Kampen om skogen

 (Pappers)tidningen Dagens Nyheter har i en lång rad reportage granskat skogen och skogsbruket. En av inslagen bar domedagsrubriken att skogen används för att värma svenska hem. Det är förvisso en en uppgift skogen haft i sissådär 100 000 år, men idag är det ju inte högvärdigt timmer som eldas, utan sånt som blir över och som inte duger till något annat. Vi värmlänningar bidrar exempelvis i hög grad till att det blir värme i huvudstadens bostäder eftersom Mellanskog är en av leverantörerna till fjärrvärmen där.

Men (pappers)tidningen DN är inte bara en granskare av skogsbruket utan dessutom en av de mest ambitiösa förmedlarna av behovet av åtgärder för att rädda klimatet.

Förvisso ska media ge alla sidor av myntet på nyhetsplats. Men den som tycker att mer skog ska sparas och inte brukas, behöver faktiskt också svara på ett antal ytterligare frågor.

1. Om skogen inte ska brukas, vem ska ta kostnaderna som detta minskade brukande ger upphov till?

2. Om skogen inte ska användas för att bygga ett hållbart samhälle - vad ska då bygga våra hus, värma våra hem och tanka våra bilar (mm)?

Nytt EU-direktiv hotar gräsmattan

1 april 2021

Regeringen presenterar idag konsekvenserna av implementeringen av EU:s Lägenhetsskyddsdirektiv. Vilket bland annat innebär att det införs ett nytt miljömål där minst 30% av landets gräsmattor ska lämnas för fri utveckling. Det innebär också att nyckelhålen blir krav på alla ytterdörrar.

- Alla privatbostäder kommer att omfattas och vi gläds åt den ökade tillsyn detta kommer leda till, säger Urban Boolund, generaldirektör.

Direktivet medför ett flertal nya begrepp att ha koll på:

• Nyckelhålsbiotoper: Innebär ett strikt skydd åt allt som kan betraktas genom ytterdörrens nyckelhål. Golv- tak och väggbeklädnad, samt inredning får således inte förändras från direktivets införande den 1 april 2021. Eftersom svenska ytterdörrar generellt saknar nyckelhål införs en övergångsbestämmelse där nyckelhålsfria hushåll ges sex månaders frist att installera sådana.

• Gräsrotsreservat: Minst 30% av landets anlagda gräsmattor (inklusive fotbollsplaner) lämnas för fri utveckling. På sikt kommer här skapas värdefulla miljöer för insekter och djur, framförallt mygga och spansk skogssnigel. Blir arbetet framgångsrikt kan hela kvarter bli sk Villavärdetrakt där brukandet av grönytor helt upphör.

• Utvidgat Strandskydd: För att säkra god livsmiljö och utsikt för akvariefisk införs strandskydd för åtgärder inom 4 meter från akvariet.

• Minitappning – För att säkra de biotoper som kan finnas i badkar- med tillhörande spillvattenledning - införs regler om minitappning om minst 1 liter per minut. Då detta kommer leda till att badkar alltid kommer ha en liten vattenspegel kommer det även beläggas med strandskydd. Handfat kan räknas som litet vattendrag och omfattas därför inte av strandskydd.

• Bio-topskydd – Landets biosalonger återställs till ursprungligt skick, vilket innebär att endast svart-vita stumfilmer tillåts visas.

The Trump Paradox

Trump
    Drain the swamp
    Hire the swamp
    Fire the swamp
    Pardon the swamp

End of message

Är franska politiker landsbygdens hopp?

Debattartikel publicerad i Värmlands Folkblad

I Värmland och Dalarna hålls landskapet öppet med aktiva bönder. Detta är en bonus av produktionen av sunda och säkra livsmedel och så länge detta inte kan betalas i butiken, så krävs det ersättningssystem som idag går via EU.

Efter torkan och före valet 2018 kramades landsbygden och bönderna. En livsmedelsstrategi hade antagits och alla pratade om tillväxt. Löftena duggade tätt.

Nu är tonläget ett annat. När EUs budget diskuteras så är jordbrukspolitiken i centrum och partierna står i kö för att lova nedrustning. 

Om de får sin vilja igenom så skulle det bli förödande för vår landsbygd. 

Att jordbrukets andel av EUs budget är stor beror på att detta är det enda område som hanteras gemensamt av EU. Sett till ländernas totala BNP är jordbruksbudgeten försvinnande liten.

Systemet är komplicerat och vi tycker det behöver bli enklare och tydligare så att det gynnar ett hållbart brukande och en bättre djuromsorg. Exempelvis måste antibiotikaanvändningen minskas rejält eftersom det är en helt avgörande faktor för att vi på sikt ska ha läkemedel som fungerar. Antibiotika ska ges till sjuka människor – inte till friska djur. Vi vill också ha en stark djurskyddslag för hela EU.

Detta är bra för Europas konsumenter som får bättre mat. Det är bra för landsbygden och det är bra för Sverige eftersom svenska bönder kan betraktas som föregångare.

Men den här utvecklingen är inte gratis. Ökade krav ger ökade kostnader och även om man kunde önska att detta skulle betalas i butiken så är det målet ganska avlägset. 

Därför behövs ett ersättningssystem som kompenserar för nyttor som marknaden inte kan värdera. Det behövs också för att det ska finnas en matproduktion även i de områden som har något sämre förutsättningar. Däribland Värmland och Dalarna.

Därför behövs ett ersättningssystem som kompenserar för nyttor som marknaden inte kan värdera.

En kraftig försämring utöver de 5% som EU-kommissionen föreslagit, skulle slå extra olyckligt just nu eftersom trenden bland konsumenterna är den motsatta. Alltfler vill veta varifrån maten kommer och hur den är producerad och alltfler kommuner köper numer in livsmedel från närområdet. Frågan är därför om de som populistiskt försöker bjuda lägst i den här auktionen verkligen insett konsekvenserna? Vill ni ha en produktion i hela landet eller vill ni ha en utveckling där maten produceras där det är som billigast?

Och hur kommer ni ställa er när ni blivit invalda i parlamentet? Är det möjligen så att det är franska och tyska politiker som kommer vara den svenska landsbygdens hopp?

Fredrick Federley (c), Björbo

Plats 1 på listan till EU-parlamentet

Erik Evestam (c) Gillberga

Plats 28 på listan till EU-parlamentet

VF

Nationalismen skapar ett otryggt Europa

EU-valrörelse. Året var 1994 och allt handlade om för eller emot. Var EU ett fientligt monster som skulle käka upp vår självständighet eller biljetten till det förlovade landet? 

Vi var många som deltog i den kampanjen och den skapade nya allianser överallt. Bankdirektörer och kommunister förenades i sitt motstånd och partier klövs på längden och på tvären.

Värmland och allt norr om oss röstade nej till EU. 

Det gjorde jag också.

Det var kanske sista gången jag och Jonas Sjöstedt tyckte likadant om något, men vi förenades i tanken att fred inte skapades med en stor union som framförallt sysslade med jordbrukspolitik.

Det här var ju också en tid så demokratin gick framåt. Murens fall fanns i färskt minne och hela det tidigare hårt kuvade östeuropa blickade nu västerut. EU sågs som en väg mot frihet och välstånd.

EU-frågan delade upp oss i många år därefter men tack och lov är den tiden förbi. Nu har inget etablerat parti åsikten att Sverige ska lämna EU och det är färre än någonsin i väljarkåren som vill gå den vägen. Kaoset i Storbritannien har sannolikt övertygat flertalet. 

Dessvärre tycks inte detta ha bytts mot en debatt om hur vi ska göra EU bättre. 

Istället vill barnbarnen till unionens skapare nu gå en helt annan väg. Populister och nationalister vinner mark och även om de inte kan samarbeta med varandra så förenas de av tanken att EU gärna får slitas sönder inifrån. 

Därmed sätts samarbetets grundläggande värden på spel.

Det som vi en gång tyckte var så självklart att det inte behövde sägas, har nu blivit provocerande: Gemenskap, fri rörlighet för varor, tjänster och människor. Och ett EU som står i fronten för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. 

Exemplen är alltför många. När flyktingkatastrofens effekter nådde EUs mark så stängde det ena landet efter det andra sina gränser. Vilket tvingade Sverige att göra det samma. 

Någon gemensam lösning på den här utmaningen siktas fortfarande inte.

Pressfriheten har vi också tagit för självklar. Men president Trumps förakt mot pressen har skapat flera efterföljare. Journalisternas situation har försämrats och det går åt fel håll i flera av Europas länder. 

Nationalismen lever på att skapa fiender, där konflikten blir ett självändamål för att stärka den egna positionen. I det korta perspektivet låter budskapen förförande men i Europa har vi många gånger sett vad som händer när de här krafterna växer sig starka. 

Den här utvecklingen är också ett hån mot de ledare som efter två förödande krig vågade att se bortom vem som vann eller förlorade.

De tvingade sig att bli sams med sina värsta fiender, eftersom de såg att allt annat skulle leda till nya krig. Det kan knappast ha varit särskilt lätt.  Men deras arv har skapat fred och tillväxt. Och med EUs hjälp har också tidigare fattiga länder börjat sin klättring uppåt. 

Därför är inte det här EU-valet bara ett val i sakfrågor - utan även om vilka krafter vi vill ska leda Europa framåt. 

Är det de som vill skapa konflikter – eller de som vill lösa dem?

Erik Evestam (c)

28 plats centerpartiets lista i EU-valet

Ni imponerar inte. Inte alls.

Artikel publicerad i Aftonbladet, december 2018

När valrörelsen kokade hade ni alla svar. Och svaret var nästan alltid att om bara staten fick bestämma mer, så skulle allt bli bättre. Vården skulle bli lika (bra?) överallt. Skolresultaten skulle upp. Och så fort ni hittade någon brist i någon kommun så dängde ni till. Hotade med ny lagstiftning eller hittade på ett nytt, lagom krångligt bidrag på några korvören som fick er att se bra ut i TV.

Men nu sitter vi här ute i regioner och kommuner. Och väntar. Våra majoriteter är bildade. De är röd-röda, röd-gröna, blå-gröna, röd-grön-rosa och alla nyanser däremellan. Vi har klarat av att hantera partiers uppgångar och fall, där gamla vänskaper prövats och nya har tvingats att uppstå. En del har bytt sida över valet, några har fått komma, andra har fått gå och det kommer såklart bli turbulent här och var. Det tillhör demokratin. Men vi är nu 38 000 personer som valts till hundratals nämnder och styrelser och de allra flesta av oss (runt 97%) har dessa uppdrag som en fritidssyssla. Vi har fattat nya budgetbeslut i viktiga frågor som skolan, kulturen, vården och fritiden. Och vi har gjort det utan att ha en aning om vad ni kommer att hitta på - eller när. 

Det här imponerar inte. Inte alls. Trots att ni har sökt - och fått - folkets förtroende att sitta på landets allra finaste politiska uppdrag och trots att ni är omgivna av experter på alla tänkbara politikområden - så klarar ni inte av att lösa den första uppgift som lades på ert bord: att förvalta ett valresultat. 
Alla har ni förespråkat samarbete, allra helst över blockgränsen. Några dörrar har slagits igen och så ska det naturligtvis vara - man kan inte förväntas samarbeta med alla. Men så fort den tappre talmannen försökt skapa en öppning så har ni kastat er tillbaka ner i skyttegraven och pekat finger åt alla andra. (Här hade jag kunnat jämföra med en sandlåda men då skulle jag ha kränkt barnen.)

Om ni inte får ihop till en regering trots fyra försök så driver ni oss in i ett extraval - och gissningsvis förväntar ni er att vi andra ska ta ledigt från våra jobb (och försaka våra uppdrag) för att iförda tumvantar och underställ springa runt på gator och torg för att övertyga medborgarna att ännu ett val kommer ge ett svar som skiljer sig från det som gavs i början av september. 
För min del säger jag dock nej-tack. 
Fixar ni inte till en regering så får ni fixa ert extraval på egen hand.

Erik Evestam (c)
1 av 38 000

Aftonbladet

Inlägget kommenteras också i Värmlands Folkblad

VF

Samt i en artikel i Nya Wermlandstidningen

NWT

Miljökatastrofen i Mallbacken

Publicerad i LänstidningenVärmlandsBygden 23 november

Miljöbovar kan komma i många skepnader. Vanligtvis tänker vi oss dem som stora, tunga industrier som utan varken kunskap eller hänsyn förgiftar sin omgivning.  

Men det finns andra också. Som Märta Eriksson i Mallbacken. 

I Sunne möts de inför tinget. Mark- och miljödomstolen är på plats när Märta, med hjälp av två ombud ska beskriva sin tillståndsansökan för en 220 år gammal damm mitt i den värmländska landsbygden. 

Vi som sitter på åhörarplats undrar varför vi egentligen är där. För hur kan statligt anställda tjänstemän ägna så enormt stor energi åt att stoppa denna lilla anläggning? Och finns det någon övre gräns för hur illa en myndighet får behandla sina medborgare? 

För några år sedan var Silverforsen förstasidesnyheter. Märta och Gunnar Eriksson hade fått Länsstyrelsen över sig efter att deras anläggning helt plötsligt inte bara ansågs olaglig, utan dessutom betraktades som ett stort miljöproblem. Här borde det till varje pris kunna passera fisk - något som varit inte varit möjligt sedan 1794 – och kanske inte ens då.  

Oron blev stor, framförallt för ägarna. 

Miljöåtgärder och tillstånd skulle kunna kosta över 2,5 miljoner. För en verksamhet som omsatte runt 60 000 kronor per år. 

Bygden blev rasande och det kallades till stormöte där länsledningen och riksdagsledamöter anslöt. Det utlovades att fallet skulle granskas igen eftersom effekterna för den enskilde helt uppenbart var orimliga.  

De där löftena var – om uttrycket tillåts - inte ens vatten värda. 

Länsstyrelsen gick nämligen vidare, krävde tillstånd - oavsett konsekvenserna. Men när paret fogade sig och startade sin process gjorde myndigheten klart att man inte tänkte acceptera att något sådant beviljades. 

Ett statligt sanktionerat bedrägeri, således. 

Gunnar har sedan dess avlidit och det är nu änkan Märta som står för prövningen. Och när hennes ideellt arbetande ombud presenterade sin ansökan så fanns allt med. Historik, kulturmiljö, biologiska värden, tänkta ombyggnader, ekonomiska kalkyler, miljökonsekvensbeskrivning... 

Det tog drygt två timmar att presentera det gedigna materialet. Varefter Länsstyrelsen ifrågasatte allt. Varför hade inte Märta utrett om dammen verkligen behövde ligga där den legat i 220 år? Varför hade de inte redovisat vilka biologiska förhållanden som rådde innan dammen byggdes? Och kunde man verkligen bevisa att det inte vandrat fisk där före 1794? 
Hela bevisbördan lades på sökanden och det togs inte någon hänsyn till att det av naturliga skäl är ganska svårt att exakt bevisa hur det resonerades när dammen byggdes och förnyades under de första 100 åren.  Vilka kostnader som miljöåtgärderna har - saknade helt relevans. Det var till och med så att det faktum att ombuden jobbade gratis med ansökan, minskade deras trovärdighet.
Vill man läsa hela deras Kafka-inspirerade text så finns det drygt 50 tätskrivna sidor att begära ut från myndigheten. Det är minsann ingen uppmuntrande läsning 

Men tyvärr är detta inget undantag. Det finns ett flertal märkliga berättelser där enskilda människor hamnat i kläm när myndigheter och miljölobbyister i broderlig förening pekat ut den småskaliga vattenkraftverk vår tids största miljöproblem. 

När den egentligen borde betraktas som raka motsatsen.