Följande text publicerades på NWT:s debattsida idag måndag:
Skogen är en del av ett företagande
I flera artiklar har brukandet av skogsmark kommit i fokus. Nyttjare av allemansrätten har varit kritiska till att svamp- och promenadskogar blivit ”förstörda” av skogliga åtgärder.
Men skogen är inget museum där inget förändras.
Äganderätten är en grundlagsfäst princip sedan urminnes tider. All skogsmark ägs av någon och är en del i dennes företagande. En del äger skog som en investering som ska ge inkomster på samma sätt som vi löntagare vill ha betalt för det arbete vi utför. För andra har skogsägandet framförallt värden som inte kan mätas i pengar. De åtgärder som genomförs syftar till att ge en god ekonomi för den enskilde skogsägaren, samtidigt som tillväxten är nödvändig för att förse nationen med jobb och skatteintäkter via miljövänlig energi, pappersmassa och trävaror.
En del i det hållbara skogsbruket är att lämna kvar ”död ved” för att minska skadorna under avverkningen, samt som ”bostäder” åt växter och djur som ska värnas för den biologiska mångfalden. Det en svampplockare upplever som stökigt, är således en del i kretsloppet.
Allemansrätten innebär att du har rätt att vara på annans mark för att exempelvis plocka svamp och bär, så länge du inte stör eller förstör. Det här är ett unikt förhållningssätt eftersom motsvarande rättigheter ju inte finns på annan privat egendom. Dock kan vi se att allemansrätten ofta övertolkas och missbrukas. Det är tråkigt, för på samma sätt som markägare måste respektera allemansrättens möjligheter, så måste de som nyttjar den ha förståelse för att skogen inte är ett museum, utan en del i ett företagande.
Saknas denna respekt blir det svårt för skogliga intressen och friluftsintressen att möta varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar