Tittar med stort nöje på ego-kampen mellan Patrik Sjöberg och Stefan Holm i mästarnas mästare. Tänk vilka tjurskallar som på något sätt aldrig kan släppa tanken på att den andre på vissa punkter varit lite bättre. Är båda missnöjda över sina respektive karriärer? Eller är det bara att de saknar den där polerade ytan som så många andra av våra elitidrottare har? För ingen ska tro att Kalla, Kallur, Haag, Klüft, Ferry, mfl är så där lättsamma och vältaliga till vardags. De är alla lika envist tjurskalliga av den enkla anledningen att det måste man vara för att klara av att utstå allt det som en elitidrottare måste gå igenom för att bli bäst.
Skillnaden är att Holm och Sjöberg inte har någon PR-image att plocka fram när det är lämpligt. Deras tjafsande är därför ärligt, uppfriskande och underhållande.
Men vem var då bäst?
Tja, inget slår ett OS-guld, men inget slår heller ett fantastiskt världsrekord. Som helhet kan dock Holm räkna sig som den långsiktige segraren eftersom han är fysiskt frisk och med huvudet på skaft, medan Sjöberg är hårt märkt att en hård karriär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar