygdsutvecklingen i vår region.

 

 

Karlstadspartiet skriver en lång artikel som riktar kritik, bland annat över vår roll i besöksnäringens utveckling. I blickfånget är företaget Happie Camp.

Man försöker hävda att detta - och andra turistföretag – skulle vara ett hot mot allemansrätten. Men det är precis tvärtom. Värmland har gott om vatten och eftersom många vill ta del av detta så finns det också stora möjligheter för både boende, företagande och annan lokal utveckling. Detta kan ske med bibehållen omsorg över natur, miljö och allemansrätt. 

En stor begränsning i detta är då strandskyddet. Det är en förbudslag som begränsar allt – i stort och smått. Detta drabbar såklart delar av besöksnäringen – men även föreningars och kommuners ambitioner att skapa attraktiva platser för invånare och gäster. Allra tuffast är det i de landsbygder som har den största andelen tillgängliga stränder.

 

Arbetet med besöksnäringen är en del av många frågor inom uppdraget att stärka Värmlands hållbara regionala utveckling. Vi vill släppa loss kraften som finns i hela regionen, det är bara då vi skapar de skatteintäkter som finansierar hela vår välfärd

 

Vår roll i systemet är att genom företagsstöd, projektstöd och påverkansarbete stärka branscherna. En del i detta är att lyfta fram företag som satsar och Happie Camp är ett av dessa. Konceptet tycker vi är mycket intressant där man i samarbete med markägarna säljer en naturupplevelse – där det minimala slitaget på naturen är en del i varumärket. 

 

Vad gäller juridiken kring deras koncept så är det varken vi eller Karlstadspartiet som agerar åklagare eller domstol. Någon prövning har hittills inte skett och det går därför inte att säga att anläggningarna är olagliga. Blir det en prövning så kommer vi såklart följa den processen och om man får rätt så innebär det en stor möjlighet för skonsam naturturism att utvecklas. 

Om det går åt andra hållet så är det bara ytterligare ett bevis för hur hämmande och destruktiv strandskyddet är för Värmlands utveckling. 

 

Erik Evestam (c)

Ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

 

Märklig hetsjakt mot Happie Camp

Ett av de mest profilerade naturturismföretagen är Happie Camp. De arrenderar mark av markägarna och sätter där upp tält i något som av andra beskrivs som "lyxglamping" (inte deras egen rubrik!)

I en så kallad granskning har Radio Värmland följt upp deras arbete och kallar dem för lagbrytare trots att de faktiskt inte fällts för något sådant. Det de gör är att (i full öppenhet) nyttjar de areella näringarnas undantag i strandskyddslagstiftningen. Detta eftersom såväl politik som en del myndigheter beskriver naturturism som en del av skogsbruket.

Att verksamheten pågått är ingen hemlighet (svårt att sälja gästnätter då...) och såväl berörda kommuner som (såklart) markägarna är införstådda med vad som hänt. 

Jag tycker det är bra att det kommer nya innovationer och entreprenörer som utmanar befintlig lagstiftning och just strandskyddet är ett hopplöst regelverk som behöver ändras i flera olika delar för att göra utveckling mera möjlig i bland annat Värmland.

I det här fallet handlar det dessutom om en form av besöksnäring som är så skonsam som något kan vara - de borde betraktas som en föregångare - inte en lagbrytare!

Hör mer om detta i Radio Värmland

Bättre mobiltäckning, enklare strandskydd och satsningar på det enskilda vägnätet

Debattartikel publicerad i SäffleTidningen

Utvecklingen av hela Värmland och Säffle kräver fler reformer – stora som små. Det handlar om att ge mer frihet och möjligheter till både människor och företag att förverkliga sina idéer, samt att staten garanterar servicen i hela landet.

Några av reformerna vi tänker jobba för de kommande åren är:
God mobiltäckning och tillgång till bredband är helt avgörande för landsbygdens fortsatta utveckling. Säffle var tidigt med att bygga snabbt bredband och det nätet når idag ut till alla delar i kommunen. Däremot vet vi att mobiltäckningen är dålig på många ställen. Därför vill vi ha en statlig mobiltäckningsmiljard för områden där marknaden inte vill investera. Detta är viktigt för både boende och näringsliv.

En lokalpolismiljard behövs för att stärka polisnärvaron i hela landet. För ökad trygghet vill vi också införa statsbidrag för att upprusta kommunal vägbelysning.
Vi vill ha en god och jämlik vård i hela landet. Detta gör vi genom att flytta vården närmare patienterna och sätter vårdcentralerna i centrum.

Vi vill tillåta gårdsförsäljning av alkohol- en viktig reform för att utveckla besöksnäringen.
Gör det enklare att bygga och utveckla strandnära. Den strandskyddsreform som vi förhandlade fram inom Januariavtalet hade inneburit de mest långtgående förenklingsförslagen sedan strandskyddet infördes. Att reformen stoppades är förödande för svensk landsbygdsutveckling. Därför kommer vi återigen gå till val på att förändra strandskyddet. Säffle är en kommun som har en enorm utvecklingspotential om vi får nyttja våra strandnära lägen för boende och näringslivsutveckling. Kommunen ska ha det avgörande inflytandet då vi känner våra egna områden bättre än statliga instanser. Vi vet att detta kan ske utan att viktiga värden runt våra stränder hotas.

Öka underhållet av de enskilda vägarna, inklusive insatser för att förbättra snöröjningen. Det enskilda vägnätet är lika långt som det statliga och har stor betydelse för näringsliv och boende. Det är oftast en enskild väg som ska hantera transporterna både till och från företaget. För att inte tala om alla arbetsresor, arbetspendling, skolskjutsar och fritidsresor mm. 
 
Daniel Bäcktröm (C), Riksdagskandidat
Erik Evestam (C), Regionkandidat
Dag Rogne (C), Kommunkandidat

P1: Strandskyddet och allemansrätten

 Strandskyddet har presenterat sin utredning där jag satt med som expert för LRFs räkning. 

Debatten som följde blev ganska märklig och som vanligt urbant präglad där det drogs likhetstecken mellan överexploateringen i storstädernas skärgårdar, med behoven ute på landsbygden.

Jag fick medverka i P1 för att diskutera detta. Hör inslaget här

Den förbjudna utsikten

Debattartikel, bla publicerad i Småbrukarnas tidning och i NWT

Ett ungt par med ryggen vänd mot kameran.

Kvinnan håller upp en telefon och tar en selfie när hon pussar sin pojkvän. De står på en brygga vid en idyllisk sjö, skogen på stranden mittemot speglar sig i vattnet .

Det är en fin bild, tagen i en miljö där vi alla vill vara. Den var en del i Svenska Naturskyddsföreningens kampanj, men blir för mig en bild av den urbana synen på landsbygden och dess utveckling.

 

Strandskyddet är en kokhet fråga just nu. Men egentligen har det bubblat under ytan i flera decennier. För när landsbygdens invånare och företagare får avslag på sina ansökningar om att utveckla sina bygder, så fortsätter de stora, vattennära bostäderna i städerna att växa fram.

I staden betalas det mångmiljonbelopp för en sjöglimt.

På landsbygden är denna utsikt förbjuden.

Året var 1975. Då infördes miljöbalkens enda Jantelag och i ett slag blev allt nära stranden (som inte redan var byggt) förbjudet. Värnandet om allmänhetens tillgång till strand var motivet, men lagen förbjuder även anläggningar som har till syfte att locka besökare, exempelvis en lekplats. Som fastighetsägare får du inte ens placera ut solstolar på sjökanten. Eller klippa gräset ända ner till vattnet (jodå detta har prövats i domstol). 

Varje försök att ändra i strandskyddet sedan dess har marknadsförts som lättnader för landsbygden och skärpningar i de högexploaterade områdena.

Facit är det rakt motsatta. Städerna fortsätter att sträcka sig närmare vattenlinjen medan dispensmöjligheterna på landsbygden blivit alltmer byråkratiska. Och när nu nästa lagändring väntar framställer miljörörelsen lättnader som en nådastöt mot allemansrätt och biologisk mångfald.

Man ser alltså landsbygdsutveckling som ett hot mot miljön.

Att bryggan hamnar på en annons för en miljöorganisation visar hur paradoxal den urbana synen på landsbygden är. Å ena sidan ska den vara ett tittskåp för tillfälliga besökare, ett museum där inget förändras. Där alla ska ha tillgång till alla stränder - alltid. Å andra sidan så ska denna ”naturliga” miljö helst vara tillrättalagd med någon form av anläggning, parkering, strand, vindskydd, brygga, mm. Den vilda naturen är för de flesta av oss alltför besvärlig.

Under sommaren rullade en annan kampanj under namnet ”rädda strandskyddet”. Den bildsattes med foton från allmänna – och välbesökta – badplatser med både bryggor och livbojar. Budskapet var att dessa miljöer hotades av profithungriga markägare. Syftet är att göra folk så förbannade att de skrev under ett upprop för att stoppa anläggningar som de flesta vill befinna sig på.

Situationen runt paret på bryggan vet vi inte så mycket om. Högst troligt finns det ett hus med anslutande väg bakom fotografen. För varken PR-byrån eller det unga paret ville väl klafsa runt i geggan för att fånga det där ögonblicket.

Och kanske insåg naturskyddsföreningen att det inte såg så bra ut att marknadsföra sin förening med en bild tagen på en anläggning som de inte anser ska finnas.

Bilden går nämligen inte att hitta längre.

NWT