DEBATT: En centralbyråkratisk mastodont

Ledare införd i VärmlandsBygden 27 augusti

Ett nytt hot tornar upp sig över landsbygdens verksamheter. Ett centralbyråkratiskt vattendirektiv ska införas till en prislapp som är okänd och med konsekvenser som ingen bedömt. Och som inte varit föremål för någon politisk debatt.

I politisk skymundan har håller en ny en lagstiftning på att tröskas fram som – på sedvanligt svenskt manér – placerar sig i toppen av vad en byråkrat kan producera. I en remissutgåva på behändiga 7 000 sidor beskrivs Vattendirektivet och vad som krävs för att uppnå och/eller behålla en god ekologisk status i våra sjöar och vattendrag.

Som mycket annat nuförtiden finns grunden till detta i en EU-lagstiftning som har det goda syftet att värna om Europas vatten. Alla sjöar och vattendrag har fått en standard, markerad med en färg. Ju rödare, desto sämre och sett till de hot som vattnet utsätts för och de problem som finns i stora delar av världen, är initiativet lovvärt. Men när det hamnade i de svenska centralbyråkraternas knä så gick det galet. För det som i andra länder betraktas som en målbild och en arbetsmetod har i Sverige blivit juridiskt bindande miljökvalitetsnormer.
All verksamhet som påverkar vattnet kommer från nästa år bli granskad utifrån normen och i värsta fall kan det leda till kraftiga inskränkningar eller kostnadsökningar. Det handlar om jordbruk, skogsbruk, enskilda avlopp och andra utsläppskällor.

Frågan har inte varit föremål för politisk prövning och därför har heller ingen avvägning gjort mot andra miljömål. Om exempelvis Averstadån på Värmlandsnäs – som är rödmarkerad - måste åtgärdas, hur ska det vägas mot att vi där har en stor produktion av spannmål och griskött som måste importeras från annat håll om produktionen tvingas att minska? Vilken miljönytta uppnås då?
Och hur påverkas den biologiska mångfalden och produktionen av miljövänlig energi om möjligheten att utveckla företagandet på landsbygden stympas?
Många andra frågor riktas också mot utredningen. Hur mycket kostar det att driva administrationen för det här arbetet? Hur mycket kostar de åtgärder som kan bli aktuella? Summor som nämnts är 30 till 60 miljarder kronor över en 20-års period, men ingen vet säkert eftersom det beror på hur hårt myndigheterna kommer att gå fram. Och får vi verkligen optimal miljönytta för dessa pengar med tanke på att en stor bov i den bristfälliga vattenkvaliteten har historiska orsaker?

I många avseenden är vi redan på rätt väg, men det väljer myndigheterna att blunda för. Såväl lantbrukets läckage, som övriga utsläppskällor har blivit effektivare och renare. Problemet är att ekosystemen är så långsamma att det dröjer mycket länge innan effekterna siktas.

Förhoppningsvis leder remissvaren och ett politiskt uppvaknande till att man gör en omstart. Skattebetalarnas pengar får inte plöjas ner utan debatt och utan konsekvensanalyser. Det måste göras avvägningar mot andra målsättningar och det gedigna bakgrundsmaterialet kan med fördel användas för att bygga vidare på det arbete som redan görs.
Det behövs ingen ytterligare piska för att säkra vårt rena vatten.