Reportage från Länstidningen VärmlandsBygden
Dammen på
Norums gård utanför Molkom har inte producerat el på drygt 40 år. Men nu kräver
Länsstyrelsen att ägaren Leif Widén ska söka tillstånd och kostnaden för detta
kan bli stora. Han tror dock myndigheten helst vill att det ska rivas helt.
- Länsstyrelsen
vill återskapa något som de inte har en aning om konsekvenserna av, säger han.
Med sitt
strategiska läge mellan Bergslagen och utskeppningen i Vänern, så har Norum en
historia som industriellt. 1629 byggdes den första stångjärnshammaren och drygt
tio år senare kom den andra.
Sedan 1975
när kraftstationen stängde har det inte bedrivits någon verksamhet i de två
utloppen och dess enda funktion är nu att reglera Molkomsjön. Detta genererar inga
intäkter, bara utgifter och det stora kvarnhuset är som ett museum från en
svunnen tid.
- Allt
finns kvar därinne, helt intakt med kvarn och kraftstation. Det skulle kunna
tas i bruk igen, säger han.
Fastigheten
har dock ett stort renoveringsbehov, men de planerna har Leif fått lägga åt
sidan. Nu är kampen en annan.
I februari 2016
kom nämligen ett frågeformulär från Länsstyrelsen om anläggningens ägande,
laglighet och drift. Ett tillsynsbesök gjordes och efter en del skriftväxling
meddelande myndigheten att man tänkte förelägga Leif om att antingen söka
tillstånd för verksamheten, eller tillstånd för utrivning. Leif kände sig
tvingad att göra detta och fick ett år på sig att lämna in en ansökan till
mark- och miljödomstolen.
- Det
finns såklart ett tillstånd. Man hade ju inte kunnat driva en så här stor
anläggning utan tillstånd. Men väldigt mycket av dokumentationen och historiken
försvann i en brand 1920. Så det är inte så lätt att hitta detta idag.
Av
myndighetens uttalanden framgår att den kan komma att motsätta sig att
tillstånd ges och det tolkar Widén som att man vill ha en utrivning. Och konsekvenserna
av detta är okända:
- Ingen
kan ju veta eftersom det varit uppdämt sedan 1629. Jag skulle tro att
Molkomsjön sjunker med kanske 1,5 meter men den har ju många grunda vikar som
förmodligen skulle bli helt torrlagda. Dessutom tror jag att grundvattennivån
också kommer sjunka i området.
Någon vattendom
finns inte men han håller en reglering på 80 centimeter.
- Det
ska inte vara högre upp än grunden på den där byggnaden, säger Leif och pekar
på ett litet timmerhus som står på dammens kant.
När
tillsynen kom, så var det första gången som myndigheterna visat något
miljöintresse för anläggningen sedan Leif tog över gården 1978. Det enda han
gjort genom åren var att rapportera in statusen utifrån dammsäkerheten.
- Jag
har aldrig fått någon kritik, synpunkter eller frågor kring tillstånd tidigare.
Trots att de ju mycket väl känt till anläggningen.
Leif Widén
är inte ensam i den här situationen. Många har fått lagligheten ifrågasatt och nya
tillstånd kan vara lika omfattande som att bygga en ny anläggning. Det stora
problemet är kostnaden. Ett tillstånd kräver utredningar och konsulter inom miljö
och juridik - redan innan en enda miljöåtgärd genomförts. Detta oroar honom
mycket.
- När
jag har pratat med andra så säger de att det handlar om allt från 300 000
kronor och uppåt.
Kan du tänka
dig att riva ut anläggningen?
- Nej,
jag känner ju ett ansvar mot gården och miljön runtomkring. Det skulle ju bli
enorma förändringar om det här inte fanns.
2006 sökte
han tillstånd för att återstarta stationen. Den skulle då kunna producera runt
650 000 Kwh per år, men det fick han avslag på.
- Jag
kan inte förstå på vilket sätt en elproduktion skulle påverka miljön negativt. Det
är visserligen ingen stor anläggning men om vi till exempel ska köra elbilar så
skulle jag kunna försörja 130 familjer med närproducerad fordonsel. Det kan ju
inte vara fel?
