Energifrågan hemsöker regeringen

Om regionpolitiken gav regeringen en guldplatta i konsten att sälja en kompromiss så väntar nu ännu en.... energipolitiken.
I regeringen finns högvis med starka reaktorkramare och i syfte att hålla sams, så siktas allt fler tecken på att centerpartiet veknar. Jag tänker då inte på uttalanden från Stureplanscentern. Tvärtom vad många tycks tro så är inte de ställföreträdande partistyrelse, utan endast en avdelning bland alla andra.
Men senast i SR:s Ekot pratade Maud Olofsson om en kommande energiuppgörelse som ska samla hela regeringen. Där någonstans mellan raderna flaggades det för möjligheten att ersätta nuvarande reaktorer med nya. Under förutsättning att alternativenergi i vind och sol och annat får fortsatt utrymme. En naiv inställning och ett politiskt krumbuktande som lär ge hela partistyrelsen ryggskott. En satsning på kärnkraft kommer döda det mesta av alternativen - samt framförallt alla ambitioner att minska förbrukningen. Ska man öppna för det - så var åtminstone ärlig!
Men varför satsa på kärnkraft nu när alternativen växer som bäst? När stora protester väcks mot uranprospektering i bland annat Skaraborg och när priset på detta drivmedel är lika stabilt som en vapenvila på Gazaremsan. Varför aktivt välja att byta ut ett vanskligt beroende av olja, mot ett kanske ännu mer vanskligt beroende av uran?