Mental urbanisering hotar landsbygden

Debattartikel i VärmlandsBygden 25 juni


Det var nära att det blev deodoranttvång för landets alla kossor. Miljööverdomstolen hanterade nämligen i veckan ett fall där grannar till en lantbrukare klagat på att det luktar för mycket från hans lagård. Det är sorgligt att samhället blivit så mentalt urbaniserat att kossornas rätt att dofta blir föremål för juridiska processer.

Fallet har gjort många bönder oroliga och upprörda och LRF drev det som en principsak till högsta instans eftersom tuffa inskränkningar mot gödsellukt skulle ge katastrofala effekter för de gröna näringarna – och för landsbygdens utveckling.
Nu gick det inte riktigt så illa och bonden är nöjd med domen. Han åläggs visserligen att göra en del kostsamma åtgärder, men samtidigt finns det skrivningar om att boende på landsbygden måste tåla att det luktar.

Fallet visar att avståndet till den tid då en majoritet av svenskarna bodde på landet och jobbade med jordbruk, nu blivit så stort att man inte längre förstår sammanhangen.
Behövs det något jordbruk om vi har mjölk i affärn? Är inte de öppna landskapen designade av Guds hand? Och måste någon verkligen få betalt för att låta några djur stilla få beta i hagarna?

Ytterligare ett exempel på samma sak är hur jord- och skogsmark värderas när andra ”samhällsintressen” trycker på. I Karlstad tar bostadsområden och handelsytor över marker där det för inte så länge sedan bedrevs jordbruk. I Säffle ligger stora arealer för fäfot i väntan på eventuella turistsatsningar. På Hammarö ritas nya villaområden i stort sett överallt vilket tränger undan de lantbruk som bevarar den idyll som kommunen säljer in till blivande invånare.
Till detta kommer alla vägar som ska byggas, breddas och dikas.
Samma utveckling ses i hela världen där hektar efter hektar försvinner till höghus, köpcenter och golfbanor – i stället för att användas för att producera livsmedel och energi till en växande befolkning. Förlorare är naturligtvis enskilda markägare men för samhället blir notan än högre.

För Roger Larsson utanför Piteå blir det nu till att bygga om ventilation och göra ny gödselplatta för att få ner dofterna. Hans strid kanske därmed är över men för många av hans kolleger har kampen kanske bara börjat. Det är tråkigt i en tid då landsbygden skulle behöva enas, inte splittras.
Det finns dock anledning att fråga sig vad luktkänsliga grannar skulle tycka om lantbrukarna lade ner och lät markerna växa igen? Hur attraktiv skulle deras boendemiljö då bli?
Den mest intressanta frågan är dock varför ingen vänder på perspektivet? Varför har ingen juridiskt prövat möjligheten att förbjuda biltrafik i städer med hänsyn till lukt, hälsofarliga utsläpp och buller? Om inte verksamheten på landsbygden får lukta och låta, så borde dessa störningar inte få förekomma i städerna heller.
Det vore ett intressant mål för Miljööverdomstolen att tugga på.