Bredbandet måste bli bredare

Debattinlägg i VärmlandsFolkblad

Bredbandet måste bli bredare. Det konstaterade redan den statliga bredbandsutredningen våren 2008. Man förutspådde att den nödvändiga kapaciteten för att klara de vanligaste tjänsterna på nätet måste femdubblas fram till 2013.
Dessutom tillkom hösten 2009 regeringens egna mål om att 90 procent ska ha 100 mbit/s år 2020.
Båda dessa signaler diskvalificerar de tekniker som varit basen i dagens bredbandsutbyggnad; trådlöst och adsl via telenätet.
När tjänsteutbudet växer och antalet användare ökar ligger landsbygden mest pyrt till, eftersom det är här kapaciteten är sämst idag.
Det här bekräftas av statistiken som förs bland dem som testar sin bandbredd på bredbandskollen.se. Där syns att bara hälften av de som tecknat bredband via adsl får en acceptabel hastighet. Inte ens bland de som betalar för blygsamma 1,5-2mbit/s når upp i godkända nivåer.
Det här är allvarligt och alarmerande inför framtiden.
De bredbandsstöd som för närvarande rullar ut över landsbygden är de största någonsin. De riktas framförallt till föreningar som vill bygga fibernät och att det förespråkas en viss teknik är ingen slump. Endast en bas i fiberoptik klarar av att möta de växande trafikmängderna inom framförallt tv, telefoni och Internet. Det är också en teknik som klarar höga hastigheter över långa avstånd.
För landsbygden är detta en överlevnadsfråga. Tillgång på bredband blir alltmer en självklarhet för boende och företagande. Där detta saknas, blir det problem. Men om problemet vänds till en utmaning så siktas en infrastruktur som är bättre än vad som finns i de flesta städer. Det jämnar ut konkurrensen mellan tätort och landsbygd, det sänker hushållens kostnader för bredband, telefon och tv och det höjer värdet på fastigheterna.
Fibernätet blir en hävstång för landsbygdsutveckling.
På flera håll växer intresset för att bygga egna fiberoptiska nät. I Säffle är nätet färdigbyggt och i Grums, Årjäng, Kil, Sunne och Karlstad har landsbygdens eldsjälar formerat sig. Potten för utbyggnad i Värmland lär försvinna snabbt.
I stödsammanhang måste det också finnas en öppenhet kring att de lokala förutsättningarna för uppkoppling mot omvärlden varierar. Ibland finns en närhet till ett stort nät med många tjänster, medan dessa möjligheter saknas på andra ställen. Man kanske är utelämnad till en enda leverantör, men där så är fallet måste det göras avkall på kraven på öppenhet och fri konkurrens.
Fokus måste ligga på att rulla ut så mycket fiber som möjligt till så många som möjligt. Då läggs grunden till ett nät som om några år kommer vara lika konkurrensutsatt som telenätet är idag.

VF

Museieväktare november: fladdermusen

Fladdermusen är fridlyst i Sverige och det må väl vara hänt. Men när djuren orsakar obehag och sanitära olägenheter så har de oftast företräde, vilket gör att folk kan få svårt att bo kvar i sina hus. Undrar vad som skulle hända om de flyttade in i Rosenbad? Skulle de bli sanerade då, eller skulle de få bo kvar?

I Smedjebacken vädjade en barnfamilj 2008 om hjälp eftersom djuren innebar en störning med ljud nattetid och stank från fladdermusskit

I Traneberg utanför Hagfors har 85-åriga Runa Eriksson sökt tillstånd för att sanera vinden från fladdermusspillning. Länsstyrelsen nekar henne dock detta. Hon får varken städa, sanera eller bygga om så att djuren inte trivs. De är skyddade och går före kvinnas intressen. Någon ersättning från hon heller inte.

En familj i Varpnö utanför Halmstad blev också plågade av fladdermöss i hemmet, men fick till slut rätt att täta huset, så länge det gjordes vid rätt årstid
Enligt fladdermus är djuret ett av de artrikaste däggdjuren vi har med ett 1000-tal arter.

I Borås ska nu fladdermössen inventeras kopplat till utbyggnaden av vindkraften. De trivs tydligen vid verken och "kan tuppa av på grund av tryckfallet från vingarna och falla till marken och dö".

I Umeå ville en familj vräka fladdermössen, men fick nej av Länsstyrelsen.

Trygghet på Sicilianskt vis!

Tänk, dessa engagerade och hängivna ungdomar som försöker påverka sin samtid. Nu har de hämtat inspiration från den undre världen när de utvecklar sina effektmål. Radion rapporterar om hur de ger generösa erbjudanden till företagare som ska förbinda sig till att upphöra med pälsförsäljningen. De slipper då att drabbas av skadegörelse i sina butiker. Aktivisterna ser detta som en sorts tilläggsförsäkring som inte ens behöver kosta något. Trygghet på sicilianskt vis alltså!

Försvarets pinsamma fiende

Försvarsmakten har förklarat krig mot den gröna elproduktionen.
I ett reportage i SVT Väst kungörs ställningstagandet att ALLA vindkraftverk inom de nyinrättade stoppzonerna ska rivas. Alla beviljade bygglov kommer att överklagas.
Resonemanget är ihåligt som en schweizerost. För å ena sidan hävdas att man hela tiden gjort klart att de bygglov som beviljats på felaktig grund ska överklagas. Men å andra sidan så säger man att alla beviljade bygglov ska överklagas, utan pardon. Det innebär att man alltså redan nu vet att alla bygglov beviljats på felaktig grund. Är det verkligen så?

Och visst får man förtroende för försvaret när en av företrädarna säger så här:
"Vi ska erkänna att vi har inte haft en samlad bild över läget och vi har varit lite sena, det här skulle vi har gjort för ett par år sedan. Men de senaste 2-3 åren har utvecklingen exploderat"

Alltså: De som ska försvara folk mot krig och plötsliga katastrofer saknar alltså förmågan att bedöma och hänga med i svängarna när vindkraften byggs ut. Det låter som om verken ramlat ner ur tomma intet och plötsligt bara står där.
Försvaret hyser också en oro inför att flyga i områden där det finns fasta, obeväpnade objekt med snurrande vingar. Vilket får mig att fundera över hur lämpligt det är att ha den typen av personal i luften i befolkningstäta områden i mellansverige.

Sist men inte minst: Om en instans först säger ok till vindkraft så kan knappast vårt rättssystem ge utrymme till att man flera år ändrar uppfattning.

Sveriges beredskap är alltså god... men med vissa reservationer.

De tragiska riktlinjerna

10 miljoner kronor på tre år.
Utbildning av alla myndigheter med verksamhet utomlands
En gemensam webbplats.
Nya riktlinjer.
Vad handlar det om för dramatiskt? Jo det är regeringens storsatsning på etiska regler för att förhindra olämpliga sexuella kontakter och sexköp bland svenskar som jobbar utomlands, exempelvis militärer.
Har vi sjunkit så lågt, undrar jag? Har det blivit så illa att vi måste lägga så mycket pengar i en informations- och utbildningskampanj för att tala om för vuxna karlar att de inte ska springa på bordeller och bedriva otukt med småbarn bara för att de är utomlands?
Var finns förnuftet? Var finns anständigheten? Och var finns det goda uppsåt som man kan förvänta av de svenskar som åker ut i världen för att hjälpa utsatta människor?
Tragiskt, mycket tragiskt.

Museieväktare för oktober: Länsstyrelsen i Värmland

Reservat nummer 126 är bildat i Värmland. På länsstyrelsens hemsida står att det syftar till att skydda värdefulla arter i vattendraget Öjenäsbäcken i Arvika kommun. I beslutet inleds det dock med att det ska skyddas från framtida utbyggnad av vattenkraft, men det undviker man alltså i pressmeddelandet eftersom flertalet medborgare nog har fått för sig att vattenkraft är miljövänligt och att det då skulle upplevas som aningen tvetydigt om "miljön ska skyddas från vattenkraft".
Ytterligare ett område i Värmland är föremål för en liknande reservatsbildning, men där kommer markägarna sälja sig mycket dyrt.

Är det en ny trend vi ser. För om reservat kan bildas med denna motivering, innebär det att vi även kommer få reservat som syftar till att förhindra vindkraftsutbyggnad?
Eller varför inte bilda reservat för att förhindra andra former av investeringar för sysselsättning och ekonomi på landsbygden? Sommarstugor? Fiskecamper? Expanderande lantbruk? Sågverk? Idrottsanläggningar? Var går gränsen för statsmakternas ambitioner att förvandla landsbygden till ett tittskåp för förbipasserande turister?

Museieväktare för september: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har beordrat och finansierat ett arbete med regionala landskapsstrategier.
Sammanfattningen och handledningen avslöjar hur staten vill bevara och beskydda markerna från ett aktivt brukande. Alla som vill ha tillträde till den privat ägda marken ska ha rätt att tycka till. Ett citat som särskilt kan lyftas finns under styckena vilka som bör ingå i arbetet med att göra landskapsstrategin: "Men allra senast när planeringen kommer i ett ”skarpt” läge behöver den som har rådigheten över marken, markägaren själv, komma till tals."
Först då alltså.
Hur länge ska det vara ok att betrakta jord-och skogsmark som allmän egendom?
Och när ska naturvännerna inse att vi behöver använda dessa marker till att producera livsmedel och energi som medverkar till att vi når våra högt ställda klimatmål?