Vems plånbok förhandlar du med?

Vems plånbok förhandlar du med? Den tanken slår mig när jag läser ännu en text om den polariserade skogsdebatten. På barrikaden står lobbyister från miljörörelse och skogsägarrörelse. Oenigheten är i det närmaste total.

De som borde bestämma detta; riksdag och regering sitter på läktaren och betraktar skådespelet. Riksdagens ledamöter beklagar sig över sakernas tillstånd och över märkliga myndighetsprocesser. Regeringen tvingas att tillsätta utredningar som på tusentals sidor levererar förslag som pekar åt alla håll samtidigt.

Under tiden svävar enskilda småföretagare på landsbygden i smärtsam ovisshet om vad som ska hända med deras framtida intäkter. Och bankerna börjar fundera över hur den tidigare så stabila skogsmarken ska värderas.

Ibland får man intryck av att det här är en publik förhandling där parterna ska hitta en gyllene medelväg. Men detta är verkligen ingen förhandling på lika villkor.

Jämför med en avtalsrörelse där facket går till bordet med medlemmarnas plånböcker och arbetsgivarna går in med företagens plånböcker. I någon mån finns där en balans, en ”svensk modell” där parterna inte bara måste tänka på sin egen plånbok utan dessutom måste ställa krav som är relevant för motparten.

I skogsdebatten råder ett helt annat styrkeförhållande.

Om skogsägarna får som de vill riskeras varken miljöorganisationernas existens eller deras medarbetares inkomster. Snarare tvärtom.

Och när myndigheterna driver sina processer så gör de det på statens bekostnad utan risk för varken verksamhet eller tjänsteperson.

Om miljöorganisationerna får som de vill så blir det mer juridiska problem och färre fällda träd, alltså högre kostnader och mindre intäkter och på sikt sämre värde på skogsmarken för företagarna. Vilket påverkar 300 000 familjeskogsägares privatekonomi. Och ska det drivas process mot staten, får pengarna skrapas fram ur egen ficka.

Någon kan argumentera för att staten både kan och bör kompensera om regelverken skärps så att avverkningarna blir färre. Men de pengarna har staten inte visat upp – tvärtom försöker man komma undan ersättning genom att driva markägarna till domstol.

Hur länge ska det här spelet få fortgå och kommer 3000 utredningssidor i artskydd och äganderätt att göra någon skillnad? Hur stor blir den här frågan i valrörelsen?

För egentligen borde det vara ganska enkelt: Statens skyddsambitioner i skogsmark måste vara exakt lika stor som den plånbok man skickar med för att ersätta markägarna. Det borde också vara uttryckligen förbjudet för våra myndigheter att driva enskilda företagare till domstol när man är osäker på lagstiftningen.

Avgörande utredningar för Värmland

Debattartikel VärmlandsBygden

Just nu pågår prövningen av strandskydd, skogspolitik och artskydd, samt en enormt stor process kring åtgärdsprogrammet för vatten.

Utfallet av de här processerna kommer ha stor betydelse för Värmland.

I alla de här frågorna pågår arbete med remissvar i kommuner och regioner. Svaren därifrån kommer vara viktiga för den fortsatta hanteringen. Även om ämnena är olika så snuddar de ganska tätt intill varandra. Det handlar om synen på människa, miljö, tillväxt, stad och land.

I strandskyddet presenterades en utredning före jul som innehåller ett flertal reformförslag som kan göra stor nytta för Värmland. Jag ser det som början på en uppgörelse med en urban norm där staden ska vara centrum för tillväxt och utveckling och där landsbygden ska vara ett museum. Men det kommer krävas en del justeringar för att reformen ska ge avsedd effekt.

I skogen kom en ännu större utredning som bland annat skulle titta på hur vi ska ha det med skydd av natur långsiktigt. Ska det ske med tvång som idag, eller ska vi gå över till en frivilligt baserad form där markägarna själva får ta initiativ till att skydda områden?

Artskyddet är ännu mer dramatiskt till sin utformning och den utredningen kan få mycket stor betydelse för skogsbruket. Här är ursprunget dessutom ännu märkligare. Idag kan du förbjudas att avverka din skog med hänvisning till att det finns arter där som visserligen inte är hotade men som ändå besitter ett starkt skydd. Någon möjlighet till ersättning finns inte och din enda utväg är att gå till domstol för att försöka få rätt.

Den här hanteringen är i strid mot rättsstatens principer och den är inte till gagn för naturvården eftersom det innebär att skogsägaren tvingas betrakta biologisk mångfald som en företagsrisk. Och det är ju verkligen ingen bra utgångspunkt.

I de här frågorna måste staten bestämma sig för vilka incitament man vill ge till företagen som helt eller delvis lever på sitt skogsbrukande: Ska hållbart brukande uppmuntras eller bestraffas? Och ska de åtgärder som skogsbrukarna gör för att skapa fina miljöer hyllas, eller ska de leda till tvångsmässiga reservatsprocesser?

Den sista punkten är kanske den svåraste: Åtgärdsprogrammet för vatten. Det bygger på ett EU-direktiv som i svensk kontext har förvandlats till ett gigantiskt paket med tusentals åtgärder till en kostnad på minst 24 miljarder kronor. För de värmländska kommunerna handlar det i snitt om ca 200 miljoner kronor och det som berörs är enskilda avlopp, jordbruk, kommunal verksamhet och tusentals små och stora dammar.

Syftet är från början gott: Vi ska säkra rent vatten. Men i Sverige har det blivit något helt annat där framförallt landsbygden förväntas återställas till något sorts ursprungligt skick. Det finns dessutom ett antal betydande brister i programmet. Underlaget är bristfälligt, det saknas konsekvensbeskrivningar och framförallt är många av åtgärderna inte möjliga att genomföra. Och jämför man kostnaden med beräknad miljönytta så är prislappen mycket hög.

När de här förslagen lades förra gången så ledde det till en revolt som gjorde att regeringen överprövade programmet. Samma sak måste ske den här gången: politiken måste ta tillbaka initiativet så vi får ett vattenarbete som är hållbart, rimligt och verklighetsbaserat.

 

 

Stärk äganderätten i skogen

Idén om frihet under ansvar är djupt rotad i Centerpartiet. Vi menar att beslut ska fattas nära de människor som berörs, i så stor utsträckning som möjligt. Helst av den enskilde själv.

Rätten att äga och självständigt förvalta sin egen mark är en självklarhet och något vi värderar oerhört högt i alla sammanhang – inte minst inom miljö- och klimatpolitiken.

Vi vet, med vår bakgrund i bonderörelsen, att miljö- och klimatpolitik per definition är sådant som alltid bedrivs med mycket långa tidsperspektiv. Den bedrivs över generationsgränser och inom ramen för de eviga naturlagarna. Därför är det viktigt att framåtsyftande åtgärder också tar hänsyn till de historiska perspektiven, så politiken inte riskerar rubba strukturer som enligt erfarenhet fungerar väl.

Sverige har en unik månghundraårig tradition av självägande bönder och småskaligt skogsbruk. Under flera år har bland annat vissa organisationer påstått att svenska skogsägare utarmar den biologiska mångfalden. Den svartmålande bilden används sedan som ett argument för att genom myndighetsutövning frånta svenska skogsägare rättigheter och ansvar. Centerpartiet menar att detta är felaktiga slutsatser som är direkt skadliga för såväl friheten som klimatet.

I många länder är skogsbrukets trender ohållbara – men inte i Sverige. Svenska skogsägare har på ett drygt sekel fördubblat mängden skog, och har alltjämt årlig nettotillväxt. Den växande svenska skogen upptar och binder alltså allt större mängder koldioxid från atmosfären. Passionerade skogsägare har olika men kompletterande kunskaper och idéer om hur skogen bäst förvaltas. Tack vare det småskaliga skogsbruket har Sverige så artrika och värdefulla skogar att vissa organisationer och partier nu höjer rösten för förstatligande. Detta är givetvis en helt bakvänd slutsats. Det svenska skogsbruket och äganderätten bör istället stärkas.

Den så kallade ”skogsutredningen” tillsattes som en konsekvens av Januariavtalet, då Centerpartiet krävde åtgärder för att stärka den privatandganderätten. Den 30 november år 2020 lämnades utredningen till regeringen, och utredningens cirka 50 förslag har nu lyfts för debatt.

Vi är missnöjda med flera av de förslag som lyfts i utredningen, exempelvis förslaget om att med tvång frånta 7 300 skogsägare 525 000 hektar fjällnära skog. Detta går helt emot våra principer och det syfte med vilket skogsutredningen tillsattes.

Skogsutredningen innehåller även förslag som är bra. Bland dessa kan nämnas att Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventeringar stoppas, att ersättningar ska bestämmas i samband med att avtal skrivs och att frivillighet lyfts som huvudprincip i skogspolitiken.

Sedan nuvarande skogsvårdslag kom på plats år 1993 har det mesta i den svenska skogen blivit bättre, och förbättringarna fortsätter kontinuerligt – utan statliga tvångsåtgärder. Bland annat ökar virkesvolymen, mängden grova träd, och arealen med gammal skog har ökat från en miljon hektar till över två miljoner hektar. Volymen död ved har ökat från 35 till 100 miljoner kubikmeter.

Sveriges skogsägare ska vara stolta över hur de sköter sin skog, och Centerpartiet arbetar ständigt för att ge skogsägarna den uppskattning och de rättigheter de förtjänar.

Daniel Bäckström (C), riksdagsledamot för Värmland

Ola Persson (C), regionråd, Region Värmland

Erik Evestam (C), ledamot av regionala utvecklingsnämnden, Region Värmland

Anna Lena Carlsson (C), ordförande för Centerpartiets distriktsstyrelse Värmland

https://www.vf.se/2021/05/11/c-stark-aganderatten-i-skogen/?fbclid=IwAR319syTgeJdqumtrxIMczQqbWGeSkA9g6FblBbOdkSkfncAWtOLGWyEths

Kampen om skogen

 (Pappers)tidningen Dagens Nyheter har i en lång rad reportage granskat skogen och skogsbruket. En av inslagen bar domedagsrubriken att skogen används för att värma svenska hem. Det är förvisso en en uppgift skogen haft i sissådär 100 000 år, men idag är det ju inte högvärdigt timmer som eldas, utan sånt som blir över och som inte duger till något annat. Vi värmlänningar bidrar exempelvis i hög grad till att det blir värme i huvudstadens bostäder eftersom Mellanskog är en av leverantörerna till fjärrvärmen där.

Men (pappers)tidningen DN är inte bara en granskare av skogsbruket utan dessutom en av de mest ambitiösa förmedlarna av behovet av åtgärder för att rädda klimatet.

Förvisso ska media ge alla sidor av myntet på nyhetsplats. Men den som tycker att mer skog ska sparas och inte brukas, behöver faktiskt också svara på ett antal ytterligare frågor.

1. Om skogen inte ska brukas, vem ska ta kostnaderna som detta minskade brukande ger upphov till?

2. Om skogen inte ska användas för att bygga ett hållbart samhälle - vad ska då bygga våra hus, värma våra hem och tanka våra bilar (mm)?

Nytt EU-direktiv hotar gräsmattan

1 april 2021

Regeringen presenterar idag konsekvenserna av implementeringen av EU:s Lägenhetsskyddsdirektiv. Vilket bland annat innebär att det införs ett nytt miljömål där minst 30% av landets gräsmattor ska lämnas för fri utveckling. Det innebär också att nyckelhålen blir krav på alla ytterdörrar.

- Alla privatbostäder kommer att omfattas och vi gläds åt den ökade tillsyn detta kommer leda till, säger Urban Boolund, generaldirektör.

Direktivet medför ett flertal nya begrepp att ha koll på:

• Nyckelhålsbiotoper: Innebär ett strikt skydd åt allt som kan betraktas genom ytterdörrens nyckelhål. Golv- tak och väggbeklädnad, samt inredning får således inte förändras från direktivets införande den 1 april 2021. Eftersom svenska ytterdörrar generellt saknar nyckelhål införs en övergångsbestämmelse där nyckelhålsfria hushåll ges sex månaders frist att installera sådana.

• Gräsrotsreservat: Minst 30% av landets anlagda gräsmattor (inklusive fotbollsplaner) lämnas för fri utveckling. På sikt kommer här skapas värdefulla miljöer för insekter och djur, framförallt mygga och spansk skogssnigel. Blir arbetet framgångsrikt kan hela kvarter bli sk Villavärdetrakt där brukandet av grönytor helt upphör.

• Utvidgat Strandskydd: För att säkra god livsmiljö och utsikt för akvariefisk införs strandskydd för åtgärder inom 4 meter från akvariet.

• Minitappning – För att säkra de biotoper som kan finnas i badkar- med tillhörande spillvattenledning - införs regler om minitappning om minst 1 liter per minut. Då detta kommer leda till att badkar alltid kommer ha en liten vattenspegel kommer det även beläggas med strandskydd. Handfat kan räknas som litet vattendrag och omfattas därför inte av strandskydd.

• Bio-topskydd – Landets biosalonger återställs till ursprungligt skick, vilket innebär att endast svart-vita stumfilmer tillåts visas.

The Trump Paradox

Trump
    Drain the swamp
    Hire the swamp
    Fire the swamp
    Pardon the swamp

End of message

Är franska politiker landsbygdens hopp?

Debattartikel publicerad i Värmlands Folkblad

I Värmland och Dalarna hålls landskapet öppet med aktiva bönder. Detta är en bonus av produktionen av sunda och säkra livsmedel och så länge detta inte kan betalas i butiken, så krävs det ersättningssystem som idag går via EU.

Efter torkan och före valet 2018 kramades landsbygden och bönderna. En livsmedelsstrategi hade antagits och alla pratade om tillväxt. Löftena duggade tätt.

Nu är tonläget ett annat. När EUs budget diskuteras så är jordbrukspolitiken i centrum och partierna står i kö för att lova nedrustning. 

Om de får sin vilja igenom så skulle det bli förödande för vår landsbygd. 

Att jordbrukets andel av EUs budget är stor beror på att detta är det enda område som hanteras gemensamt av EU. Sett till ländernas totala BNP är jordbruksbudgeten försvinnande liten.

Systemet är komplicerat och vi tycker det behöver bli enklare och tydligare så att det gynnar ett hållbart brukande och en bättre djuromsorg. Exempelvis måste antibiotikaanvändningen minskas rejält eftersom det är en helt avgörande faktor för att vi på sikt ska ha läkemedel som fungerar. Antibiotika ska ges till sjuka människor – inte till friska djur. Vi vill också ha en stark djurskyddslag för hela EU.

Detta är bra för Europas konsumenter som får bättre mat. Det är bra för landsbygden och det är bra för Sverige eftersom svenska bönder kan betraktas som föregångare.

Men den här utvecklingen är inte gratis. Ökade krav ger ökade kostnader och även om man kunde önska att detta skulle betalas i butiken så är det målet ganska avlägset. 

Därför behövs ett ersättningssystem som kompenserar för nyttor som marknaden inte kan värdera. Det behövs också för att det ska finnas en matproduktion även i de områden som har något sämre förutsättningar. Däribland Värmland och Dalarna.

Därför behövs ett ersättningssystem som kompenserar för nyttor som marknaden inte kan värdera.

En kraftig försämring utöver de 5% som EU-kommissionen föreslagit, skulle slå extra olyckligt just nu eftersom trenden bland konsumenterna är den motsatta. Alltfler vill veta varifrån maten kommer och hur den är producerad och alltfler kommuner köper numer in livsmedel från närområdet. Frågan är därför om de som populistiskt försöker bjuda lägst i den här auktionen verkligen insett konsekvenserna? Vill ni ha en produktion i hela landet eller vill ni ha en utveckling där maten produceras där det är som billigast?

Och hur kommer ni ställa er när ni blivit invalda i parlamentet? Är det möjligen så att det är franska och tyska politiker som kommer vara den svenska landsbygdens hopp?

Fredrick Federley (c), Björbo

Plats 1 på listan till EU-parlamentet

Erik Evestam (c) Gillberga

Plats 28 på listan till EU-parlamentet

VF