I debatten om naturreservatet på Kilafjället nyligen konstaterade jag att utrotningshotade lavar och insekter framförallt utgör underlag för reservat på landsbygden. Dylika värdefulla arter skulle sannolikt aldrig få stå ivägen för tillväxtprojekt i och runt städerna. Exempelvis byggdes den stolta länsflygplatsen i Karlstad på en viktig grundvattentäkt.
Nu läser jag i DN att en majoritet av politikerna i Bromma vill bygga lägenheter i anslutning till Judaskogen som är Stockholms första naturreservat. Trots det enorma exploateringstrycket, så lär väl planerna bli verklighet eftersom det är en stor, stark aktör som står bakom.
Hur många tror att en enskild markägares planer intill ett reservat på den värmländska landsbygden skulle ha samma möjligheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar