lördag 11 februari 2017

När medborgaren blir myndighetens krockdocka

För några år sedan tvingades en högre direktör på en statlig myndighet lyssna på mina klagomål på hur de hanterade skogliga ärenden. Jag fick beskedet att om man var missnöjd så var det ju bara att överklaga. "Vi fattar ett beslut och sedan kan du överklaga så vi får se hur rättsläget ser ut", var hennes resonemang.
Om det är en strategi att hellre fälla än fria med den här motiveringen, så är det förfärligt. Är det verkligen medborgarens uppgift att vara krockdocka när en myndighet är osäker på lagstiftningen?

Det mest aktuella fallet är naturligtvis bombmurklan i Värmland. Markägarens avverkning stoppades med hänvisning till Artskyddsförordningen. Länsstyrelsen hade tolkat regelverket på ett nytt sätt och lyckats släpa med sig Skogsstyrelsen i samma uppfattning. Möjligen trodde myndigheten att markägaren skulle vika ner sig, men så blev det inte. Det berörda skogsområdet var förvisso litet, men den principiella betydelsen stor vilket gjorde att LRF gick in och backade upp med juridisk expertis. Utgången är numera mycket känd: Länsstyrelsen hade gjort fel.
Länsstyrelsen var ödmjuk i nederlagets stund, men deras kommentar är ändå intressant: "Vi välkomnar klargörande domar. Att vi ska göra den här vägningen mot enskilda intressen är inte klart utskrivet i lagen, vilket domen också påpekar. Att det finns en otydlighet i dessa frågor är inte bra för någon, och nu blir det lättare att tolka framöver"
Samma skådespel utspelas i Härjedalen där två liknande ärenden ska avgöras. I det fallet handlar det om Lavskrikan, en fågel som enligt rödlistan inte ens är hotad, men som likväl stoppat avverkningar. Även här ska markägarna, uppbackade av LRF och Mellanskog, agera krockdockor för övernitiska myndigheter.

Den första invändningen mot detta beteende handlar om rättssäkerhet? För vad hade hänt om de berörda markägarna inte varit envisa och inte fått hjälp med juridisk expertis av sina intresseorganisationer? Då hade en helt ny praxis formats, bortom all politisk påverkan. 
Vilket leder oss in på den andra frågan: Om en förordning under ganska många år tolkats på ett sätt, och en myndighet får för sig att man ska tolka den på ett helt annat sätt - borde detta då inte vara föremål för politisk prövning - INNAN den testas på berörda medborgare? 
Möjligen skulle det här beteendet kunna försvaras om de berörda var starka aktörer med juridiska och ekonomiska muskler. Exempelvis offentliga aktörer som kommuner och landsting, eller möjligtvis stora företag. Men här är det enskilda medborgare, småföretagare som - ibland helt godtyckligt - fastnar i myndigheternas nät och då förväntas försvara sig i en juridisk process som de oftast inte har någon bakgrundskunskap om. 
Det blir en kamp mellan en expertmyndighet som på skattebetalarnas bekostnad besitter stor juridisk kompetens - och en enskild medborgare som för egna pengar får köpa sig ett ombud. Staten har inget att förlora - medan den enskilde kan förlora en del av sin försörjning.
Detta är inte ett rimligt sätt att utveckla miljölagstiftningen.

Uppmärksamheten kring Artskyddsförordningen och även kring nyckelbiotoperna har satt igång flera processer. Det har också satt fart på riksdagsledamöter och regering och vi kan hoppas att det även förändrar myndigheternas arbete. Den rimliga ordningen är att politiken - inte myndigheterna - formar lagen och därigenom gör avvägningen mellan olika intressen. 
Om en myndighet av någon anledning får problem med detta, så får den ta upp det med politiken. Inte sätta enskilda medborgare i klistret.

2 kommentarer:

Inga M sa...

Märklig förändring av lagtolkning hos våra myndigheter, den verkar bli allt mer personstyrd och allt mindre lagstyrd. Tidigare har det varit så att praxis i lag- och regeltolkning ska inte ändras om inte lagen har ändrats. Men nu beslutar myndigheter lite hipp som happ, tolkar och omtolkar som andan faller på.

Dag Lindgren sa...

Se min analys huvudsakligen av länsstyrelsens behandling av lavskrikan
http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtLavskrikaLansstyrelse.pdf