Landsbygden ska utvecklas - inte bevaras

Debattinlägg i Land, oktober 2017

Ägare av vattenkraftverk tvingas söka tillstånd för orimliga summor, skogsägare förbjuds att avverka sin skog och företagare drivs in i dyra domstolsprocesser. Myndigheterna måste börja sätta miljönyttan före juridiken – annars blir alla förlorare i slutändan.

Ska landsbygden bevaras eller utvecklas? Frågan kan tyckas konstigt ställd men trots att landsbygden har hela nyckelknippan till det hållbara samhället så är det ändå många som anser att vår livsmiljö ska bevaras – istället för att utvecklas.

De här tankarna leder oss in på fel spår och då får vi se upp. För både i Sverige och i Europa växer det fram en miljörörelse där bevarandet står i fokus. Den vill att landsbygden ska förvandlas till ett museum och en experimentverkstad för diverse naturvårdsprojekt.

I deras verklighetsbeskrivning utgörs miljöbovarna av till exempel småskaliga vattenkraftverk, idisslande kossor – samt i stort sett alla skogsägare.

De här tankebanorna finns tyvärr inte bara hos lobbyisterna utan även inom myndigheterna. Juridiken har blivit viktigare än miljönyttan och någon analys över effekterna, det görs inte.
Mest tydligt blev detta för några år sedan när EU:s vattendirektiv skulle genomföras på svensk mark.
Konsekvenserna fick bönderna att tappa andan. Kostnader på tiotals miljarder kronor skulle fördelas ut i ett gigantiskt projekt där landsbygden skulle återställas till ett opåverkat skick.
Ansvariga myndigheter tvingades till slut att backa men det har tyvärr inte bromsat alla andra processer som pågår:
• Ägare av vattenkraftverk och dammar åläggs att söka tillstånd för kostnader som vida överstiger verksamhetens omsättning.
• Skogsägare stoppas från att avverka sin skog på grund av att det finns arter där som inte ens är hotade i Sverige.
• Företagare som vill täcka över ett litet dike eller göra en öppning i en stenmur så att traktorn kommer igenom, tvingas bekosta en osäker domstolsprocess i hopp om att få rätt.
• Och så detta orimliga strandskydd, där varje aviserad förbättring hittills bara gett motsatt effekt och där en del ärenden som hanteras i domstol är direkt löjeväckande.
Ovanpå detta lade Miljödepartementet före sommaren ett nytt förslag som kommer kasta in alla vattenpåverkande verksamheter i processer som kommer knäcka både dem och rättssystemet.

Skyller på varandra
Medan detta pågår skyller de ansvariga på varandra. Myndigheterna säger att politiken skrivit dåliga lagar och politikerna säger att ”så där var det ju inte tänkt att bli”. Och hittar man ingen annan bov i dramat kan man alltid skylla på EU. Det funkar i alla väder.
Det här hämmar tillväxt och utveckling på landsbygden, men det hotar också legitimiteten för miljöpolitiken. Det är helt enkelt en utveckling utan synbara vinnare.
Om myndigheterna istället satte miljönyttan framför juridiken så är jag övertygad om att resultaten både skulle bli större och komma snabbare. Plus att våra miljödomstolar slapp kvävas av ändlösa tillståndsprocesser.

Erik Evestam, Äganderättsexpert på LRF