tisdag 31 januari 2023

Skogen bygger ett hållbart samhälle

Debattartikel i NWT 2022-01-18

Skogen har varit – är och förblir en viktig del när vi bygger vårt välstånd. Den genererar jobb, tillväxt och intäkter till landet och spelar en helt avgörande roll när vi ska ställa om till ett miljömässigt hållbart samhälle. 

Att ta ännu mer areal ur produktion kommer därför ge negativa effekter på tillväxt och miljö.

När Region Värmland ska påbörja bygget av ett nytt centralsjukhus kommer den första byggnaden ha en stomme i trä. Det är bara ett av många exempel på där vi kan byta ut den svarta, fossila kolatomen mot den gröna, förnybara. Vi har via utvecklingen av den värmländska bioekonomin sett hur skogens fiber kan nyttjas i stort och i smått inom allt fler områden. Det är produkter och tjänster som hjälper oss att göra resan till ett mer hållbart samhälle. Detta sammanfattas på ett bra sätt i den skogsstrategi som Region Värmland deltog i framtagande av – under ledning av Länsstyrelsen.

Därför ser vi med oro på signaler som säger att vi ska begränsa brukandet av den svenska skogen. Inte minst gäller detta utvecklingen inom EU. Därför skrev ledare för 21 regioner under våren 2022 ett brev till dåvarande regeringen där vi tillsammans framförde krav på ett tydligt agerande så att inte det svenska skogsbruket bakbinds av nya EU-regelverk. Vi konstaterar nu att såväl den gamla som den nya regeringen har markerat på ett bra sätt i de här frågorna och utgår ifrån att det kommer fortsätta jobbas för detta. 

Till detta fogas sedan en tid tillbaka det globala ramverket för biologisk mångfald som pekar på att 30% av mark och hav ska skyddas i varje land. 

Men för att kunna jobba mot ett mål, måste såväl målet som konsekvenserna vara rimliga. Det måste också bygga på enhetliga definitioner, men några sådana finns dessvärre inte. När Naturvårdsverket 2021 gjorde en jämförelse mellan hur olika EU-länder rapporterar in sitt skydd så var skillnaderna påfallande. Sverige rapporterar i stort sett bara in de arealer där brukandet till stora delar är helt begränsat. Medan andra länder inkluderar arealer med en betydligt lägre grad av skydd. Om vi skulle räkna som exempelvis Tyskland eller Storbritannien så skulle det kunna omfatta drygt 50% av vår landareal. Att jämföra med de 14% som vi rapporterar in.

Samtidigt kommer ett minskat brukande av skogen få konsekvenser. Antingen får vi importera råvara - eller minska produktionen i näringslivet. Med nedläggningar, färre jobb och framför allt färre klimatsmarta produkter som följd. Det är inte bra för vare sig Värmland eller världen. 

Till detta kommer kraftigt stigande kostnader för reservatsbildning och vi tvivlar på att någon regering – oavsett färg – är beredd att hantera den ökningen. 

Vi välkomnar därför landshövdingens önskan om dialog om utvecklingen i skogen och deltar gärna i denna. Vårt fokus kommer då vara att jobba vidare utifrån bioekonomins roll och vårt gemensamma skogsprogram så att får en större roll i arbetet för ett hållbart Värmland som förändrar världen!

Erik Evestam (c)

Ordförande Regionala Utvecklingsnämnden

Stina Höök (m)

Vice ordförande Regionala Utvecklingsnämnden


söndag 4 september 2022

Statlig vård är en koloss på lerfötter

Jag och min kollega i Dalarna har gjort en kommentar till de utspel som KD gör ang statlig driven vård. Vi är övertygad om att det är den regionala nivån som är bäst och att det är olyckligt att en högt uppsatt politiker viftar med populismens trollspö i en fråga som är mycket mer komplicerad än så. Här är utspelet i sin helhet.

Ebba Busch åker land och rike runt och propagerar för att alla regionpolitiker borde få sparken – inklusive hennes egna partikamrater. Hennes tes är att om staten tar över alla vårdköer så kommer de magiskt försvinna. Som om staten rosat marknaden med det ansvar den faktiskt har. Över järnvägen, vägarna och energipolitiken, till exempel
 
Runt om i landet sliter nu tusentals ideellt engagerade valarbetare med att möta väljare. De allra flesta gör det på sin fritid, där vi bland annat förväntas förhålla oss till den nationella debatten där partiledarna ofta stångas i frågor där de faktiskt inte är ytterst ansvariga. För skolan och vården till exempel. 
Allra längst går Kristdemokraternas Ebba Busch som i yviga rallarsvingar mot oss regionpolitiker menar att det skulle bli mycket bättre om vi kastar in vårdens drygt 300 000 medarbetare i en gigantisk statlig omorganisation. När hon blev utfrågad i ämnet i SVT blev det dock buller utan innehåll. Hon kunde inte beskriva exakt varför det skulle bli bättre – mer än att det då skulle finnas en socialminister att trycka upp mot väggen om något inte fungerade. 
Eftersom inte heller utfrågarna hade koll på vården så fick hon på detaljnivå stå oemotsagd. Men nu har vi tröttnat på att hon populistiskt utnyttjar den oro som finns runt om i landet över vårdens alla tillkortakommanden.

Vi som har ansvar för detta på regional nivå möter många medborgare och lokal media som avkräver oss svar på hur tillgängligheten ska bli bättre, hur köerna ska kortas och arbetsmiljön förbättras. Frågorna är viktiga och möjligen väcker våra luddiga svar en del frustration. Men vi som sitter närmast verksamheterna vet att det inte finns något magiskt trollspö att vifta med för att alla problem plötsligt ska lösas. Inte ens hos en kristdemokratisk partiledare.
Det vi däremot är helt övertygade om är att vården ska styras här ute i regionerna – och att vi gemensamt med andra regioner samarbetar kring mer specialiserade uppgifter. En tungrodd statlig styrning är inte lösningen.
Vi vill också utveckla relationen mellan kommun och region för att patienterna ska få den bästa möjliga omsorgen. Detta kräver ledarskap och målmedvetenhet och det skulle definitivt bli betydligt svårare om allt ska dirigeras från huvudstaden.

Om man menar att staten är svaret på alla frågor, så kan man börja med att titta på de frågor som riksdagen idag har ansvar för. Hur långsiktig har planeringen varit för skötseln av våra vägar och järnvägar? För försvaret? För polisen? För energipolitiken?
Så därför är vår uppmaning till Ebba och andra centraliseringsivrare: Städa trappen uppifrån och visa att ni mäktar med de uppgifter ni redan har - innan ni tar på er fler.
 
Sofia Jarl (c)
Regionrådskandidat Region Dalarna
Erik Evestam (c)
Regionrådskandidat Region Värmland

måndag 22 augusti 2022

Byråkratin kväver landsbygden

Debattartikel 

Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i Land Lantbruk. Han betonar vikten självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger.

Den får mig att minnas våren 2019. 

 

Då var det också valår, men till Europaparlamentet och de flesta ville först av allt slåss för en så låg EU-avgift som möjligt – i spåren av Brexit. Allra längst gick liberalerna som utan darr på rösten krävde att EU-stödet skulle avskaffas. 

Men nu låter det annorlunda. Alla betonar jorden, skogen och landsbygdens betydelse och ingen vill trampa på några ömma tår. Inte ens liberalerna. 

 

Att vi producerar mer mat här hemma är numer en självklar del i landets totala beredskap, men det är även viktigt i den stora omställningen till ett hållbart samhälle. 

Men för att skapa den här utvecklingen krävs mer än bara krispaket. Det krävs ett rejält omtag i hela synen på landsbygdens företagande. Idag används juridiken för att driva på en utveckling där landsbygden ska förvandlas till ett museum – ett tittskåp för tillfälliga besökare. 

Det är en urban norm där brukare av skog och mark ses som svårlösta miljöproblem, allt medan städerna dagligen ersätter matjord med betong och asfalt.

I vardagen ser vi detta inom snart sagt alla områden. Villkoren blir fler, tillstånden krångligare, taxorna högre. Vi har myndigheter som hellre fäller än friar och hänvisar företagen till domstol när regelverket är tvetydigt. 

Företagarna blir villrådighetens krockdockor.

Problemet är växande och eftersom de flesta är verksamma i ett flertal branscher så slår regelverken till i alla delar av företaget. 

Det startas reservatsprocesser i din skog trots att inga pengar finns till ersättning. Och i den skog du får använda, där måste du först räkna antalet fåglar. Du får inte sprida gödsel på helgen, du ska söka krångliga tillstånd för vattenkraftverk som snurrat i hundra år, du ska ta orimligt dyra vattenprover till gårdshuset du hyr ut och du får absolut inte använda strandlinjen för utveckling.

Listan kan göras nästan hur lång som helst.

Detta är det största hotet mot landsbygdens entreprenörsanda. Mot föreningar som vill skapa liv i sina bygder, mot företag och mot enskilda medborgare. Det blir därmed ett hot mot hela länets – och landets – utveckling. 

Därför behövs ett alexanderhugg i regelträsket, där vi skapar ett samhälle som bygger på tillit och förtroende. Där myndigheter - såväl statliga som kommunala, blir möjliggörare istället för bromsklossar.

Det är bara då vi får hela landet att växa.

 

När partitaktik blev viktigare än landsbygden

Kommentar till artikel i Nordmarksbygden angående strandskydd

Den senaste tiden har olika partier försökt iklä sig rollen att vara landsbygdens företrädare. Det är en debatt vi gärna tar, men det landsbygden behöver, det är mer handling – och mindre politiskt rävspel. 
Beskrivningen av förslagen kring strandskyddet är ett sådant exempel. 

För några veckor sedan lade regeringen fram den av centerpartiet framförhandlade Strandskyddspropositionen. Reformen är mycket efterlängtad och skulle innebära flera steg i rätt riktning. Bland annat krymps strandskyddet runt små sjöar och vattendrag, men framförallt införs nya, generösa dispensskäl för de som vill utveckla boende eller företagande längs strandlinjen på landsbygden. Dessa områden kan vara hur stora och hur många som helst och det innebär större möjligheter till enklare och friare liv på landsbygden, där människor i högre utsträckning kan utveckla sina verksamheter och förverkliga sina drömmar. Eftersom det finns enormt mycket strand och vatten – inte minst i Årjäng – så finns det inte heller någon risk att allemansrätt eller naturvärden tar skada. Tvärtom – genom ett enklare strandskydd blir det möjligt för fler att komma ut till besöksmål i naturen. 
Tyvärr har M, KD, SD och V har meddelat att de kommer att avslå proppen i sin helhet. De är dock inte överens om anledningen. Vänsterpartiet tycker reformen är för omfattande, medan de övriga tycker den är för tam. 

Vi är medvetna om att det finns mer att göra och hade gärna gått lite längre. Men det är tveklöst så att reformen innehåller flera viktiga delar som skulle ha fått stor betydelse för våra bygder i Värmland och Årjäng. Vi vet att det är många som gått och väntat på lättnader, men när klubban faller i riksdagen så står det klart att alla har väntat förgäves. När frågan kommer upp på den politiska dagordningen igen, det är en fråga som nu ska ställas till företrädare för moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. 
Varför offrade ni förbättringar för landsbygden av partitaktiska skäl?

Erik Evestam (C)
Kandidat till Region Värmland, Värmland
Anette Eriksson (C)
Kommunstyrelsen vice ordförande Årjäng

måndag 15 augusti 2022

Bättre mobiltäckning, enklare strandskydd och satsningar på det enskilda vägnätet

Debattartikel publicerad i SäffleTidningen

Utvecklingen av hela Värmland och Säffle kräver fler reformer – stora som små. Det handlar om att ge mer frihet och möjligheter till både människor och företag att förverkliga sina idéer, samt att staten garanterar servicen i hela landet.

Några av reformerna vi tänker jobba för de kommande åren är:
God mobiltäckning och tillgång till bredband är helt avgörande för landsbygdens fortsatta utveckling. Säffle var tidigt med att bygga snabbt bredband och det nätet når idag ut till alla delar i kommunen. Däremot vet vi att mobiltäckningen är dålig på många ställen. Därför vill vi ha en statlig mobiltäckningsmiljard för områden där marknaden inte vill investera. Detta är viktigt för både boende och näringsliv.

En lokalpolismiljard behövs för att stärka polisnärvaron i hela landet. För ökad trygghet vill vi också införa statsbidrag för att upprusta kommunal vägbelysning.
Vi vill ha en god och jämlik vård i hela landet. Detta gör vi genom att flytta vården närmare patienterna och sätter vårdcentralerna i centrum.

Vi vill tillåta gårdsförsäljning av alkohol- en viktig reform för att utveckla besöksnäringen.
Gör det enklare att bygga och utveckla strandnära. Den strandskyddsreform som vi förhandlade fram inom Januariavtalet hade inneburit de mest långtgående förenklingsförslagen sedan strandskyddet infördes. Att reformen stoppades är förödande för svensk landsbygdsutveckling. Därför kommer vi återigen gå till val på att förändra strandskyddet. Säffle är en kommun som har en enorm utvecklingspotential om vi får nyttja våra strandnära lägen för boende och näringslivsutveckling. Kommunen ska ha det avgörande inflytandet då vi känner våra egna områden bättre än statliga instanser. Vi vet att detta kan ske utan att viktiga värden runt våra stränder hotas.

Öka underhållet av de enskilda vägarna, inklusive insatser för att förbättra snöröjningen. Det enskilda vägnätet är lika långt som det statliga och har stor betydelse för näringsliv och boende. Det är oftast en enskild väg som ska hantera transporterna både till och från företaget. För att inte tala om alla arbetsresor, arbetspendling, skolskjutsar och fritidsresor mm. 
 
Daniel Bäcktröm (C), Riksdagskandidat
Erik Evestam (C), Regionkandidat
Dag Rogne (C), Kommunkandidat

tisdag 9 augusti 2022

Varför vill du fortsätta krama oljan?

 I en artikel i SäffleTidningen kritiseras klimatarbetet av skribenten Per Johansson. Här är min replik:

Per Johansson läxar återigen upp en hel forskarvärld och i ett fritt samhälle finns förmånen att hävda att det som skrivs i tiotusentals artiklar av tusentals klimatexperter i världens alla hörn - har fel.

Men även om du är fast i din övertygelse så missar du alla andra fördelar med omställningen.

Hållbarhet är ju inte bara miljö utan även social och ekonomisk hållbarhet krävs. Och det vi nu ser runt om oss är att omställningen skapar både jobb och tillväxt. I hela landet.

Det ska framställas fossilfritt stål, det byggs nya batterifabriker och på snart sagt alla områden jobbas det stenhårt för att byta ut den fossila kolatomen mot den förnybara. 

Vi ser också att även livsmedelsproduktionen behöver följa med så att vi blir bättre på att producera den mat vi äter. Vilket i sin tur ger öppna marker och biologisk mångfald.

För ett län som Värmland och en kommun som Säffle finns här mycket att vinna. Vi har gott om råvaror i skog och mark och vi har en industritradition som kan hänga med i utvecklingen. 

Utöver nya jobb så minskar den här utvecklingen sårbarheten och importen av olja från diverse tveksamma stater. Vi kan också bli exportörer av den gröna tekniken till andra länder.

Omställningen är inte fri från utmaningar. Det kommer krävas förändrat beteende både av oss i privatlivet och av offentlig sektor och företag. Men det är heller ingenting nytt eftersom vi gjort den här omställningarna förut och alltid funnit att det nya faktiskt är bättre än det gamla. Så kommer det bli även den här gången. 

Om vi bara slutar krama oljan. 

onsdag 3 augusti 2022

Sent uppvaknande om matproduktionen

Debattartikel i Värmlands Folkblad


Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i Land Lantbruk. Han betonar vikten självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger. 

Den får mig att minnas våren 2019. Då lät det minsann annorlunda.

 

När partiledarna intervjuas i lantbrukspressen är de helt fria överraskningar. Alla betonar jord- och skogsbrukets betydelse och ingen vill trampa på några ömma tår. Inte 2022 i alla fall.

Uppenbarligen ansåg man att valet till Europaparlamentet i maj 2019 var av mindre betydelse – trots att ingen bransch är så beroende av EU-politik som just jordbruket. Liberalernas förstekandidat Karin Karlsbro gick utan tvekan längst genom att kräva att EU-stödet behöver avskaffas. Även andra ville – i spåren av Brexit – slå hårdare vakt om en lägre avgift, än om ersättningarna till jordbruket.

 

När säkerhetspolitiken nu snabbt förändrats är det skäl att påminnas om varför jordbruket tar en så stor del av EUs budget. De sex grundarländerna i EG ville - i spåren av andra världskriget - se till att få upp produktionen av mat, höja inkomsterna för bönderna, jämna ut villkoren mellan länderna och få en säker leveranskedja med rimliga matpriser. 

Detta var exakt 60 år sedan. 


Som helhet har politiken varit framgångsrik, men när underskott byttes mot överskott och unionen växte så var det lätt att glömma bort det ursprungliga syftet. För Sverige har detta varit extra speciellt eftersom vi har de mest jordbruksointresserade politikerna i hela EU. Att det var våra kandidater som 2019 ivrade mest för sänkta ersättningar till bönderna var därför inget nytt.

 

Men nu har något hänt. På ytan låter förvisso 2022 som vilket valår som helst där storstadsjournalister försöker piska upp en stad-mot-land-konflikt och alla politiker svär evig trohet till landsbygdens intressen. 

Men det finns en mycket stor skillnad. Först kom pandemin och sedan kriget och det har gjort att matproduktion gått från att betraktas som ett ”särintresse” till att bli en självklar del i landets totala beredskap. Det faktum att självförsörjningen gått från 100 % till 50% sedan 1980-talet är nu ett problem på allas läppar.


För oss i Centerpartiet är det här dock inga nyheter. När jag var en blygsamt placerad kandidat till EU-valet 2019 var jag den enda i värmlandsdebatterna som försvarade EUs jordbrukspolitik eftersom vi alltid sett alla de värden som svensk livsmedelsproduktion har. Vi drev också fram de krispaket som antagits av riksdagen under 2022.

Men detta räcker inte. Det uppvaknande som gett avtryck i statsbudgeten måste nu genomsyra hela samhällsapparaten. Myndigheter, såväl statliga som kommunala, måste bli möjliggörare, istället för bromsklossar.

Det handlar då inte om några storstilade reformer utan om ett koppel små och stora beslut som behöver förändras för att ge möjlighet för fler företag att starta, fortsätta - och växa. 


Värmlands Folkblad