Race i Karlskoga

Besökte för andra gången i livet STCC-cirkusen när den anlände till Gelleråsen. Förra gången tjänstgjorde jag i Biogas-tältet och såg inte en enda bil i rörelse, men nu skulle det kollas racing!
Tyvärr hade Fredrik Ekblom fått problem med sin bil vid en krasch på morgonen så det blev inte så mycket åkt där. i första racet fick han starta sist, men bröt och i andra kom han inte ens ut till start.
Men för andreförarn Patrik Olsson gick det bättre. Åtta i första och sexa i andra. Så det visar att bilen börjar att hänga med de andra.
Lite häftigt var det också att få se både Tony Rickardsson och Prins Carl Philip på banan.
En annan kunglighet var också på plats i form av Stig Blomqvist, vars son Tom körde i Formel Renault.

Vargattacker fortsätter

Över 30 tackor och lamm har på kort tid fallit offer för vargattacker runt Torsby. LRF har ansökt om skyddsjakt på två individer, men Länsstyrelsen tycker inte den ska beviljas. Rätten att försvara sina djur, räcker, menar Lars Furuholm, ansvarig tjänsteman. Ett märkligt resonemang. Med tanke på skadornas omfattning kan det inte vara rimligt att placera ut krypskyttar som väntar på att vargen tar sig in i hagen och går till anfall.

Samtidigt växer behovet av en organiserad jakt på varg i länet. Konflikterna börjar bli för stora. Dessutom haltar synen på djuromsorg. För varför ska vargen - som knappast har någon annan fiende än människan - tilldömas ett större värde än fåren och de andra tamdjuren?

Rätt, Reinfeldt

Läser att moderaterna vill satsa på pengar till kommuner, landsting och till skattesänkningar. Tänk att det fortfarande finns pengar kvar i kistan, tänkte jag.
Men prioriteringen är rätt. Inte för att säkra jobben i offentlig sektor utan för att säkra servicenivån. För såväl elever som gamla och sjuka har en förmåga att ha ungefär lika stora omsorgsbehov, oavsett hur konjunkturen ser ut. Då måste också staten gå in och stötta de som står för fiolerna. I alla fall så länge vi har ett kommunalt självstyre som är lika stort som en tummetott. Skulle makten över pengar och lagstiftning på allvar flyttas ut närmare folket, då skulle regeringen kunna sitta i Rosenbad och säga "Kom inte till oss om ni trasslat till det för er!"
Det första man kunde göra vore att avskaffa lagen om att kommunerna inte får gå med underskott. Det är en korkad lag som innebär att när verksamheten går bra så får man inte ta med sig överskottet för att satsa i dåliga tider. Dessutom begriper faktiskt lokalpolitikerna att det inte går att göra underskott hela tiden. Och de som inte förstår detta, blir inte bättre av att det finns en tandlös lag som riksdagen klubbat igenom.

Nu har de kommit hit!

Nu är fibergrävarna i mitt grevskap och ska klara av att slingra sig mellan hus, vattenledningar och elkablar. Men utsättningen av de sistnämnda hade försovit sig under semestern så det fysiska arbetet får tydligen vänta till i morgon.

Ingen rast och ingen vila

Inne på tredje semesterveckan och köksrenoveringen går mot sitt slut. Det är verkligen ett jädra kaos när köket ska fixas. Grejjer överallt, kliva och hoppa som om man gick runt i en myrmark. Och begränsad tillgång till lagad mat. ovanpå detta två barn som tycker att man borde ägna dem lite uppmärksamhet...
Men nu äter vi i matsalen igen och spisen är tillgänglig. Men det är ändå en hel del kvar.
Bara två veckor kvar innan man kan komma tillbaka till jobbet och vila upp sig...

OS i politik

Systemet med roterande ordförandeskap i EU har ett syfte att låta alla få vara med och sola sig i maktglansen. Alla ska få stå i centrum någon gång. Om så bara för ett halvår.
Men det är också ett spektakel. Ett sorts OS i politik där respektive land långt i förväg förbereder agendor, möten och uppvisningar. Alla vill föra upp "sina" frågor och försöka driva igenom dem under de där månaderna.
Det kostar kraft och pengar och det är frågan om det är effektivt nyttjande av resurser och politisk arbetstid.
Systemet är också dödsdömt och jag kommer inte sörja dess avveckling.

Ingen Europeisk jobbpolitik!

Mats Engström, ledarskribent i Aftonbladet ojar sig idag över att regeringens portfölj för att lösa arbetslösheten inom EU, är alltför tom när man nu tar befälet över den Europeiska kolossen.
Det är bra om den är tom.
EU ska inte skapa jobb, det är inte EU:s roll och uppdrag. Däremot kan EU ge förutsättningar för att jobb skapas i medlemsländerna genom att undvika alla dessa överstatliga förordningar som bara skapar en stelbent och ogenomtränglig byråkrati.
Exempelvis vattendirektivet som kommer kosta Sverige åtminstone tre miljarder per år för att lösa problem som i stort sett inte finns.

Färre Europeer än vanligt röstade i valet nyligen. Folk tycker att avståndet till makten blivit för långt och man tycker inte om att maktkoncentrationen ökar ytterligare. På några områden ska den koncentreras, men bara när det handlar om exklusivt gemensamma spörsmål som exempelvis miljö och kriminalitet. Annat ska ligga kvar hos medlemsländerna.
Och ju fler nationella frågor som tas över av Bryssel, desto mer loja kommer invånarna att bli.
När ska beslutsfattarna begripa det?