Världens ledare verkar ännu inte ha fattat allvaret i klimatutmaningen. Det handlar fortfarande för mycket om att värna sin egen kortsiktiga tillväxt, framför att göra ett gemensamt krafttag för allas bästa.
För våra barnbarnsbarn kommer tillvaron sannolikt bli ganska bra. Antingen bestämmer vi oss nu - och då löser vi problemen innan den tar kål på allt för många människor. Eller så blundar vi och då blir det en naturlig reglering när klimatet dänger till oss på hakspetsen så att kanske över halva mänskligheten dör ut. Men sen väntar en ny morgon. Då är oljan och kolet slut och då är insikten om brukandets konst självklar.
Problemet är att vi offrar många på vägen. Våra barn, till att börja med. Det är därför de tusentals unga som rest till Köpenhamn är arga eftersom de målsättningar man pratar om ska vara infriade till 2050. Och - som de har tryckt på sina tröjor - hur gammal är DU 2050? Hur ansvarsfullt är det av dagens ledare att sätta upp mål som ingen av dem kommer behöva infria?
Det har visserligen hänt mycket. Miljöfrågan har gått från att tillhöra miljömuppar till att finnas på agendan på alla politiska toppmöten världen över. De tar det här på ett större allvar än någonsin.
Men räcker det?
Som det ser ut nu är svaret nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar