Värmland behöver fler som utvecklar landsbygden

Svar till Peter Sörensen (karlstadspartiet) VF angående strandskydd och besöksnäringens utveckling.

 

Värmland behöver fler entreprenörer som vågar testa sina idéer och ibland också utmana befintliga system. Och just strandskyddet är en hopplös lagstiftning som begränsar framförallt landsbygdsutvecklingen i vår region.

 

 

Karlstadspartiet skriver en lång artikel som riktar kritik, bland annat över vår roll i besöksnäringens utveckling. I blickfånget är företaget Happie Camp.

Man försöker hävda att detta - och andra turistföretag – skulle vara ett hot mot allemansrätten. Men det är precis tvärtom. Värmland har gott om vatten och eftersom många vill ta del av detta så finns det också stora möjligheter för både boende, företagande och annan lokal utveckling. Detta kan ske med bibehållen omsorg över natur, miljö och allemansrätt. 

En stor begränsning i detta är då strandskyddet. Det är en förbudslag som begränsar allt – i stort och smått. Detta drabbar såklart delar av besöksnäringen – men även föreningars och kommuners ambitioner att skapa attraktiva platser för invånare och gäster. Allra tuffast är det i de landsbygder som har den största andelen tillgängliga stränder.

 

Arbetet med besöksnäringen är en del av många frågor inom uppdraget att stärka Värmlands hållbara regionala utveckling. Vi vill släppa loss kraften som finns i hela regionen, det är bara då vi skapar de skatteintäkter som finansierar hela vår välfärd

 

Vår roll i systemet är att genom företagsstöd, projektstöd och påverkansarbete stärka branscherna. En del i detta är att lyfta fram företag som satsar och Happie Camp är ett av dessa. Konceptet tycker vi är mycket intressant där man i samarbete med markägarna säljer en naturupplevelse – där det minimala slitaget på naturen är en del i varumärket. 

 

Vad gäller juridiken kring deras koncept så är det varken vi eller Karlstadspartiet som agerar åklagare eller domstol. Någon prövning har hittills inte skett och det går därför inte att säga att anläggningarna är olagliga. Blir det en prövning så kommer vi såklart följa den processen och om man får rätt så innebär det en stor möjlighet för skonsam naturturism att utvecklas. 

Om det går åt andra hållet så är det bara ytterligare ett bevis för hur hämmande och destruktiv strandskyddet är för Värmlands utveckling. 

 

Erik Evestam (c)

Ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

 

Mupp-gate i Värmland

 En storm bröt ut i ett vattenglas när jag i en frustrerad stund över oppositionens agerande jämförde dem med de gamla farbröderna i mupparna. De där som alltid klagar på allt men sällan har så mycket konstruktivt att komma med. 

Så här löd mitt inlägg på facebook:

Kommer ni ihåg Waldorf och Statler? Det var de där gamla gubbarna i mupparna som satt på läktaren och bara klagade på allt och alla som utspelade sig på scenen. 

Jag fick idag en stark känsla av att vara en del i ett sånt avsnitt när vi under tio och en halv timme genomförde ett regionfullmäktige.

Jag har under de senaste tio månaderna fått en allt djupare insikt om de problem som vi haft i sjukvården sedan lång tid tillbaka – men som dolts av generösa statsbidrag och stigande skatteintäkter. Samtidigt som läkekonsten gjort allt större framsteg, så har vi inte klarat av att rusta organisationen med ekonomi i balans. För detta är alla partier ansvariga - så även mitt eget. Men att kasta stenar på historien har ju  ingen nytta då alla alltid gjort sitt bästa under de givna förutsättningarna. 

Man skulle dock kunna tycka att våra tidigare alliansvänner kunde visa en något större ödmjukhet inför dagens situation och dess uppkomst. 

Men någon sådan siktas inte, ej heller hos Sverigedemokraterna som far fram genom fullmäktige som kloner av den svenske kocken i samma TV-serie. 

Inför dagens fullmäktige har de levererat in 10 interpellationer med 44 mer eller mindre djupgående frågor till oss i majoriteten.  Dessutom behandlade vi 5 motioner.

På samma mötet hivade oppositionen dessutom in åtta nya motioner med tretton beställningar på små – och en del väldigt stora – åtgärder att utreda.

Svar och underlag ska levereras av den administrativa personal man helst av allt vill bli av med.

Dessutom lyckades vi i över två och en halv timme debattera en delårsrapport som alla därefter röstade ja till.

Men samtidigt är det de tommaste tunnor som skramlar mest och hittills har oppositionen krävt kraftfulla åtgärder, men när dessa läggs på bordet, så är man emot de allra flesta av dem.

Vad man kommer  hitta på rnästa gång, det återstår att se. 

Men vi vet att det kommer hålla på länge. I god demokratisk anda.

----

Detta inlägg vållade större uppmärksamhet än jag förväntade mig.

Såväl i NWT som i Radio Värmland blev det en nyhet då de jag lite skämtsamt pekat ut inte blev så glada över mitt tilltag. 

Frågan jag fick var: Ångrade jag min text. Svaret var att det gör jag inte, jag står för vad jag skrev, men hade såklart ingen vilja eller ambition att någon skulle ta illa upp.

Märklig hetsjakt mot Happie Camp

Ett av de mest profilerade naturturismföretagen är Happie Camp. De arrenderar mark av markägarna och sätter där upp tält i något som av andra beskrivs som "lyxglamping" (inte deras egen rubrik!)

I en så kallad granskning har Radio Värmland följt upp deras arbete och kallar dem för lagbrytare trots att de faktiskt inte fällts för något sådant. Det de gör är att (i full öppenhet) nyttjar de areella näringarnas undantag i strandskyddslagstiftningen. Detta eftersom såväl politik som en del myndigheter beskriver naturturism som en del av skogsbruket.

Att verksamheten pågått är ingen hemlighet (svårt att sälja gästnätter då...) och såväl berörda kommuner som (såklart) markägarna är införstådda med vad som hänt. 

Jag tycker det är bra att det kommer nya innovationer och entreprenörer som utmanar befintlig lagstiftning och just strandskyddet är ett hopplöst regelverk som behöver ändras i flera olika delar för att göra utveckling mera möjlig i bland annat Värmland.

I det här fallet handlar det dessutom om en form av besöksnäring som är så skonsam som något kan vara - de borde betraktas som en föregångare - inte en lagbrytare!

Hör mer om detta i Radio Värmland

Vägunderhållet släpar efter i Värmland

 Trafiksäkerheten släpar efter i Värmland. Satsningarna dröjer och anslagen urholkas. Därför har vi samlat oss med fem andra regioner för att skriva  till infrastrukturministern för att påtala behoven i våra landsbygdslän.

Radio Värmland uppmärksammade detta

Skogen bygger ett hållbart samhälle

Debattartikel i NWT 2022-01-18

Skogen har varit – är och förblir en viktig del när vi bygger vårt välstånd. Den genererar jobb, tillväxt och intäkter till landet och spelar en helt avgörande roll när vi ska ställa om till ett miljömässigt hållbart samhälle. 

Att ta ännu mer areal ur produktion kommer därför ge negativa effekter på tillväxt och miljö.

När Region Värmland ska påbörja bygget av ett nytt centralsjukhus kommer den första byggnaden ha en stomme i trä. Det är bara ett av många exempel på där vi kan byta ut den svarta, fossila kolatomen mot den gröna, förnybara. Vi har via utvecklingen av den värmländska bioekonomin sett hur skogens fiber kan nyttjas i stort och i smått inom allt fler områden. Det är produkter och tjänster som hjälper oss att göra resan till ett mer hållbart samhälle. Detta sammanfattas på ett bra sätt i den skogsstrategi som Region Värmland deltog i framtagande av – under ledning av Länsstyrelsen.

Därför ser vi med oro på signaler som säger att vi ska begränsa brukandet av den svenska skogen. Inte minst gäller detta utvecklingen inom EU. Därför skrev ledare för 21 regioner under våren 2022 ett brev till dåvarande regeringen där vi tillsammans framförde krav på ett tydligt agerande så att inte det svenska skogsbruket bakbinds av nya EU-regelverk. Vi konstaterar nu att såväl den gamla som den nya regeringen har markerat på ett bra sätt i de här frågorna och utgår ifrån att det kommer fortsätta jobbas för detta. 

Till detta fogas sedan en tid tillbaka det globala ramverket för biologisk mångfald som pekar på att 30% av mark och hav ska skyddas i varje land. 

Men för att kunna jobba mot ett mål, måste såväl målet som konsekvenserna vara rimliga. Det måste också bygga på enhetliga definitioner, men några sådana finns dessvärre inte. När Naturvårdsverket 2021 gjorde en jämförelse mellan hur olika EU-länder rapporterar in sitt skydd så var skillnaderna påfallande. Sverige rapporterar i stort sett bara in de arealer där brukandet till stora delar är helt begränsat. Medan andra länder inkluderar arealer med en betydligt lägre grad av skydd. Om vi skulle räkna som exempelvis Tyskland eller Storbritannien så skulle det kunna omfatta drygt 50% av vår landareal. Att jämföra med de 14% som vi rapporterar in.

Samtidigt kommer ett minskat brukande av skogen få konsekvenser. Antingen får vi importera råvara - eller minska produktionen i näringslivet. Med nedläggningar, färre jobb och framför allt färre klimatsmarta produkter som följd. Det är inte bra för vare sig Värmland eller världen. 

Till detta kommer kraftigt stigande kostnader för reservatsbildning och vi tvivlar på att någon regering – oavsett färg – är beredd att hantera den ökningen. 

Vi välkomnar därför landshövdingens önskan om dialog om utvecklingen i skogen och deltar gärna i denna. Vårt fokus kommer då vara att jobba vidare utifrån bioekonomins roll och vårt gemensamma skogsprogram så att får en större roll i arbetet för ett hållbart Värmland som förändrar världen!

Erik Evestam (c)

Ordförande Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande Regionala Utvecklingsnämnden

Statlig vård är en koloss på lerfötter

Jag och min kollega i Dalarna har gjort en kommentar till de utspel som KD gör ang statlig driven vård. Vi är övertygad om att det är den regionala nivån som är bäst och att det är olyckligt att en högt uppsatt politiker viftar med populismens trollspö i en fråga som är mycket mer komplicerad än så. Här är utspelet i sin helhet.

Ebba Busch åker land och rike runt och propagerar för att alla regionpolitiker borde få sparken – inklusive hennes egna partikamrater. Hennes tes är att om staten tar över alla vårdköer så kommer de magiskt försvinna. Som om staten rosat marknaden med det ansvar den faktiskt har. Över järnvägen, vägarna och energipolitiken, till exempel
 
Runt om i landet sliter nu tusentals ideellt engagerade valarbetare med att möta väljare. De allra flesta gör det på sin fritid, där vi bland annat förväntas förhålla oss till den nationella debatten där partiledarna ofta stångas i frågor där de faktiskt inte är ytterst ansvariga. För skolan och vården till exempel. 
Allra längst går Kristdemokraternas Ebba Busch som i yviga rallarsvingar mot oss regionpolitiker menar att det skulle bli mycket bättre om vi kastar in vårdens drygt 300 000 medarbetare i en gigantisk statlig omorganisation. När hon blev utfrågad i ämnet i SVT blev det dock buller utan innehåll. Hon kunde inte beskriva exakt varför det skulle bli bättre – mer än att det då skulle finnas en socialminister att trycka upp mot väggen om något inte fungerade. 
Eftersom inte heller utfrågarna hade koll på vården så fick hon på detaljnivå stå oemotsagd. Men nu har vi tröttnat på att hon populistiskt utnyttjar den oro som finns runt om i landet över vårdens alla tillkortakommanden.

Vi som har ansvar för detta på regional nivå möter många medborgare och lokal media som avkräver oss svar på hur tillgängligheten ska bli bättre, hur köerna ska kortas och arbetsmiljön förbättras. Frågorna är viktiga och möjligen väcker våra luddiga svar en del frustration. Men vi som sitter närmast verksamheterna vet att det inte finns något magiskt trollspö att vifta med för att alla problem plötsligt ska lösas. Inte ens hos en kristdemokratisk partiledare.
Det vi däremot är helt övertygade om är att vården ska styras här ute i regionerna – och att vi gemensamt med andra regioner samarbetar kring mer specialiserade uppgifter. En tungrodd statlig styrning är inte lösningen.
Vi vill också utveckla relationen mellan kommun och region för att patienterna ska få den bästa möjliga omsorgen. Detta kräver ledarskap och målmedvetenhet och det skulle definitivt bli betydligt svårare om allt ska dirigeras från huvudstaden.

Om man menar att staten är svaret på alla frågor, så kan man börja med att titta på de frågor som riksdagen idag har ansvar för. Hur långsiktig har planeringen varit för skötseln av våra vägar och järnvägar? För försvaret? För polisen? För energipolitiken?
Så därför är vår uppmaning till Ebba och andra centraliseringsivrare: Städa trappen uppifrån och visa att ni mäktar med de uppgifter ni redan har - innan ni tar på er fler.
 
Sofia Jarl (c)
Regionrådskandidat Region Dalarna
Erik Evestam (c)
Regionrådskandidat Region Värmland

Byråkratin kväver landsbygden

Debattartikel 

Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i Land Lantbruk. Han betonar vikten självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger.

Den får mig att minnas våren 2019. 

 

Då var det också valår, men till Europaparlamentet och de flesta ville först av allt slåss för en så låg EU-avgift som möjligt – i spåren av Brexit. Allra längst gick liberalerna som utan darr på rösten krävde att EU-stödet skulle avskaffas. 

Men nu låter det annorlunda. Alla betonar jorden, skogen och landsbygdens betydelse och ingen vill trampa på några ömma tår. Inte ens liberalerna. 

 

Att vi producerar mer mat här hemma är numer en självklar del i landets totala beredskap, men det är även viktigt i den stora omställningen till ett hållbart samhälle. 

Men för att skapa den här utvecklingen krävs mer än bara krispaket. Det krävs ett rejält omtag i hela synen på landsbygdens företagande. Idag används juridiken för att driva på en utveckling där landsbygden ska förvandlas till ett museum – ett tittskåp för tillfälliga besökare. 

Det är en urban norm där brukare av skog och mark ses som svårlösta miljöproblem, allt medan städerna dagligen ersätter matjord med betong och asfalt.

I vardagen ser vi detta inom snart sagt alla områden. Villkoren blir fler, tillstånden krångligare, taxorna högre. Vi har myndigheter som hellre fäller än friar och hänvisar företagen till domstol när regelverket är tvetydigt. 

Företagarna blir villrådighetens krockdockor.

Problemet är växande och eftersom de flesta är verksamma i ett flertal branscher så slår regelverken till i alla delar av företaget. 

Det startas reservatsprocesser i din skog trots att inga pengar finns till ersättning. Och i den skog du får använda, där måste du först räkna antalet fåglar. Du får inte sprida gödsel på helgen, du ska söka krångliga tillstånd för vattenkraftverk som snurrat i hundra år, du ska ta orimligt dyra vattenprover till gårdshuset du hyr ut och du får absolut inte använda strandlinjen för utveckling.

Listan kan göras nästan hur lång som helst.

Detta är det största hotet mot landsbygdens entreprenörsanda. Mot föreningar som vill skapa liv i sina bygder, mot företag och mot enskilda medborgare. Det blir därmed ett hot mot hela länets – och landets – utveckling. 

Därför behövs ett alexanderhugg i regelträsket, där vi skapar ett samhälle som bygger på tillit och förtroende. Där myndigheter - såväl statliga som kommunala, blir möjliggörare istället för bromsklossar.

Det är bara då vi får hela landet att växa.