Omsorgen om sina grannar

I juletider är vi extra mottagliga för historier om människans godhet och omsorg om varandra. Lantbruk gav mig en sådan bild förra veckan. En av de bästa "tjänster" som lantbrukarna ger till varandra är omsorgsgruppens arbete. När en gård i Halland drabbades av mjältbrand ryckte den ut och bosatte sig i en husvagn utanför gården. Kollegerna gick i skift och stöttade familjen i den svåra stunden med allt från mediakontakter till att göra ärenden.
Det måste kännas väldigt värdefullt för alla inblandade att veta att hjälpen finns i närheten - om den skulle behövas. Jag vet inte om den här typen av arbete bedrivs i andra branscher, men om inte - så är det något att ta efter.

Jul på vuxnas villkor

Julen avverkad i rask följd med två kalas på två dagar. Vi gör det ju för barnens skull heter det, men undrade även detta år var fokus ligger. För visst blir det lätt så att vi vuxna sätter agendan utefter hur vi vill ha det. Först ska det ätas, pratas och ätas igen. Sen kalle anka (som ju bara vi vuxna vill se) och sen kommer tomten. Oscar 4,5 år var av begripliga skäl rastlös redan efter första tallriken mat (han hade ju klokheten att sluta äta just där). Sedan blev det konstgjord andning med tv och musik för att han skulle hålla sig tills den tid då vi bestämt att tomten skulle komma.
och dagen därpå var det kalas med mormor och morfar. Även då var det ju vårt behov av att träffas, äta och prata som var i centrum. Vilken tur att de är har sådant tålamod med oss vuxna!
Hans bästa julklapp: En radiostyrd bil som är hel fortfarande efter nästan en veckas användning.
Hennes bästa julklapp: En docka som kan nysa och som skriker när man sticker en spruta i rumpan.

Gillberga fiber

Igår var det extrastämma i Gillberga fiber och ett 50-tal medlemmar hade kommit dit - tänk när många andra föreningar har problem att dra folk, så betraktas mindre än 30 pers som en besvikelse när vi håller möten.
Många frågor blev det och förhoppningsvis även några svar som skingrade dimmorna.
Nu har vi bestämt oss för en operatör som så småningom ska leverera ett antal tjänsteleverantörer till nätet. Att vi inte har det framme redan, hämmar oss i värvningen eftersom en del vill veta exakt vad de får för pengarna. Det där är en tvekan som är begriplig, det är upp till oss att försöka motivera att det här handlar om en infrastruktur, en motorväg vi bygger som sedan kan användas till många saker. Men vad vi använder vägen till i morgon - och om tio år - det kan vi inte vara säkra på.
Glädjande är vi nu igång med grävandet i Gillberga och nu har vi åtminstone 14 mil framför oss.
Ungefär 300 medlemmar och 160 avtal har vi i föreningen för närvarande. Så det går åt rätt håll.

Socialisten på Handels

"Låt staten ta över biltillverkarna Volvo och Saab!"
Nej det är inte Lars Ohly som tycker så, ej heller någon ännu mer vänstervriden rörelse. Det är rektorn på Handelshögskolan, som ju närmast kan betraktas som ett BB för kompromisslösa marknadsdyrkare.
Ett märkligt uttalande.
Grunden i den amerikanska bilindustrins kris (som ju pågått under flera år) är att man blivit frånsprungna av sina konkurrenter. Och när finanskrisen kompletteras med klimathot och stigande energipriser så är de stora törstiga bilarna inte så attraktiva längre.
På vilket sätt skulle en socialisering lösa detta? Skulle måhända varje svensk tvingas att köpa en svensk bil? Mumma för en sann kommunist!

Landstinget haltar

Nu är Caremas tid som landstingets städgumma i Värmland över. Företaget rättade till, byggde om och strukturerade mycket av vården i de kommuner man verkade. Sedan sparkades man ut med huvudet före.
När debatten var som hetast om avvecklingen i Säffle och Kristinehamn, så målades detta upp som dundermedicinen mot dålig ekonomi. Ganska snart försvann de där argumenten och nu flaggas för stora underskott, enorma sparpaket och skattehöjningar.
Så kan det gå.

Ny mjölk på G

Det blev som många trodde efter Milkos lansering av dalamjölk. I februari nästa år kommer även värmlandsmjölk i hyllorna. Ett bra grepp, konstigt bara att det tog så lång tid.

Inkonsekvenskris

Först: Klimatdebatt och stora ord om att vi måste snåla in på resurserna, förbruka mindre och vara effektivare, för våra barn och barnbarns bästa.
Sedan: Finanskris och en högkonjunktur som tvärnitar som en Porsce mot en bergvägg. Nu har vi inte råd att satsa på miljöförbättringar och effektiviseringar, sägs det. Nu måste vi istället få igång konsumtionen igen så att vi kan reparera den där porschen och få fart på den tillväxt som vi redan konstaterat är ohållbar. Och då, när ohälsans alla hjul börjat snurra igen, då får vi nog råd att göra miljöförbättringarna...
I radion i morse: Japaner oroas över att det inte finns någon konsumtionsiver och ekonomer där vill att regeringen stimulerar så att folk börjar handla i stället för att spara (japanerna har mer pengar på hög än några andra-och detta anses tydligen vara osunt). Men så konstaterade reportern att hur mycket mer kan japanerna egentligen konsumera? De kanske redan har allt de behöver och lite till? Har man kanske nått vägs ände i den asiatiska kommersialismens högborg?
Och om svaret är ja, och det dessutom kan appliceras på stora delen av västvärlden - vad gör vi då?