Julen avverkad i rask följd med två kalas på två dagar. Vi gör det ju för barnens skull heter det, men undrade även detta år var fokus ligger. För visst blir det lätt så att vi vuxna sätter agendan utefter hur vi vill ha det. Först ska det ätas, pratas och ätas igen. Sen kalle anka (som ju bara vi vuxna vill se) och sen kommer tomten. Oscar 4,5 år var av begripliga skäl rastlös redan efter första tallriken mat (han hade ju klokheten att sluta äta just där). Sedan blev det konstgjord andning med tv och musik för att han skulle hålla sig tills den tid då vi bestämt att tomten skulle komma.
och dagen därpå var det kalas med mormor och morfar. Även då var det ju vårt behov av att träffas, äta och prata som var i centrum. Vilken tur att de är har sådant tålamod med oss vuxna!
Hans bästa julklapp: En radiostyrd bil som är hel fortfarande efter nästan en veckas användning.
Hennes bästa julklapp: En docka som kan nysa och som skriker när man sticker en spruta i rumpan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar