onsdag 24 februari 2010

Debatt om PTS

Ledare i VärmlandsBygden 28 februari

En riktig Stureplansrapport. Så kan man kort sammanfatta bredbandskartläggningen för 2009. Den är grovt förenklat, strikt teoretisk och de som hållit i analysen visar på en farlig okunskap om hur verkligheten ser ut utanför Stockholms biltullar.

Tillgången på bredband har blivit en allt viktigare fråga och de områden som inte har denna infrastruktur av god kvalitet kommer hamna hopplöst efter. Tyvärr är det åter landsbygden som ligger risigast till.
Post- och telestyrelsen är regeringens förlängda arm i de här frågorna och deras tyngd i sammanhanget är stor. Varje år görs en rapport över tillgången på bredband och i den som sammanfattar 2009 slås fast att den digitala infrastrukturen generellt sett är bra. I stort sett alla har idag tillgång till bredband, exempelvis har 99,94% av värmlänningarna tillgång till bredband med minst 1 Mbit/s. I hela Sverige saknar endast 2 800 hushåll den tillgången.
Detta är naturligtvis inte sant.
Men det blir värre.
PTS hävdar att över 80% av värmlänningarna kan få tillgång till 10 Mbit/s. Den nivå som en statlig utredning anser kommer att vara nödvändig för att nyttja grundläggande tjänster om bara några år.
Vi ifrågasätter också om det verkligen är så att 32% av värmlänningarna har tillgång till 50 mbit/s?

Hur har man då tänkt? Ja, för att nå de resultat som rapportskrivarna visar upp, måste man utgå ifrån att telenät, telestationer och radiomaster har full effekt och högsta kvalitet hela vägen hem till alla potentiella kunder. Eller att denna nivå är lätt att uppnå med små medel. Och så är ju inte fallet. Kapaciteten varierar kraftigt ute på landsbygden och surfandet är på många håll en tålamodskrävande prövning mellan hopp och förtvivlan. Nästan alla betalar för en hastighet, men får en annan – betydligt lägre - och många möts av beskedet att ”telestationen är full”, dvs det finns inte plats för fler kunder.
Inget av detta tar dock PTS någon hänsyn till. Deras modell förutsätter att det alltid är på topp.

Har allt detta någon betydelse? Behöver landsbygden ha 50 Mbit/s om man idag klarar sig med 2? Ja, inget pekar på att utvecklingen kommer avstanna. Tvärtom, det blir fler användare och fler tjänster som kräver mer. Då blir det ännu fler landsbygdsbor som ska dela på den redan begränsade kapaciteten ute i nätet.
Därför måste den digitala infrastrukturen uppgraderas, på samma sätt som exempelvis vägnätet. Hittills har marknadskrafterna mest ställt ut löften om vad som komma skall men i praktiken sker det inte mycket i de glest befolkade områdena. De stora investeringarna koncentreras där det finns många lönsamma kunder på en liten yta.
Inte heller staten har tagit sitt ansvar, men har i alla fall kommit så pass långt att man ställt ut en strategi som anger målet 100 mbit/s till 90% av invånarna till 2020. PTS rapport ger intryck av att man redan kommit väldigt långt för att nå detta mål och det riktigt allvarliga är att de som sitter på besluten i regering, riksdag, regioner och kommuner läser tabellerna och lever vidare i tron att allt redan är klappat och klart.
Och det är väldigt långt från sanningen.

Inga kommentarer: