Vattenkraften avgörande i grön omställning

När vi nu står inför en efterlängtad omställning där den svarta kolatomen ska ersättas av den gröna har vi inte råd att tappa en enda kilowattimme vattenkraftsel. Hur regeringen och myndigheterna hanterar dammar och vattenkraft framöver kommer ha stor betydelse för näringslivets konkurrenskraft.

 

Den svenska implementeringen av EUs vattendirektiv är ett av de större haverierna i svensk miljölagstiftnings historia. Detta är också (kanske) sämsta exemplet på en helknasig implementering av ett regelverk från EU. 

När allt drog igång för över ett decennium sedan hamnade många människor i en hopplös ekonomisk och juridisk situation. Dammar och kraftverk som ansetts lagliga i flera generationer, ansågs plötsligt olagliga och till och med direkt miljöskadliga.

Länsstyrelser över hela riket skickade ut förelägganden till ägarna (i branschen kallat ”kärleksbrev”) där de ombads inkomma med ett juridiskt korrekt tillstånd och det blev ett omfattande grävande i de allra djupaste arkiven. Få lyckades tillfredsställa myndigheterna. Processerna blev så brutala att riksdagen till slut fann sig tvungen att kliva in och sätta ner foten. Centerpartiet var drivande i att få till en energiöverenskommelse där en bred majoritet slog fast att vattenkraftens produktionsförmåga skulle värnas, de äldre rättigheterna för gamla dammanläggningar skulle återställas (de skulle alltså anses lagliga igen). En 20-år lång prövningsplan för vattenkraften skapades där kostnaderna för såväl juridik som miljöanpassningar täcks av en ny fond.

Beskedet från politiken var tydlig: Miljöprövning – ja. Tvångsmässiga utrivningar – nej.

Nu blev det inte så i praktiken. Bevisbördan på anläggningarnas ägare blev fortsatt överväldigande och åtgärdskraven stora. De undantag som finns i direktivet nyttjades nästan inte alls och ställda inför fullbordat faktum aviserade många att man tänkte lägga ner sina verksamheter. Med minskad elproduktion i framförallt södra Sverige som följd.

När detta gick upp för politiken drog man i bromsen. Igen. Regeringen beslutade vintern 2022 att miljöprövningen skulle pausas då man såg att processen hotade vattenkraftens produktion.

Tvärtemot vad den gröna revolutionen behöver.

Nyligen beslutades att pausen ska förlängas till sommaren 2024. 

 

Att målkonflikten är svår framgår av regeringens eget pausbeslut. Där står att: ”En baksida med vattenkraften är att den har orsakat stora skador på ekosystemen i Sveriges vattendrag”. Detta resonemang återkommer ofta. Men vilken skada åsyftas? De uppdämda vattendragen är en grund för hela vår industriella tillväxt och anläggningarna byggdes för i många fall hundratals år sedan – då dagens städer blott var små byar. Och vad hade vi varit utan de stora vattenkraftverken? 

Så vilken är den största skadan? Urbaniseringen? Motorvägarna? Eller vattenkraften? Och om våra vattendrag ska ”återställas” till förindustriell tid – gäller det då även våra städer?

Det här håller helt enkelt inte och av alla energislag som finns så borde vi värna allra mest om det vi redan har. Ägarna av vattenkraft ska därför inte forceras till utrivning utan uppmuntras till att renovera för ökad produktion. 

 

Men så har vi dammarna. De som inte producerar el och därför inte omfattas av någon paus. Trots lagändringen där äldre rättigheter skulle säkras så fortsätter ägare att ifrågasättas och allt från små skogsägare till stora bolag tvingas välja: Ta kampen i domstol, eller ansöka om utrivning med därvid hängande konsekvenser för respektive bygder? Här äventyras såväl landskapsmiljöer, skydd mot översvämningar, vattentäkter och den biologiska mångfald som över flera generationer anpassat sig till den uppdämda miljön.

Här är det uppenbart att lagstiftaren ännu en gång måste sätta ner foten. 

De äldre dammar som finns runt om i våra marker, måste anses lagliga. När detta är klargjort går det att påbörja processer om hur de ska skötas långsiktigt. 

 

Erik Evestam (c)

Kandidat till Europaparlamentet

Luftslott löser inte Regionens utmaningar

I NWT kritiserar Värmlands Borgerliga Allians den styrande majoriten i Region Värmland och detta bemöter vi enligt nedan: 

De förändringar som behöver göras i Region Värmland – likväl som i alla andra regioner – är stora och svåra. På kort sikt handlar det om att möta den ekonomiska realiteten där kostnaderna är avsevärt större än intäkterna. Detta till följd av att regeringens finansiering av vården urholkats rejält, samtidigt som inflationen varit obarmhärtig. 

Underskottet för hälso- och sjukvården 2023 var runt 900 miljoner kronor. Det är en svindlande summa, men att budgeten för regionens i särklass största verksamhet överskrids är långt ifrån unikt. Underskott på hundratals miljoner har funnits tidigare men har då räddats av generösa statsbidrag och ökade
skatteintäkter. 
Läget är illa i stort sett överallt och nu läggs enorma besparingspaket för att hantera underskotten.
 
En annan bild är att sjukvården fortsatt att växa. De sex senaste budgetåren har den tillförts närmare 2 miljarder kronor. Sedan 2020 har det tillkommit drygt 700 medarbetare. 
Att få kontroll på kostnaderna är nu helt avgörande och under hela 2023 har oppositionen krävt hårdare och snabbare åtgärder. Värmlands borgerliga allians lade också en budget som är 100 miljoner stramare än majoritetens. De vill alltså spara ännu mer. 
Oppositionens förmån är att man inte behöver berätta exakt hur det ska gå till när pengar ska sparas. Men när vi i majoriteten lägger förslag på bordet så är det samma opposition som vill spara mer, som ställer sig i främsta ledet för att driva opinion emot dem. Alternativt så avstår man från att delta i beslut.
 
I sin debattartikel hänvisar Värmlands borgerliga allians till "en lång rad konkreta förslag". Vi har läst dem och konstaterar att det är många målande ambitioner som är lätta att hålla med om – och som vi i många stycken redan jobbar med. Men det som omfattar hälso- och sjukvården innehåller i stort sett inget konkret som löser de problem vi står inför. Det mest konkreta är förslag om en ”ekonomisk krisledningsgrupp”. Vi anser dock att vi redan har alla de mötesforum vi behöver för att fatta nödvändiga beslut.
 
Jämsides med ekonomin har vi en annan utmaning som också måste hanteras. Demografins utveckling visar tydligt att behovet av vård och omsorg ökar kraftigt – samtidigt som tillgången på medarbetare kommer att minska. 
I ett längre perspektiv måste vi alltså ge mer vård, med lika många – eller kanske till och med färre – medarbetare. 
Detta är fakta som är lika tydliga som de ekonomiska realiteterna.
Den helhetsbild som efterfrågas är för oss en robust vård med bra kvalitet för alla värmlänningar, samt en bra arbetsmiljö. Att lyckas med detta kräver ett starkt förändringsfokus i alla led.
Det handlar inte om att stänga varken sjukhus eller vårdcentraler – för vi vet att de kommer behövas. Men vi måste också vara medvetna om att allt inte kan fortsätta och se ut som det gör idag. 
 
Vi är ödmjuka i utmaningens omfattning och förstår att många har frågor, är oroliga över sina verksamheter och sin egen roll i framtidens Region Värmland. Därför har vi beställt att omställningsarbetet ska ha förankring ute i verksamheten. 
 
Vi vill ta ansvar för Region Värmlands utveckling och då är det inte på barrikaden resultaten nås, utan med en målmedveten verksamhetsutveckling på alla våra golv, i alla våra avdelningar, enheter och arbetslag. 
Och oavsett varifrån de konkreta förslagen kommer ifrån, så kommer vi att lyssna.
 
Åsa Johansson (s)
Erik Evestam (c)
Elisabeth Björk (v)

Värmland behöver fler som utvecklar landsbygden

Svar till Peter Sörensen (karlstadspartiet) VF angående strandskydd och besöksnäringens utveckling.

 

Värmland behöver fler entreprenörer som vågar testa sina idéer och ibland också utmana befintliga system. Och just strandskyddet är en hopplös lagstiftning som begränsar framförallt landsbygdsutvecklingen i vår region.

 

 

Karlstadspartiet skriver en lång artikel som riktar kritik, bland annat över vår roll i besöksnäringens utveckling. I blickfånget är företaget Happie Camp.

Man försöker hävda att detta - och andra turistföretag – skulle vara ett hot mot allemansrätten. Men det är precis tvärtom. Värmland har gott om vatten och eftersom många vill ta del av detta så finns det också stora möjligheter för både boende, företagande och annan lokal utveckling. Detta kan ske med bibehållen omsorg över natur, miljö och allemansrätt. 

En stor begränsning i detta är då strandskyddet. Det är en förbudslag som begränsar allt – i stort och smått. Detta drabbar såklart delar av besöksnäringen – men även föreningars och kommuners ambitioner att skapa attraktiva platser för invånare och gäster. Allra tuffast är det i de landsbygder som har den största andelen tillgängliga stränder.

 

Arbetet med besöksnäringen är en del av många frågor inom uppdraget att stärka Värmlands hållbara regionala utveckling. Vi vill släppa loss kraften som finns i hela regionen, det är bara då vi skapar de skatteintäkter som finansierar hela vår välfärd

 

Vår roll i systemet är att genom företagsstöd, projektstöd och påverkansarbete stärka branscherna. En del i detta är att lyfta fram företag som satsar och Happie Camp är ett av dessa. Konceptet tycker vi är mycket intressant där man i samarbete med markägarna säljer en naturupplevelse – där det minimala slitaget på naturen är en del i varumärket. 

 

Vad gäller juridiken kring deras koncept så är det varken vi eller Karlstadspartiet som agerar åklagare eller domstol. Någon prövning har hittills inte skett och det går därför inte att säga att anläggningarna är olagliga. Blir det en prövning så kommer vi såklart följa den processen och om man får rätt så innebär det en stor möjlighet för skonsam naturturism att utvecklas. 

Om det går åt andra hållet så är det bara ytterligare ett bevis för hur hämmande och destruktiv strandskyddet är för Värmlands utveckling. 

 

Erik Evestam (c)

Ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande, Regionala Utvecklingsnämnden

 

Mupp-gate i Värmland

 En storm bröt ut i ett vattenglas när jag i en frustrerad stund över oppositionens agerande jämförde dem med de gamla farbröderna i mupparna. De där som alltid klagar på allt men sällan har så mycket konstruktivt att komma med. 

Så här löd mitt inlägg på facebook:

Kommer ni ihåg Waldorf och Statler? Det var de där gamla gubbarna i mupparna som satt på läktaren och bara klagade på allt och alla som utspelade sig på scenen. 

Jag fick idag en stark känsla av att vara en del i ett sånt avsnitt när vi under tio och en halv timme genomförde ett regionfullmäktige.

Jag har under de senaste tio månaderna fått en allt djupare insikt om de problem som vi haft i sjukvården sedan lång tid tillbaka – men som dolts av generösa statsbidrag och stigande skatteintäkter. Samtidigt som läkekonsten gjort allt större framsteg, så har vi inte klarat av att rusta organisationen med ekonomi i balans. För detta är alla partier ansvariga - så även mitt eget. Men att kasta stenar på historien har ju  ingen nytta då alla alltid gjort sitt bästa under de givna förutsättningarna. 

Man skulle dock kunna tycka att våra tidigare alliansvänner kunde visa en något större ödmjukhet inför dagens situation och dess uppkomst. 

Men någon sådan siktas inte, ej heller hos Sverigedemokraterna som far fram genom fullmäktige som kloner av den svenske kocken i samma TV-serie. 

Inför dagens fullmäktige har de levererat in 10 interpellationer med 44 mer eller mindre djupgående frågor till oss i majoriteten.  Dessutom behandlade vi 5 motioner.

På samma mötet hivade oppositionen dessutom in åtta nya motioner med tretton beställningar på små – och en del väldigt stora – åtgärder att utreda.

Svar och underlag ska levereras av den administrativa personal man helst av allt vill bli av med.

Dessutom lyckades vi i över två och en halv timme debattera en delårsrapport som alla därefter röstade ja till.

Men samtidigt är det de tommaste tunnor som skramlar mest och hittills har oppositionen krävt kraftfulla åtgärder, men när dessa läggs på bordet, så är man emot de allra flesta av dem.

Vad man kommer  hitta på rnästa gång, det återstår att se. 

Men vi vet att det kommer hålla på länge. I god demokratisk anda.

----

Detta inlägg vållade större uppmärksamhet än jag förväntade mig.

Såväl i NWT som i Radio Värmland blev det en nyhet då de jag lite skämtsamt pekat ut inte blev så glada över mitt tilltag. 

Frågan jag fick var: Ångrade jag min text. Svaret var att det gör jag inte, jag står för vad jag skrev, men hade såklart ingen vilja eller ambition att någon skulle ta illa upp.

Märklig hetsjakt mot Happie Camp

Ett av de mest profilerade naturturismföretagen är Happie Camp. De arrenderar mark av markägarna och sätter där upp tält i något som av andra beskrivs som "lyxglamping" (inte deras egen rubrik!)

I en så kallad granskning har Radio Värmland följt upp deras arbete och kallar dem för lagbrytare trots att de faktiskt inte fällts för något sådant. Det de gör är att (i full öppenhet) nyttjar de areella näringarnas undantag i strandskyddslagstiftningen. Detta eftersom såväl politik som en del myndigheter beskriver naturturism som en del av skogsbruket.

Att verksamheten pågått är ingen hemlighet (svårt att sälja gästnätter då...) och såväl berörda kommuner som (såklart) markägarna är införstådda med vad som hänt. 

Jag tycker det är bra att det kommer nya innovationer och entreprenörer som utmanar befintlig lagstiftning och just strandskyddet är ett hopplöst regelverk som behöver ändras i flera olika delar för att göra utveckling mera möjlig i bland annat Värmland.

I det här fallet handlar det dessutom om en form av besöksnäring som är så skonsam som något kan vara - de borde betraktas som en föregångare - inte en lagbrytare!

Hör mer om detta i Radio Värmland

Vägunderhållet släpar efter i Värmland

 Trafiksäkerheten släpar efter i Värmland. Satsningarna dröjer och anslagen urholkas. Därför har vi samlat oss med fem andra regioner för att skriva  till infrastrukturministern för att påtala behoven i våra landsbygdslän.

Radio Värmland uppmärksammade detta

Skogen bygger ett hållbart samhälle

Debattartikel i NWT 2022-01-18

Skogen har varit – är och förblir en viktig del när vi bygger vårt välstånd. Den genererar jobb, tillväxt och intäkter till landet och spelar en helt avgörande roll när vi ska ställa om till ett miljömässigt hållbart samhälle. 

Att ta ännu mer areal ur produktion kommer därför ge negativa effekter på tillväxt och miljö.

När Region Värmland ska påbörja bygget av ett nytt centralsjukhus kommer den första byggnaden ha en stomme i trä. Det är bara ett av många exempel på där vi kan byta ut den svarta, fossila kolatomen mot den gröna, förnybara. Vi har via utvecklingen av den värmländska bioekonomin sett hur skogens fiber kan nyttjas i stort och i smått inom allt fler områden. Det är produkter och tjänster som hjälper oss att göra resan till ett mer hållbart samhälle. Detta sammanfattas på ett bra sätt i den skogsstrategi som Region Värmland deltog i framtagande av – under ledning av Länsstyrelsen.

Därför ser vi med oro på signaler som säger att vi ska begränsa brukandet av den svenska skogen. Inte minst gäller detta utvecklingen inom EU. Därför skrev ledare för 21 regioner under våren 2022 ett brev till dåvarande regeringen där vi tillsammans framförde krav på ett tydligt agerande så att inte det svenska skogsbruket bakbinds av nya EU-regelverk. Vi konstaterar nu att såväl den gamla som den nya regeringen har markerat på ett bra sätt i de här frågorna och utgår ifrån att det kommer fortsätta jobbas för detta. 

Till detta fogas sedan en tid tillbaka det globala ramverket för biologisk mångfald som pekar på att 30% av mark och hav ska skyddas i varje land. 

Men för att kunna jobba mot ett mål, måste såväl målet som konsekvenserna vara rimliga. Det måste också bygga på enhetliga definitioner, men några sådana finns dessvärre inte. När Naturvårdsverket 2021 gjorde en jämförelse mellan hur olika EU-länder rapporterar in sitt skydd så var skillnaderna påfallande. Sverige rapporterar i stort sett bara in de arealer där brukandet till stora delar är helt begränsat. Medan andra länder inkluderar arealer med en betydligt lägre grad av skydd. Om vi skulle räkna som exempelvis Tyskland eller Storbritannien så skulle det kunna omfatta drygt 50% av vår landareal. Att jämföra med de 14% som vi rapporterar in.

Samtidigt kommer ett minskat brukande av skogen få konsekvenser. Antingen får vi importera råvara - eller minska produktionen i näringslivet. Med nedläggningar, färre jobb och framför allt färre klimatsmarta produkter som följd. Det är inte bra för vare sig Värmland eller världen. 

Till detta kommer kraftigt stigande kostnader för reservatsbildning och vi tvivlar på att någon regering – oavsett färg – är beredd att hantera den ökningen. 

Vi välkomnar därför landshövdingens önskan om dialog om utvecklingen i skogen och deltar gärna i denna. Vårt fokus kommer då vara att jobba vidare utifrån bioekonomins roll och vårt gemensamma skogsprogram så att får en större roll i arbetet för ett hållbart Värmland som förändrar världen!

Erik Evestam (c)

Ordförande Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande Regionala Utvecklingsnämnden